Varför hyllas George Soros så mycket i svensk media? Varför poängteras det gärna att just Trump, Orbán, Putin och nu senast Elon Musk kritiserar finansmannen? Varför beslår man gärna Soros kritiker med extremism och antisemitism?
I del 1 av artikeln såg vi DN:s kulturchef Björn Wimans grova påhopp på Elon Musk på grund av dennes typiska jargongskritik av George Soros. Musk målades upp som lite foliehatt och spridare av antisemitism utifrån de mest löjiga indicier. Alla med intelligensen i behåll förstod att Musk trollade vänstermuppar eller jargongsskämtade (med en gnutta allvar, får vi hoppas) när han twittrade att Soros hatar mänskligheten och liknade den judiske finansspekulanten vid marvelskurken Magneto?
Så mycket för den foliehatten! Kanske är Musk antisemit, men alla vet att det är omöjligt för en person i hans position att vifta med sådant offentligt hur som helst. Likaledes skulle han göra sig till en löjlig figur om hans tweetar om Soros var gnäll på grund av ungrarens Teslaspekulationer, vilket vissa kommentatorer tror. Elon Musk måste ha gnuggat händerna när han fick den ena efter den andra att springa till Soros sida. Karln gillar ju att twittertrolla.
Och så de sprang. Alla skulle leka Isak. Inte minst svenska kulturskribenter och akademiker, som skulle påvisa Musks uppenbara judehat och i nästa steg förklara hur underbar George Soros är. I det ögonblicket lyckades Musks trolleri magnifikt — eftersom dessa herrar blev foliehattarna som såg en massa konspirationer till höger och vänster.
När Björn Wimans fåniga artikel lagt sig tog hans kollega på DN, Ingvar Nevéus, vid och hyllade den judiske miljardären såsom filantropernas filantrop — så god är den gamla gubben: “Ingen miljardär har skänkt bort en större del av sin förmögenhet än George Soros.” Och vi som tyckte att Wiman tog i så han sk-t knäck några dagar tidigare. I en faktaruta i samband med artikeln heter det till och med: “Soros har världsrekord i givmildhet”. De är bra på det där med knäck på DN.
Och så rapar Nevéus (och faktarutan som han torde ligga bakom) upp lite gåvor: stipendier till svarta sydafrikaner, kopieringsapparater och skolluncher till ungerska frihetskämpar på 80-talet, stöd till palestinska medier, kampanjbidrag till demokratiska politiker, stöd till allehanda progressiva rörelser.
Nu har vi i och för sig lärt oss de senaste decennierna att hysa misstänksamhet mot filantroper och välgörenhetsorganisationer som Läkare utan gränser, Röda korset, Humana m.fl. — för att inte tala om multinationella nonprofit-organisationer under personer som Bill Gates, makarna Clinton, Marc Zuckerberg och George Soros. Det finns oerhört mycket mygel under ytan: Bill Gates vaccin i Afrika, Clintons verksamhet på Haiti, Zuckerbergs fiffel i presidentvalet 2020, Soros bidrag till domare och politiker i USA.
Därför borde man i högsta grad misstro George Soros, denne vidunderliga filantrop. Men icke PK-ligan i Sverige! Här ska det hyllas. Nevéus dumheter följs upp en vecka senare av Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia, som i SvD också betonar Soros filantropiska gärning och orättvisa smälek från den slemma Musk, dock något mer sakligt.
Varför tog då en massa svenska tyckare och vänstern i största allmänhet så illa vid sig å Soros vägnar? Så illa att de måste ha långa utläggningar om hur fantastisk den judiske finansmannen är! En orsak är antagligen att få sola sig i den moraliska PK-glansen. De kan trycka på att antisemitism pågår, de får tillfälle att berätta om Soros progressiva gärning och inte minst kan de namedroppa Orbán, Trump, Erdogan och Putin, vilka sägs tycka särdeles illa om Soros.
Av dem är det egentligen bara Orbán som det stämmer på. Ungern är ett litet land och därmed extra sårbart för Soros progressiva inflytande. Viktor Orbán har därmed sett sig behöva tampas med Soros för att förhindra massinvandring och normupplösning, progressiv politik som Soros onekligen kämpar för.
Men för de svenska skribenterna är det förstås skönt att häva ur sig namnen på dem som etablissemanget ser som skurkar för tillfället. I samma veva får de ju hojta ord som högerextremism och nationalism, saker som ska dras i smutsen. Nu ska uppenbarligen Elon Musk in i den slasktratten också. EU för ju en liten strid med Twitter för att tvinga företaget att vara mindre yttrandefrihetliga. Musk har dessutom städat upp lite på sitt företag genom att avskeda aktivister som blockar tweets och genom att avslöja hur amerikanska myndigheter har kontrollerat Twitter i stora frågor. Det gillas inte av EU, Tyskland, Sverige, USA, vilka alla har en stark progressiv agenda i vår tid. Och det vet vi alltför väl att många akademiker och journalister springer den stora statens ärenden.
Det är som om de alla har glömt glåporden från svenskt håll mot George Soros på 90-talet. Det gör dagens PK-spel särdeles vidrigt. Soros svenska försvarsadvokater i tidningarna bryr sig tydligen inte om att Soros för tre decennier sedan hjälpte till att ruinera tusentals svenskar och få tiotusentals svenskar arbetslösa. Även britter, finnar och några andra fick lida på grund av Soros spekulationer på 90-talet.
Soros spekulerade häftigt mot valutorna då, vilka förlorade kraftigt i värde. När Sveriges riksbankschef till sist gav upp matchen mot spekulationer och den dåliga finanspolitiken förlorade kronan nästan en tredjedel i värde. Tusentals svenska företag gick omkull, vi hade ekonomisk kris under hela 90-talet, väldigt många svenskar blev fattiga för livet.
I grund och botten var orsaken dålig finanspolitik och ett skevt banksystem. Men Soros drog sig inte för att utnyttja svagheterna eller bry sig om konsekvenserna av spekulationerna. Han blev rik medan svenskar och andra blev fattiga. Soros har själv medgivit att han inte känner skuld för saker och ting. Att han senare ägnade mer tid åt “välgörenhet” under sitt Open Society Foundations beror på hans stora ego, har han sagt.
Mycket riktigt blev George Soros på 90-talet hatad av inte bara av de drabbade utan även av svenska politiker och tyckare — kapitalistisk utsugare hette det väl då. I dag räknas han tydligen som god filantrop. Så fort kan det svänga.
Det säger mycket om vår tids vänster, allt från de mer socialistiska till de mer liberala. Alla verkar de vara eniga om Soros förträfflighet. Tydligen är det viktigare att vara politiskt korrekt och gå i de stora spelarnas ledband än att stå på de drabbade svenskarnas sida. Att den judiska spekulanten borde vara evigt persona non grata i Sverige samt för svenska politiker och journalister — det känns de inte vid, kallhjärtade som de är.
Det är ju så underbart att säga “antisemitism”.
Soros är "filantrop", men motsvarande spenderande av pengar på politik från höger fördöms som "korruption".