Vi behöver nya krigare (del 2 av 2)
Att fostra krigare.
Det finns ett talesätt att hårda tider skapar starka män vilka skapar goda tider som i sin tur skapar svaga män som bär ansvaret för hårda tider som kommer. Artikeln ”Åter till den hedonistiska dyn” avslutas med att, givet dagens samhällsklimat, kommer det att krävas att vi fostrar en ny generation krigare. Ty, det kommer – vilket många vittnar om – inte att fortsätta vara goda tider.
Första delen: Åter till den hedonistiska dyn
Jag hade ett chattsamtal häromåret där vi – som i så många samtal nu för tiden – kom in på just nuvarande samhällsklimat och de farhågor som på förhållandevis kort tid kommit till ytan. Utan att hänga ut personen (P) vill jag återge en central del i skriftväxlingen:
P: – ”Känner en enorm sorg och saknad efter det samhälle vi förlorat!! Önskar att mina barn hade fått uppleva det och hoppas att, som du uttrycker det, skutan Sverige vänder och att mina framtida barnbarn kanske kan få uppleva det i stället och mina söner få ta del av det via deras barn.”
Jag: – ”Det kommer att tarva en generation orädda människor. Så en av de viktigaste uppgifterna idag är att fostra krigare.”
P: – ”Ytterligare bevis på att när man släpper in tidig medeltid så tvingas den mottagande nationen ta till ett medeltidstänkande för att stå emot det uppkommande hotet invasionen därifrån utgör. Kan bara säga att jag som kvinna födde inte mina söner för att dom skulle bli offrade på det medeltida altaret. Jag födde dom för att dom ska få lov att bli en utvecklande och bidragande del i vår värld, att se dom åldras och få förverkliga deras drömmar och ambitioner. Men tyvärr förstår jag vad du menar!! Hur bortkastad var då inte uppoffringen i bl.a. Dunkirk etc när vi nu endast 75 år senare står och kikar över samma brant....fy f*n rent ut sagt för dessa kriminella politiker....”
Jag: – ”Ja, verkligen. Och jag förstår hur du menar: att man vill se sina telningar i fred och frihet, odlandes sina talanger. En liten tröst dock är att de som väljer att kämpa kommer att minnas länge. Världen är ganska brysk och karg när det väl kommer till kritan. Och friheten måste vinnas gång på gång…”
Nej, vilken mor vill se sina söner behöva kriga? Bokstavligt menat riskera sina liv för att skapa goda betingelser för framtiden. Samtidigt har det alltid varit ett faktum att människor har måst slåss för fred, frihet, överlevnad och – ironiskt nog – goda tider. Vi har dock inbillat oss att vi aldrig mer kommer att behöva göra det. Det som är svårsmält för mamman i chatten och för väldigt många andra är att omvärdera just det. Att inse att en önskan om fred inte per automatik infrias men att vi är nödgade att slåss för den. Med vårt blod som insats.
Som jämförelse och med en tillbakablick på första delen av krigarartikeln, så är det i en kristen förståelse så att de segrar på jorden som Kyrkan vunnit bygger på martyrernas blod. Den kämpande Kyrkan – Ecclesia Militans.
Vi kommer att behöva fostra en ny generation krigare för att säkra upp inför framtiden. Vi kommer att behöva en ny anda där det inte duger med sojalatte-pappor som förebilder.
Om man ställer frågan idag vad människor hade gjort om det blev oroligt i Sverige svarar många att de hade flyttat till ett annat land med bättre värderingar. Faktum är att många redan gör det, och en USA-diplomat spår vit massflykt från väst till Östeuropa.
Problemet är att vi har skapat ett prejudikat att det inte bara är okej utan även etiskt försvarbart att unga män flyr sitt land på grund av krig, inbördeskrig eller, för all del, klimatpåfrestningar. I samband med den stora vågen av företrädesvis unga män, som 2015 tog sig från MENA-länderna och som välkomnades här med öppna armar, blev detta tydligt. Jag ställde redan då frågan om det är de kvinnor och barn som lämnas kvar som själva skall bygga upp deras länder igen, som själva skall ta vapen i hand och slåss mot den fiende som föranleder flykten.
Argumentet att de som inte lyckas fly riskerar att dö om de stannar kvar håller inte. Ja, det kan visa sig inträffa, men det är inte moraliskt hållbart. Inget land, ingen framtid, ingen fred har skapats utan blod, svett och tårar. Och det är otur att många människor föds i sådana situationer, men också våra förfäder offrade sitt blod för att vi skulle kunna existera och förvalta deras tårar. ”Bad luck”, som man säger, men det var ingen som lovade att livet skulle vara enkelt. Och att fly från det har aldrig hjälpt någon.
Många håller med mamman i chatten om att det inte ser muntert ut i vårt land. Vad vi alla måste förstå är att detta inte kommer att lösa sig med mindre än att ”någon” tar i och svettas. Kanske till och med blöder. Det mest logiska – och förnämsta – en förälder därför kan göra just nu och framgent är att fostra sina söner till krigare – att ge dem en anda och vilja att slåss för kommande generationer. Att ha en krigaranda gör dessutom att man lättare avvisar sådant som bryter ner oss och vårt samhälle. Dessa hot tar sig uttryck i hedonistiska böjelser, sojalatte och islam. Jag håller modersgestalten högt. Jag håller min mamma högt. Likaså fadersgestalten. Och min egen pappa. Många är de föräldrar som i stället för att falla för dagens nycker ger till sina barn att odla karaktär, integritet och att vara förebilder. Läser du detta och är förälder: var en sådan!
Det finns inget att frukta förutom Gud. Men att bli ihågkommen som en syltrygg är sannerligen inget att sträva efter. Så det är hög tid att odla krigarandan och börja fostra män. Och det är bara att börja med sig själv.