Den 17 april ska riksdagen rösta om införande av en ny lag om möjlighet att lättare byta juridiskt kön samt sänka gränsen för det från 18 till 16 år. Men kritiken mot förslaget har varit enorm. Läkarinstanser har sagt nej, KD och SD säger nej, även inom de egna leden i M och S (som vill rösta för) säger man nej. Tunga kvinnliga åsiktsbildare, som ofta har gått feminismens ärende, har rent av sagt nej tack. Annika Strandhäll är en sådan.
Ett inlägg på X - ej funnet utan återgivet enligt hågkomst - ger en god insikt i vad som hänt. Det rör sig om en historiens ironi - som så ofta förr. Varför har många kvinnor, inte minst feminister, börjat tycka att det där med transeri inte är så värst bra? Varför har flera progressiva människor börjat rynka på näsan? Varför vill feminister, som allt som oftast hurrat för allt som har med hbtq att göra börjat muttra?
Jovisst, i idrotter är det förstås besvärande när en man som kallar sig kvinna vinner allt i den kvinnliga kategorin. Men de flesta feminister bryr sig föga om idrott, de tycker väl rent av att det är typisk manlig verksamhet och är nog beredda att offra kvinnliga idrottare för transeriets fortgång. Transet kullkastar ju den maskulina, patriarkala världsordningen.
X-författaren förklarar (enligt mitt minne och kompletterat med en god portion egna funderingar) att kvinnornas sfär nu hotas av transorna. Saken är den att feministerna för länge sedan krävde att män skulle förlora sin sfär och egenart. Deras sfär skulle öppnas för kvinnor, sfärerna skulle avmaskuliniseras och bli unisex. Till och med männen själva skulle avmaskuliniseras. Sfärerna och männen skulle rent av bli mer - feminina. Ja, det skulle inte mer få finnas manliga sfärer eller manlighet. Det var feminismens mål.
Vi vet ju alla vad som hänt styrelserummen, idrotten, toaletterna, brandmännen, poliser, (super)hjältarna, politiken. Vidare - dagis, skola, universitet, många arbetsplatser, teveshowerna, filmerna - gjorda för flickor och kvinnor numera. (Men en vaken lärare berättade för mig, fastän han var nog så feministiskt anstruken, att flickorna kanske verkar hemma i klassrummet men att de mest tittar ut i tomma luften.)
Även sådant som manlig moral skulle bort, ty den leder mest till våld, enligt den feministiska världsbilden. Hela manligheten skulle avväpnas och göras tillgänglig för kvinnnor. Kvinnor däremot kunde gott få behålla sin egenart och sina privata rum. Kvinnlig moral, till exempel, leder ju till gott, enligt feminismens filosofi.
Ja, pojkar får ju höra det mest hela tiden. Donald Trump gjorde ont, Hillary Clinton gjorde gott. Hur många döda och hur mycket emailfusk Hillary har på sitt samvete spelar ingen roll. Pojkar ska inte leka krig, de ska inte tävla, de ska inte… De ska inte längre ha sitt typiska maskulina utrymme, de är av uppfostrade av kvinnor, deras omgivning är skapad för flickor (eller den kvinnliga önskebilden av flickor), deras sort har skapat allt ont i världen. Alltmedan flickor och kvinnor mest åstadkommer det goda.
Ergo: allt fler pojkar vill vara (eller bli) flickor. Och när de så småningom blir kvinnor - transor - så inkräktar de på kvinnors territorium, t.o.m. de sfärer som kvinnorna i den feministiska egoismens namn behållit för sin särart. Och så kliver en kille in på tjejtoan eller klår brudarna i varje idrott.
Och så blir feministerna förbannade!
Det är onekligen en bra förklaring till varför vi plågas av transfenomenet och varför feministerna är upprörda däröver. Samt ett underbart exempel på historiens ironi.
Om man bortser från feminismens roll kan man fundera över fler orsaker till transet. Konspirationsnissen vill kanske tro att det är ryssar, kineser eller islamister (eller CIA av någon djävulsk anledning) som ligger bakom det för att försvaga Västerlandet.
Närmare till hands är nog att leta efter inneboende förklaringar, d.v.s. något i den egna kulturen som frambringar sådant beteende. Feminismen är ju en sådan endogen förklaring. Den har skapats genom kvinnors rättigheter, idéer om allas grundläggande rättigheter, om jämlikhet - från den amerikanska och franska revolutionen.
Liberalism och socialism således! Förakt för det gamla beprövade, progressivitet alltså, och föreställningar om likhet! Laissez-faire på ekonomins, kulturens och politikens område.
Man kan också se det utifrån en avart av framstegstanken. Det finns en föreställning om, en övertro på att människan kan ordna allt. Med mediciner och vaccin kan vi bli helt friska. Med p-piller kan vi kontrollera samhället och våra liv. Med tekniken kan vi resa, konsumera, arbeta m.m. hur vi vill. Att mediciner blir droger, att demografin blir förödande, att vi blir rotlösa missar den avarten av en idé. Eller struntar i! Nihilismen lurar alltid runt hörnet.
Därmed kommer vi in på ännu en möjlighet. Är transjamsandet ett självskadebeteende, är det ett tecken på att vi vantrivs i kulturen, är det rent av en dödskult (Thanatos, som Freud talar om sent i livet) som vissa driver och stöttar? Det finns mycket som talar för det.
För svensk del får vi se vilken väg som blir ledande den 17 april.
Det kvittar att läkarinstanser säger nej till Moderaternas nya lag, precis som lagrådet sade nej till Socialdemokraternas människofientliga samtyckeslag. Det ska genomföras ändå för att Makten vill ha den.
Feminismen är inte endogen, det är en krigsstrategi. I dess moderna form gavs den yttring genom suffragettrörelsen som organiserades av den revolutionära rörelse som skulle störta tsarväldet i Ryssland.
Inom vissa grenar av hinduismen och i väst bland respektive Helena Blavatskys och Rudolf Steiners teosofer tror man att människan en gång har varit androgyn. Rudiment som bröstvårtor som män fortfarande har är ett tecken på det. De tror också att sådana rudiment ska försvinna, innan de ännu längre fram ska återkomma, osv, tills vi åter, när människan har återutvecklats till en mindre materiellt förtätad form, åter blir androgyna. De tror att detta tar miljontals år. Judendomen har en annan variant på detta, för deras historiska förlopp går mycket snabbare. Judarna har 6000 år på sig att återställa Eden, som för tillfället är Edom, en sorgedal där människan är uppdelad i två kön. När Eden är återställt kommer alla åter att vara androgyna. Det är bråttom nu om vi ska lyda G-ds plan, för det är redan år 5784. Vårt år 2240 måste allt vara klart.
Precis som med alla andra kulturella fenomen kan man anta någon annans åsikt och göra den till sin. Därför finns en massa -ister: kommunister, nazister, feminister osv. Transrörelsen är inte ny. Den vanliga homorörelsen startades med transrörelsen i sikte, ovanifrån och uppbackad av finansiärer. De bryr sig inte om enskilda homo- eller intersexuellas personliga små liv, eller queers eller någon alls, det är G-ds plan de har i sikte.
G-d gav Noak ett tecken efter syndafloden, en regnbåge i skyn som dels ett tecken på att syndafloden var över, men också som en påminnelse om att Hans folk måste lyda Honom, annars kan det bli en ny syndaflod. Sedan den historien skrevs har regnbågen varit judarnas symbol för att föra fram den politik som krävs för att G-ds plan ska kunna genomföras. Bland annat användes den inom reformationen för att splittra de kristna i syfte att försvaga deras samhörighet, vilket var önskvärt eftersom de var så många. Man kunde också mjuka upp sin tidigare lagstiftning mot ränteuttag eftersom man redan hade byggt upp sina bankinstitutioner vilka styrde hur och vad småbanker kunde och skulle göra. Samma regnbågsfärger används nu som stridsbaner mot människors könstillhörighet.
Det är såklart bra om det trots allt skulle bli ett nej till "Kristerssons" lagförslag, men ett nej är bara en stötesten på vägen, för vägen framåt är beslutad för länge sedan och långt över det nu mångkulturella "Sveriges" beslutandesfär.