I gårdagens inlägg på Svea Ting diskuterar Urban Skriftställare separatism från staten Sverige som en positiv möjlighet, det vill säga att bryta sig los från staten varmed Sverige i längden skulle upplösas. Frågan är både skrämmande och intressant. Den har faktiskt behandlats av undertecknad en gång, varför den lilla essän återpubliceras här i lite modifierad av form.
Sture Dahlström är en fantastisk svensk författare som varje svensk med lite fan anamma i sig borde läsa. Där finns den svenske äventyraren, anarkisten, statshataren, upptågsmakaren, humoristen - allt skönt överdrivet i skrönans underbara form.
I Dahlströms romaner Tango för enbenta och Huggormens tid utropar hjälten Karl Andersson riket Nya Herulien. Herulerna var ett germanskt folk som enligt myten eller sanningen drog söderut från Blekinge/Småland-trakten. Under folkvandringstiden härjade de i olika delar av romarriket och på de ukrainska stäpperna. Till slut besegrades de av andra germaner, langobarderna, varefter en grupp återvände till Thule - närmare bestämt Värend i Småland enligt vissa, Halland eller Blekinge enligt andra.
Nya Herulien är inget stort land, närmare bestämt enbart Karl Anderssons lilla skogsgård i inre Småland, i Värend. Orsaken till utbrytningen från svenska staten är att myndigheterna (sossarna alltså) vill tvinga honom att böja knä; de har ordnat en lägenhet i stan åt honom och ogiltigförklarar hans gårdsköp. Vad de egentligen vill åt är förstås Karl Anderssons frihetstörst, styrka och egensinne. I stan kan de mycket lättare kontrollera honom, där blir man så lätt en vanlig undersåte. I dag ser vi liknande tongångar i PK-ligans hätska utfall mot SD-röstande lantbor vars egensinne och självständighet ska häcklas tills de faller på knä och in i svaghetsledet.
Det blir ett ojämnt men underhållande krig, kryddat med Karl Anderssons insiktsfulla små verser, t.ex. Varghambo där medialuder bedövar folket med strunt alltmedan överhetsvargen hugger folkets halsar, eller Blindbocks-Tango vari huvudstadsborna förses med hänglås för hjärtat, eller Nya Internationalen: upp till kamp emot staten. I den kampen grundar han bl.a. partiet Dackes drabanter och minerar gränserna till sitt Nya Herulien. Böckerna skrevs i början av 80-talet.
Statligt självskadebeteende och förtryck
Dagens Sverige är en stat där statsmakten inte bara vill få frisinnade på knä utan också febrilt ägnar sig åt självskadebeteende, ett beteende som regering och myndigheter inte klarar av att ta sig ur utan som framstår som ett behov. Landet ska förstöras, ödeläggas, utplånas. Det gäller folkstam, kultur, traditioner, bygd, penningpung. Många saker förbättras givetvis, men ingen kan förneka att grunderna för folk och land förstörs.
Med självbedrägeriets fulla kraft kallas det förändring, förnyelse, moralisk supermakt. Parat med bisarra termer som klimatflykting! En orsak till all upplösning står förstås att finna i modernitetens blinda krafter, d.v.s. de historiska krafterna i vår moderna tid de senaste 250 åren. Men man kan ta makt och öde i egna händer och inte bara driva och jamsa med mot vattenfallet. Det är något våra makthavare inte behärskar, de tar tvärtom paddeln och paddlar febrilt mot avgrunden.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Svea Ting to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.