Separatism – en levande tanke i vår tid?

Lokalpatriotism och försvarsförbund i stället för centralmakt

Nils Dacke vände sig mot den unga centralmakten och dess pålagor. Dackefejden pågick 1542–1543.

Med risk för att bli utmålad som statsfiende skall jag här ta det laddade ordet separatism i min mun. Faktum är att det kan passa riktigt bra just i år när Sverige firar 500 år. För hur det än är måste vi reflektera över och diskutera detta med vad Sverige är, vem som är svensk och vad det är som borde firas.

Hur kan det komma sig att centralmakten håller för sant att det är farligt med separatism? Jo, för att det är statens, politikernas och tjänstemännens, makt som står på spel. De vill så klart inte bli av med den. Därför utmålas alla lokala initiativ, allt vad lokalt självstyre heter och all separatism som dåligt. I verkligheten har vi faktiskt bara att vinna på det. Även i demokratiskt hänseende. Vad kallar du annars mer lokal makt och större individuellt inflytande om inte folkstyre.

Fler initiativ behövs

Det har genom historien funnits en mängd separatistiska initiativ och rörelser som slagits för frihet och lokalt självbestämmande. Somliga har varit såväl politiska som våldsamma. Men att människor vill få ner beslutsfattandet till torget, vårda den egna lokala särarten och kulturen samt – vilket blir resultatet – ta ansvar för sin egen framtid är sunt. Att inte fortsätta lämna ifrån sig makt och ansvar utan sträva efter att ta tillbaka det vittnar om raka ryggar och dådkraft. Att lita till centralmakter blir i förlängningen ynkligt. Och idag ser vi ett helt igenom feminiserat och pacificerat samhälle. Till och med den kollektiva manligheten har förlorat sin kapacitet och är därmed satt ur spel.

Det finns ett initiativ som heter ”Scania Rediviva” vilket betyder ungefär ett återupplivat Skåne. Målet för detta initiativ är att begära utträde ur och lämna Sverige. I stället vill man tillhöra den danska riksgemenskapen på samma sätt som Färöarna och Grönland och med samma grad av autonomi, det vill säga självstyre. Jag är, personligen och principiellt, vän av detta initiativs primära mål men kan för mitt liv inte förstå varför man nödvändigtvis skall söka sig in i en annan centralmakt. Regionalt självstyre hade räckt. Inledningsvis.

Vad har Sverige som land att vinna på separatism?

Sverige är för stort. Det är dessutom en landmassa som består av en lång rad äldre och mindre länder och folk. Människors koppling till och känsla för bygden, jorden och det egna folket är grunden för såväl hållbarhet som välstånd och försvarsvilja. Människor med äkta känsla för sitt hem är svårare att knäcka än ett rastlöst, ängsligt och rotlöst riksbygge. Till och med det större begreppet – Sverige – har att vinna på djupare, lokal förankring, ett Sverige som inte är en centralmakt utan ett försvarsförbund.

Att vara lokalpatriot och separatist är inte liktydigt med att vara emot begreppet Sverige. Lokalt självbestämmande väger dock tyngre jämfört med att Stockholm skall lägga sig i allt och tro sig veta bäst.

Centralism och globalism blir vår undergång

Sverige består av en mängd olika länder och folkgrupper. Som begrepp eller juridisk enhet är Sverige ingen naturlag. Det vore däremot, sett till territoriet, en nyttig och rationell försvarsallians. I stället för att Sverige, som idag, har som mål att vara världens främsta feministiska och fossilfria välfärdsnation skulle man kunna vilja bli de friaste länderna i världen där all form av samverkan bygger på ömsesidighet och frivillighet; där ländernas olika mat- och andra kulturer vårdas; där kärleken till det egna sammanhanget gör det värt att dö för.

Om Scania Rediviva lyckas med sin föresats att begära utträde ur riket Sverige öppnas även dörren för andra regioner att göra det samma. Men också att städer och socknar i Region Skåne i nästa fas kan begära att få bli bortkopplade. Jag hade, personligen, velat se exempelvis Höganäs gå i täten för en sådan utveckling. Eller varför inte Värend, det av smålanden jag är född och uppvuxen i. Jag skulle också vara road av att se Malmö som enskild stadsstat och studera hur de, då, hade valt att reda upp sina egna problem med den demografiska utvecklingen, kriminaliteten och den växande segregationen, utan att räkna med ekonomiska bidrag från resten av länderna i Sverige.