Det enda politiska program vi behöver

Om du vill arbeta realpolitiskt så behöver du bara tre programpunkter att hålla dig till.

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet kan vi läsa om hur Sverige av idag redan hos de små skall inympas. Klar och tydlig är ambitionen:

"Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald."

Vi måste lära oss att inse värdet i mångkulturen (resultatet av massinvandringen), antagligen eftersom detta "värde" inte är självklart. Annat som har värde för oss förstår vi har ett värde, men inte mångkulturen. Hur kan det komma sig? Varför måste vi lära oss att inse värdet av den? Kan det vara så att den är värdelös vid både första och andra anblicken och därför instinktivt skulle avfärdas, om man inte "lärde" sig hur man ska tänka för att uppskatta den?

Denna inställning till mångkulturen, denna naiva och verklighetsfrånvända ingång formar vår verklighet. Systemet är så betaget av sin egen lögn om dessa påstådda värden att inget – inte ens verkligheten – får stå i dess väg. Detta leder i sin tur till att de mest absurda ”lösningar” presenteras på allvarliga problem.

Låt mig dra några ur minnet, från när jag var ung och i närtid.

• Utlänningar ger sig specifikt på svenska killar som de rånar på telefoner eller småslantar. Lösningen: var förstående och inse att de stackarna haft det jobbigt. Vänd andra kinden till och förstå att du är priviligerad.

• Utlänningar tar sig friheter med unga svenska tjejer och kallar dem nedsättande ord. Lösningen: har inte så utmanande kläder på dig. Täck dig, ingen urringning och inga korta kjolar. Förstå att de stackarna har svårt att hantera bar hud.

• Utlänning begår ett dubbelmord på Ikea i Västerås eftersom han fått avslag på sin asylansökan. Lösningen: se till att ta bort knivarna (men låt asylsökande vandra fritt).

• Utlänningar skjuter vilt omkring sig med raketer och kastar smällare bland vanligt hyggligt folk. Lösningen: förbjud fyrverkerier för alla.

• Utlänning kapar en lastbil och kör ihjäl en massa människor. Lösningen: påpeka att det inte har att göra med vare sig islam eller massinvandringen. Diskutera sedan möjligheterna att begränsa det offentliga rummet ännu mer och om man kanske kan göra det svårare att kapa lastbilar.

• Utlänningar begår sexuella övergrepp på festivaler, också de utlänningar som anställts för att se till så att kvinnor känner sig trygga. Lösningen: låt polisen ta fram armband som det står ”#tafsainte” på, ordna med mer kameraövervakning och när det inte fungerar, sluta med festivaler.

Så har det låtit och det fortsätter att låta ungefär likadant. Också i Tidöavtalets Sverige är det bara varianter på ovan vi hör från politikernas munnar.

Det finns ju andra lösningar på ovanstående problem. Först och främst måste vi bara erkänna att inget av ovanstående hade hänt om vi istället för dagens Sverige hade sett till att behålla det en gång svenska och homogena Sverige. Nu blev det inte så utan generation efter generation svenskar röstade för att det skulle bli som det blivit, och nu när de kommit på att det inte var så bra så tar det alldeles för lång tid innan de fått modet att säga ifrån.

Ovan ger alltså vid handen att det bara är i ett svenskt Sverige som vi kommer kunna få det mer som det var. Alltså att befolkningens sammansättning är direkt avgörande för hur samhället ser ut och fungerar.

Tage Erlander noterade detta då han sa:

"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden".¹

Så, vad göra?

För ett antal år sedan började vi på podden Motgift trumma in en treklang: Internera – deportera – repatriera. Vi pratade om det och jag lyfte in begreppen i boken Fästning Europa (finns som ljudbok här). Snart nog tog Alternativ för Sverige upp det som sin huvudfråga då man krävde återvandring, och därefter kände sig till och med SD nödgade att nämna det igen (partiet hade repatriering som princip när det grundades). Och nu pratar till och med regeringen om det (pratar är rätt ord, för så mycket händer inte).

Sanningen är den att inget annat än denna treklangs förverkligande kan "rädda" Sverige undan ett sammanbrott inom några årtionden. Vi kan inte dela territorium med människor som är så främmande från oss som de som kommer från Afrika, Asien och Mellanöstern.

Och är det inte så att "vi" har prövat allt annat redan?

Treklangen vore heller inte svår att implementera per omgående, om bara den politiska viljan fanns. Jag har ingen större tilltro till det politiska systemet och ser den svenska parlamentarismen som kraft- och viljelös. Trots det menar jag dock att det är värt att hela tiden återvända till denna treklang. Det är det enda politiska program vi behöver idag.

Här är det i klartext:

1. INTERNERA alla asylanter som kommer till Sverige och därtill alla utlänningar som begår (har begått) brott mot svenskar och/eller andats så mycket som ett uns gillande av muslimsk extremism.

2. DEPORTERA ovanstående så fort som möjligt (undantaget det fåtal som har rätt till asyl, vilket de får under begränsad tid), och går det inte att verkställa deportationen så håller vi dem fortsatt internerade.

3. REPATRIERA på sikt och under så humana och respektfulla former som möjligt människor som inte har här att göra. Sverige skall vara svenskarnas land.

Om du vill verka politiskt, varsågod, du behöver inget annat.

1. Riksdagens protokoll vid lagtima riksmötet år 1965, första kammaren, volym 1, 1965, s 60.