Valresultatet i EU-valet
Varför röstade svenskarna så annorlunda sina europeiska bröder i söndagens val? Är de lämpade för demokrati?
Egentligen är det lite futtigt att kommentera valresultat, men i och med att Sveriges resultat var så annorlunda de flesta europeiska ländernas är det värt att fundera på. Sverige gjorde en rejäl vänstersväng, allt medan de invandrarkritiska, socialliberalkritiska högerpartierna befäste sina positioner rejält i de flesta länders val till EU-parlamentet.
Smutsmedia kallar de partierna konsekvent för högerextrema, med en självklar anknytning till något ondsint och förstörande, fastän de innerst inne vet att det är de själva som utgör en förstörande kraft. Som har påpekats både här och annorstädes är dock nationalistiska partier moderata, värdebevarande och folkbevarande, varför de egentligen står för normal (mitten)politik. De partier som däremot bekämpar de europeiska folken genom stor invandring, jättereformer à la socialistländer, centraliserad makt, överstatlig makt m.m. är däremot egentligt extrema - och förstörande.
Men varför sticker Sverige ut? Bortsett från en monopoliserad mediasituation där de stora drakarna, inklusive public service, tillåts ösa hat och propaganda över svenskarna, och bortsett från en del andra sätt att påverka svenskarna en masse, så har det med moralupplösning och olämplig demokrati att göra.
Vägen till dagens moralupplösning är svår att beskriva, men Sverige brukar kallas världens mest moderna land, och 1900-talets modernitet har gått hand i hand med sekularisering och moralens försvinnande. Efter nyreligiositeten i början av 1900-talet gick den kristna religionen, ja all egentlig religiositet, en mycket snabb kräftgång i Sverige, mycket mer än i andra europeiska länder, även kommunistländerna. Traditionerna urholkades nästan helt under socialdemokratisk (och andra styrande, som inte var så värst annorlunda) egid.
Och moralen! När Hägersten - ganska nedlåtande - menade att moraliska utsagor enbart var emotiva, ansåg han förstås att andra utsagor var riktigare, innehållsligare, säkrare, förnuftigt bedömbara. Det är modernitetens väg. Moralen är mest i vägen när det förnuftiga samhället ska förverkligas. Bästa sättet att komma åt den nöten är att misstänkliggöra moralen, göra den obrukbar. Så var det under sossarnas klassiska tid på 50- och 60-talet; det goda samhället realiserades utan moral. Det är därför när det blev inne att tala om moral kring år 2000 - “moral och etik” var slagordet - så var det mest tomma ord. Vadå moral?! Mer om det går att läsa här.
Där är svensken idag? Utan större moralisk förmåga i det offentliga (i familjära situationer fungerar det fortfarande). Gudlös och moraliskt tom! Och därför oförmögen till vår tids demokrati. Idealet för demokrati i vår tid och vårt land är att röstandet ska vara dels förnuftigt, dels tillvarata den röstandes intressen (i det intresset ingår förstås ett större intresse, ekonomin, landets intressen etc). Att ta tillvarata på de egna intressena är ofta en moralisk handling. Jag gör någonting för mig och de mina. Men min röst kan och bör också vara förnuftig, d.v.s. gå utöver mina enkla intressen för helhetens, allas (alla medborgare i det egna landet) intressen.
Problemet i dag är att de flesta i dag röstar utifrån korrupta, tomma känslor. De har förlorat moralisk kraft och förmåga, men de vill gärna vara moraliska eftersom det ger trygghet, säkerhet och tillrättalagdhet. Jag känner mig bra och i balans när jag agerar moraliskt. Det är därför rösten på Miljöpartiet ger dem en sådan tillfredsställelse. De tror verkligen att de agerar moraliskt när de lägger sin MP-röst. Det är en känslomässig röst. Samma gäller alla dagens vänsterpartier.
Förr innebar en arbetares röst på ett vänsterparti åtminstone att man ville att partiet skulle kämpa för ens intressen, en nog så moralisk röst och handling. Men nu? Vänsterpartierna står knappast för arbetarnas sak längre, möjligen bidragstagares och diverse minoriteters, men inte arbetande svenskars intressen. Miljöpartiet står inte heller för vanliga svenskars intressen längre (förr fanns i alla fall ren svensk miljö på agendan) utan mer för överstatligt styre av klimatpolitiken. Centern och Liberalerna kan vi lämna därhän, de har ingen riktig politik, och KD har tappat det mesta av sin konservatism, varför en röst på dem mest handlar om vana eller någon obeskrivlig känsla. Moderaterna står åtminstone för marknadsekonomi, vilket kräver meritokrati och därmed tro på egen duglighet samt på förnuftet att se hur fria marknadskrafter kan skapa en allmän välfärd även om mina skattelättnader blir små.
Sverigedemokraterna slutligen är en röst som vill ta tillvara på svenskars intressen i en tid av massinvandring och förkastande av det svenska. Det är en riktig röst, liksom Moderaternas och sossarnas förr. Småpartierna spelar mindre roll här.
Problemet i dagens Sverige är att röstandet styrs av en vilja att agera moraliskt - när man inte vet hur man agerar moraliskt. Solidaritet med klimatet i all sin abstraktion är dock knappast en moralisk handling, särskilt inte om den politiken stjälper svenskars möjlighet till en bra tillvaro. Solidaritet med bidragstagare, palestinier eller sexuella minoriteter är det knappast heller eftersom den rättvisehandlingen är ytterst begränsad. En röst på S är snarast en röst för att säkerställa statens maktintressen (mest inåt) och det ovan nämnda, inte på svenskars intressen. Rösten styrs inte av förnuftet eller sunda känslor för det egna. Tvärtom av känslor mot det egna.
När svenskar röstar på vänsterpartierna är det således mest en känsla av att agera moraliskt - valrösten anses ju vara den viktigaste offentliga handlingen. De flesta är (offentligt sett) tomma inombords - gudlösa, morallösa, värdelösa - men de tror att det är en moralisk handling att rösta så eftersom det är supergenerella, superideala värden som vänsterpartierna uttalar, långt ifrån de egna intressena som anses vara futtig egoism. Det röstar utifrån korrupta känslor.
Demokrati i ett klansamhälle är faktiskt mycket bättre, mycket mer demokratiskt. Där kommer folk att rösta efter sina intressen, sin klans intressen, och därmed äkta moraliskt. Att resultatet kanske blir dåligt är en annan sak. Förnuftet, förmågan att delvis bortse från sin egen sak och se hela statens intressen finns inte där. Det var så den antika atenska demokratin föddes, genom att bryta upp klanintressen och se till hela statens överlevnad.
I Europa ser vi hur högerpartier - invandrarkritiska, någorlunda traditionsbundna, marknadsekonomiska, udd mot EUs överstatliga klåfingrighet m.m. - har gått framåt i de flesta länder efter gårdagens val. I Sverige, världens mest moderna land, ser vi motsatsen. När invandrarkritiska partier röstas fram så är det en reaktion mot en för dem hotfull politik, något som hotar deras intressen, deras folkgemenskap. I Sverige har en stor del av befolkningen förlorat den basala förmågan, vilken har ersatts av någon sorts tom moral där man känner sig moralisk för att man röstar på vänsterpartierna som sägs stå för en sorts väldigt allmänna, tomma värderingar. Varmed de röstar mot sina egna intressen. Och visar att demokrati inte fungerar hos dem.