Avsikten med nojan över Orbán och Trump
Hur fungerar media egentligen när de rapporterar om högerpolitiken? Vad driver journalister till att snärjas in i allsköns osanningar?
Varför dundrar svensk systemmedia så okritiskt på när de skriver om Orbán, Trump, polska Lag & Rättvisa, SD (många gånger även om det blivit mildare numera), AfD och andra partier på högerkanten bortom Moderaterna? Allt det de skriver om vederbörande är ju så uppenbart falskt och tillvridet. På allvar säger svenska forskare och skriver svenska journalister att Trump kommer att avveckla den amerikanska konstitutionen (det de kallar demokratin), avveckla Nato och i stort sett förstöra världen. Ingen intelligent människa kan ju tro på sånt lappri, tycker man. Ändå är det så.
Här följer därför några punkter som kan ge klarhet i frågan.
1. Svenska journalister (tillika många på andra håll i världen, förstås) är fast i konspiratonsträsket. De målar upp falska bilder av alla högerregimer eller tar åt sig andra lögnaktiga bilder. Det är precis som youtubevideos som t.ex. ifrågasätter månlandningar. När Polen och Ungern har monterat ned demokratin, när Trump har rensat den djupa staten, när AFD-falanger planerar statskupp, när SD är nazister (deras bakgrund talar sitt tydliga språk, heter det ibland) o.s.v., då är det uppenbart konspirationstankar som fått fritt spelrum och utlopp.
Man ska också komma ihåg att de regeringar och statsmän som anklagas alla är ganska moderata högerpolitiker. Regeringarna i Ungern, Polen, Brasislien (under Bolsonaro), USA (under Trump) m.m. har inte varit ultrakonservativa eller enväldiga eller statspolisiära eller främlingsfientliga på något onormalt sätt. Allt i deras länder har följt demokratiska spelregler fast på olika vis beroende på ländernas historia och konstitution. Med Ryssland är det annorlunda, eftersom Putin uppenbarligen har fifflat med spelreglerna för att sitta vid makten.
Med det i åtanke - att de anklagade är bedrivit moderat högerpolitik - gör journalisternas konspirationslystnad uppenbar. Det kan också tilläggas att det ligger lite i journalistikens väsen att vara smått konspiratorisk eftersom de vill finna sensationer för att få läsare. Och eftersom det bara är den andra sidan som officiellt anklagas för konspirationsteorier går de fria från sådana anklagelser själva. De tillåts således vara konspiratoriska samtidigt som de ständigt kan anklaga andra för konspirationsteorier. De äger för tillfället den narrativa makten.
2. Förknippat med det är att uteslutande referera till samma forskare och samma tidningar. Husgudar som NY Times och The Atlantic får givetvis carte blanche när de säger något om gamle Trump. Man hänvisar till dem utan några frågetecken - d.v.s. utan den ständigt uppmärksammade källhänvisningen och journalistiska neutraliteten man påstår sig utgå från. Rysslandskopplingen var t.ex. ren lögn - med NYT:s goda minne - men inga besvär gjordes för att ifrågasätta bilden.
Forskare som Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet, eller statsvetaren Staffan I Lindberg vid Göteborgs universitet, får ständigt komma till tals. Alltid med samma sensationella budskap som att den amerikanska demokratin snart är över - om Trump får minsta makt, vill säga. Hur seriösa är de forskarna egentligen? Förtjänar de sin plats och peng när de låter som Aftonbladsreportrar?
Samma sak hände under den s.k. coronapandemin. Alltid samma forskare, inte sällan en som tjänade miljoner på vaccin. Allt för att få narrativet korrekt. Det handlar således lite om sanning utan mer om det rätta perspektivet.
3. Med det sagt börjar man ana direkt pengainblandning på något fuffens sätt. Annars hade väl sanningen trumfat, kan man tycka. När det gäller vissa tidningars ihärdiga tjat om kriget i Ukraina, ofta förstanyhet, misstänker man krigsindustrins långa fingrar. Ägarstrukturer kanske kräver sitt, varmed chefredaktörer gör sitt jobb. NGO:s trycker på.
4. Mycket handlar givetvis om att få klick. Man har gjort framför allt Donald Trump till en veritabel klickmaskin. Inte minst om han kan målas upp som ett hot, något farligt. Samma sak har gällt SD i många år. Att måla upp partiet som en samhällsfara säljer givetvis. Och visst handlar tidningsverksamhet om att tjäna pengar. Samtidigt måste det balanseras mot en viss seriositet, ett visst mått av sanning, trovärdighet - det som kallas journalistisk etik. Här brister man rejält när det gäller granskning av högerpolitiken (bortom Moderaterna, tyska KDU m.m.).
När det kommer till public service är sådana försyndelser mycket värre. De drivs också med av sensationslystnaden - och lögnerna som följer med - men SVT och SR ska vara mycket mer balanserade eftersom de är finansierade av skattepengar och inte privat vinstintresse. Slutsatsen är att s.k. seriösa dagstidningar och hela stater blir som kvällspressen när det gäller att rapportera om händelser i världen.
5. Medielogiken gör sig förstås hörd här, även om det är varje journalists och ännu mer chefredaktörs uppgift att kämpa mot sådana tendenser. Polariseringstendensen är väldigt drivande i dagens mediesituation, mycket mer än för 30-40 år sedan. Man målar därmed automatiskt upp Orbán och Trump som lömska, antidemokratiska skurkar. De urholkar demokrati, de bryr sig inte om människors nöd, de förföljer oliktänkande, de smörar för ultrakonservativa grupper. För drygt femton år sedan var alla danskar rasister i svensk media. Att polarisera gör att det man vill säga syns mera, att utmåla motståndare som monster gör berättelsen mustigare, att få allt svartvitt gör jobbet enklare och lögnen uthärdlig.
6. Genom internet stegras sedan den hållningen och polariseringen. Narrativen förstärks. Fast egentligen fanns fenomenet för svensk del redan för drygt 20 år sedan. Under valet Bush-Gore fick egentligen bara Al Gore vinna enligt huvudparten av svensk media. Bush målades upp som en pajas medan Gore var den briljanta, hyvens och erfarna politikern. Det är kanske inte polariseringen i sig som är ny - den fanns ju redan under Palmetiden - utan sättet media rycks med, hur media har blivit obalanserad och sanningslös.
7. En skillnad jämfört med tidigare är dagens journalisters behov av att känna sig goda eller snarare att vara del av den “goda sidan”. När SD, Trump eller Lag & Rättvisa skildras som monster får det journalisterna att framstå (inte minst för sig själva och varandra) varande på den rätta sidan. Det är oerhört tydligt. Och det märks inte minst i det att så många tycker illa om journalister eftersom de går över huvudet på folk, rapporterar lögnaktigt och samtidigt vill framstå som präktiga och förträffliga. Det får människor att känna sig äcklade. Dessutom blir det journalistiska arbetet mycket enklare - och mycket sämre. Det är mycket lättare att vara en kolumnist och få tycka än att skriva neutrala reportage.
8. Därmed hamnar de flesta svenska journalister automatiskt i facket för progressiv liberal politik, som det slött kallas idag. Därmed blir de propagandister för en sådan politik. Det spelar sällan roll vad t.ex. Trump egentligen står för eller vad den där liberala politiken verkligen står för, bara ena parten är på rätt sida och den andra parten på fel sida. Men konsekvensen blir att publiken påverkas - och ska påverkas. Det senare är mycket viktigt, man måste göra avtryck, man måste binda publiken. När som ovan visades hela stater dras in kan den retoriken för att binda publiken bli väldigt hätsk. Det märktes under corona, som mer var en epidemi för hätsk propaganda än en sjukdom. Och det syns tydligt i retoriken mot Trump, Orbán & co. Media har blivit budskapet självt, för att travestera på en gammal mediaguru. Därför känns medias nyheter ofta som påverkansoperationer.
9. Därmed kommer vi in på en obehaglig del. Varför förmedlar tidningar som DN och SvD eller för den delen SVT nyheter som kvällspressen gör det? Varför degraderar de sig på det viset? Jo, det gäller att få den halvbildade (medel)klassen att stå på rätt sida, att bilda allians med tidningar och teve, att vara (låtsat) socialliberala. Den mer tänkande gruppen av samhället ska vaggas in i otänkande.
Det påminner om hur det var i det forna komunistiska östblocket. Fast där utgick påbud från partiet vad och hur man skulle tänka. Nu ska publiken mer vaggas in och budbäraren vet sällan varför Trump är så ond och varför publiken måste ha en viss (socialliberal) åsikt. Troligtvis måste man gå till Nietzsche och studera svaghetens vara för att komma underfund med det.
Nojan är trots allt berättigad, även om massmedierna hanterar sin noja på ett klumpigt sätt så att den blir till fånig propaganda. Men skulle inte Trump vara ett hot? Läggs inte kommande krig mot Iran som Israel otåligt väntar på, i hans knä, när han av bankeliten väljs ut att leda Israel till nya triumfer efter kommande valfusk? Att massmedierna i Sverige ansåg blivande klimatbedragaren Gore enda rätta vinnare är sant, men han borde ha vunnit om de hade haft några val, vilket de inte har i USA heller, mer än i Frankrike eller Sverige. Det var det bluffvalet som gjorde att många amerikaners fjäll föll från ögonen. Ganska många, ändå, insåg att valet stals av dem som var utvalda att styra då, den gången den onda idioten Bush som var insatt i den kommande rivningen av WTC, sjösättandet av Patriot Act och det permanenta kriget mot hela världen, och kallat kriget mot terrorism vilket inte är något annat än kriget för stataterrorism. Valet 2000 är fortfarande ett sår i den amerikanska väljarkåren. Allt fler förstår att valens utfall är förutbestämda: Obama, Trump, Biden, alla tillsattes genom fusk. Det kommer att ske med Trump i nästa val också, om han nu verkligen är utsedd att leda sionismen till nya triumfer, vilket verkar troligt då man ännu inte ens brytt sig om att lansera alternativa sionistledare. Med det sagt spelar det ändå inte någon större roll. Det finns i USA bara ett parti, Enhetspartiet. Bidens administration hjälper Israel i folkmordet i Palestina, har utökat USAs militära baser i Israel och samarbetar med Adolf von der Leyen och UAE att öppna "humanitärhjälpskorridor" för att underlätta den etniska rensningen och se till att överlevande palestinier bland annat hamnar i Tyskland och Sverige. Du verkar vara lite fast i den gamla och falska dikotomim mellan så kallad vänster och höger. Den fascistiska amerikanska örnen behöver både vänster och höger vinge för att flyga. Orbán tillsattes också med fusk och hans utmanare var delaktig i fusket. Den globalistiska och fascistiska sionismen lämnar inget åt slumpen. För övrigt tror jag vi ska se upp med att låta Nietzsche lära oss saker. Han var en mycket svag man som helt svansade efter sin egen avsky, sina egna drifter och efter den betydligt starkare judinnan "Lou Salome" från Ryssland, vars omoraliska liv och "frigjordhet" var hans sanna ledstjärna, en stjärna som han friade till tre gånger trots att han redan fått nobben två gånger, som vilken fjompig beta-man som helst. Hon lydde endast satanismens högsta bud, Gör vad du vill. Så Nietzsche fick finna sig i att dela henne med juden Paul Reé, i trekant, dessutom. Nietzsches liv är förstås inte detsamma som hans tänkande, men hans tänkande var i för hög grad slav under mannen Nietzsches svagheter vilket hans beskrivna ideal och utopistiska visioner är ett tecken på.