Vittberesta vikingar
Vittberesta vikingar
Om ett nytt forskningsprojekt om vikingar på Uppsala universitet.
Det klagas ofta på forskningen. Det är för mycket politisk inblandning, för mycket feminism, för mycket dåraktig teori, för lite nationellt fokus o.s.v. Men när det kommer till vikingar och deras värld kan man inte klaga.
I början av 2000-talet pågick ett stort forskningsprojekt vid namn “Vägar till Midgård” som bl.a. resulterade i många intressanta publikationer, av vilka de flesta var ämnade för en allmän publik. Många sidor av vikingarnas värld granskades och belystes: deras kulter, riter, myter, föreställningar o.d.; våra myter om vikingen; vikingen i 1800- och 1900-talets kultur; och mycket annat.
I Tyskland pågår ett stort projekt om Eddalitteraturen. Rökstenen, och därmed runstenar i allmänhet, har studerats ingående av flera forskare i ett par decennier, utifrån flera infallsvinklar. Utgrävningar i Skandinavien och på kontinenten ger hela tiden nya rön. Vikingaforskningen har nog inte varit så aktiv på många årtionden.
Nu har Uppsala Universitet kört igång ett stort projekt om vikingarnas värld där ett fokus ligger på deras vittfarna resor och kontakter med omvärlden. Projektet har varit igång under året och resulteras nu i ett s.k. excellenscentrum (bara ett flådigt namn som kunde vara vad som helst) där forskare från olika discipliner kan hjälpa till att belysa vikingens värld. Det är egentligen inget nytt. Så har forskningsprojekt alltid gått till, men det verkar i vilket fall som helst vara ett ambitiöst och spännande projekt med mycket medel avsatt - till en storartad sak, våra kära förfäder. För den som söker heter excellenscentret WIVA, the World in the Viking Age.
Givetvis präglas projektet av floskler som “vikingavärldens omfattande etniska och kulturella mångfald” för att, som det PK-heter, motverka stereotyper och politiskt missbruk. Det är inte floskler bara för att det är PK utan också för att det är så trivialt. Det är klart att vikingarnas värld hade en etnisk och kulturell mångfald om de rörde sig över hela norra halvklotet. Självklart hade de kontakter med alla tänkbara europeiska folk, med araber, med stäppernas turkfolk, med indianer, med eskimåer, med samer m.m. Vissa bruk och seder smittade säkert av sig på vikingarna, och vissa tog sig säkert en kona från gud vet var. Floskeln om mångfald handlar mest om ett patetiskt inbördes PK-bekräftande.
Projektledaren Neil Price, en britt som har bott här sedan 1990, har haft en seminarieserie i många år, bl.a. om förutsättningarna för vikingatågen och om hur vikingarnas utbredning i viss mån berodde på behov av att finna nya jaktmarker. Det är inte alltid så vackert. I Norden jagade man nästan slut på björn och ren, varför man sökte sig österut. När island koloniserades utrotades valrossen där på hundra år, varför man fortsatte till Grönland för att fortsätta jakten. Oavsett är tiden före själva vikingatågseran intressant, d.v.s. de incitament som fanns för vikingarnas expansion.
Det nya forskningsprojektet på Uppsala universitet handlar alltså om vikingarnas utbredning i världen. Vi vet sedan gammalt om deras framfart i östra Europa med grundandet av Rusriket, handeln med Konstantinopel samt perser och araber, deras färder till Grönland och Vinland (Amerika), kolonisationen av brittiska öarna, plundringar i Frankerriket vilket resulterade i att de blev feodalherrar i Normandie, handelsfärder till Medelhavet, med mera.
Neil Price och övriga forskare vill nu betona vikingarnas kontakter med inre och bortre Asien. Vi vet ju att Ingvar den vittfarne genomförde ett vikingatåg till Transkaukasus, och att således vikingar försökte etablera kontakter bortom Kaspiska havet. Det tåget misslyckades som bekant, och forskningen om vikingarnas vidare öden i området har varit ganska blygsam. Men Price menar att vikingar både kände till och använde sidenvägen, och att de således hade handelsförbindelser med kineser.
Det ska onekligen bli spännande att se hur de förbindelserna såg ut. Hela världen har fascinerats av vikingarna, vare sig det har rört deras vildhet, tapperhet, hedniska tro, litteratur, konst, erövringslystnad, upptäckarlust, förmåga att organisera m.m. Hela Europa fick märka av vikingarna på ett eller annat sätt. Eller förresten, hela norra halvklotet.
Men kanske södra också. Nog lär upptäckarlusten ha fört dem till Blåland, d.v.s. Nordafrika i högre grad än vi hittills vet. Vem vet, kanske har vikingar gjort färder ännu längre söderut eller ännu längre österut än vi känner till än så länge. Det nya forskningsprojektet lär föra med sig många intressanta rön.
Fattas bara att de dammar av den där gamla fransosen som skrev om hur vikingar var herrar över azteker och andra mer sydländska indianer än de skrälingar man hade att göra med i norra Amerika. Nu verkar inte Neil Price resa gå åt det hållet, men tummen upp för honom och Uppsala universitet ger vi ändå.
Forskning i all ära, men vad som saknas i dagens Sverige är ett större grepp om vikingar från kulturens sida. Under 1800-talets nationalromantiska era ägnade sig målare, diktare, skulptörer, etsare, arkitekter åt allsköns konst ägnad våra gamla förfäder. Det finns otaliga diktverk, mängder av målningar, statyer och annan konst som handlar om eller inspirerats av vikingarna och det gamla Norden. Nu måste man gå till populärkulturen för att hitta ett motsvarande intresse.
Talande är The Viking Museum, som öppnades genom privata initiativ, då Historiska museet och andra statliga institutioner inte ville ägna vikingar något större djup. Museet är också mer populärkulturellt betonat; de ser sig som ett upplevelsemuseum mer än den traditionella varianten.
Men just sådant behövs; det är det som lockar folk, ungefär som man som liten läste Disneys illustrerade klassiker om vikingaäventyr eller Asterixalbumet om vikingar. Men även den större kulturvärlden kunde gärna ägna våra förfäder mer möda i dikt och bild. Det vore något. Tänk en monumentalmålning om vikingars framfart i inre Asien. Det vore häftigt. Vi får väl se om Neil Price och hans gäng kan inspirera till något sådant.
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.