Yttrandefriheten under attack
Discover more from Svea Ting
Vi har fortfarande den bisarra FOI-rapporten i färskt minne. Den har kommenterats här på tinget ett par gånger, här och här. Den har sammanfattas bra på till exempel Samnytt, här och här. Vi och andra som har förnuftet i behåll ska åsiktsregistreras och så småningom tystas. Det är väl andemeningen i rapporten.
Samtidigt sitter rapportens författare och deras kompisar i andra organisationer, bland annat den skumma Civil Rights Defenders, och gnuggar händerna eftersom de profiterar på det hela. I dubbel bemärkelse. De ser till att få miljoner i bidrag från olika håll och betalar sig själva väl, och de stärker åsiktsmakten till ett litet skikt människor. Personerna bakom rapporten har nämligen förgreningar till public service, Expo och liknande organ. De utgör en klick, en korrupt, hänsynslös klick som är förbunden genom släktskapsband, politik och rikedom. Det redovisas förtjänstfullt i en artikel på Folkungen.
En liten klick ska således bestämma vad som får sägas och tyckas här i landet. Det är uppenbarligen målet. De senaste åren har vi sett allt intensivare attacker på svensk yttrandefrihet. Det är inte bara så att alternativmedia motarbetas och etablerad media, helst förbunden med klicken ovan, premieras - i korruptionens namn. Nej, kritik mot makten ska helst förbjudas liksom tankar som kan leda till sådan kritik. Numera känns det som om den svenska yttrandefriheten dagligen attackeras. Målet är att få dig tyst och lydig, kära läsare.
Några bisarra exempel de senaste dagarna! Sossarna kräver att S-kritisk media stoppas och förbjuds. Utrikesdepartementet fördömer å regeringens vägnar koranbränningar i landet: “Vi fördömer starkt dessa handlingar, som inte på något sätt återspeglar den svenska regeringens åsikter.” Några myndighetstoppar ivrar för att kritik mot journalister, politiker och tjänstemän ska förbjudas: “grova förolämpningar, obehagliga mejl, sms eller samtal och skuldbeläggning, ska kunna leda till påföljd om syftet är otillåten påverkan.”
Vidare “cancelleras” mängder av åsikter, allt som oftast från högerhåll, på sociala medier - med regeringens goda minne (den förra i alla fall, som hade täta band med till exempel Facebook). Man har myglat för att förhindra alternativmedier att få presstöd. Tryckerier och Amazon kontaktas hotfullt när högerförlag ger ut bra säljande böcker den vägen. Lokalägare rings upp och hotas när högerkonferenser ska anordnas. Alltid med maktens goda minne.
Samtidigt har svensk etablissemangsmedia i åratal kämpat för journalisten Dawit Isaaks öde i eritreanskt fängelse. De senaste åren har man uppmärksammat den kinesiska förläggaren Gui Minhai, dock klart försiktigare eftersom Kina är en stormakt. Man anmärker att en indisk författare kämpat mot förbudsförsök i hemlandet på grund av politisk kritik och kontroversiell moral i sina böcker. Ungerns regering (och hela dess etablissemang på högersidan) anklagas ack så ofta för yttrandefrihetsinskräkningar. På en konferens anordnad av Svenska Akademien för några månader sedan oroade sig akademiledamoten och den politiska aktivisten Åsa Wikforss över hur flera mer västliga länder (Polen, Ungern, Grekland) håller på att begränsa grundläggande fri- och rättigheter såsom yttrandefriheten och mötesfriheten.
Att Wikforss numera återfinns i Expos styrelse har dock ännu inte lett till förundran från etablissemangshåll. Expo har alltid arbetat för att tysta nationalister och annan höger, både genom att angripa yttrandefrihet och mötesfrihet. Att Wikforss finns med i ovannämnda klick är ganska självklart. Desto skandalösare att hon får sitta kvar i Svenska Akademien.
Att ingen etablerad journalist beklagar sig över alla ständigt dödshotade skribenter i svensk alternativmedia är typiskt men också direkt anstötligt. Det är jättesynd om dem själva och alla antastade journalister i andra länder. Men aldrig en svensk nationalistisk tidningsman. När swebbtv och andra fått sina konferenser inställda på grund av hot sägs aldrig att ord om saken i de etablerade bladen. Troligen vill de att konferenserna ska bli inställda. Troligen avskyr de svensk yttrandefrihet. Så länge de bestämmer dagordningen så är allt lugna gatan. Den som har läst George Orwells roman Djurfarmen förstår fenomenet.
Deras lömska trix är så pinsamma och förfärande att man skäms över att vara skribent. Se på följande faktaruta i artikeln om den stackars indiskan ovan i SvD:
Förbjudna böcker
Under 2022 registrerade den amerikanska biblioteksföreningen ALA 1 269 försök att censurera biblioteksböcker, vilket var dubbelt så många som året tidigare.
I Ungern har regeringen krävt att barn- och ungdomsböcker som handlar om hbtq-frågor eller är sexuellt explicita ska förseglas eller slås in i papper på bokaffärerna — och de får inte säljas på affärer som ligger inom 200 meter från skolor eller kyrkor.
Amerikanska PEN registrerade 1 477 fall av enskilda böcker som förbjudits under första halvan av läsåret 2022-2023, och det berörde 874 unika titlar. Det är en ökning med 28 procent jämfört med föregående sex månader, januari — juni 2022.
För 90 år sedan utförde nazisterna ett av de mest ökända bokbålen i modern tid. Den 10 maj 1933 samlades närmare 40 000 människor i centrala Berlin. Propagandaministern Joseph Goebbels hade uppmanat brännandet av så kallade icke-tyska böcker. Närmare 25 000 böcker ansågs vara det och 1934 hade 5 000 böcker förbjudits.
En av de författare vars böcker rensades ut av nazisterna var Heinrich Heine, som skrev den berömda raden: ”Där man bränner böcker, kommer man till slut att bränna människor”.
Slutsatsen tycks vara att om inte Ungern och vissa amerikanska delstater främjar böcker för barn om homosexualitet, transsexualitet och pedofili så kommer man att bränna böcker och människor i de områdena samt bli helt nationalsocialistiska. Det är faktiskt på den nivån vi befinner oss när det gäller etablerad medias syn på yttrandefrihet.
Samtidigt häcklas de högerorgan som påpekar pedofila tendenser i böcker och broschyrer utgivna av RFSU. Samtidigt bryr man sig måttligt om bibliotekens “cancellering” av Tintinalbum, av diverse förlags ändringar av ord för att vara PK, av triggervarningar på klassiker i många länder för att leva upp till normkritisk norm, bibliotekens aktivistiska vägran att ta in invandringskritiska böcker. Och så vidare!
Hyckleriet är enormt. Men märk väl att det inte bara rör sig om hyckleri. Avslöjas hyckleriet brukar det hela vara över. Men de här tendenserna fortsätter tvärtemot. Som sagt, yttrandefriheten attackeras dagligen i Sverige, och den attackeras av just dem som säger sig försvara den. Av bland annat ovannämnda klick.
Därför får vi aldrig lydigt vara tysta. Måste vi skälla så ska vi skälla.