Varför vill journalister ha BLM?
Varför vill journalister ha BLM?
Angående en händelse i USA - och varför det inte kommer vinklas så i Skärholmen.
En svart man blev den 21 mars skjuten till döds av amerikansk polis. Ingen ovanlig nyhet! Men varför hugger journalister som kobror när de får vittring?
26-åriga Dexter Reed fick 96 skott vid ett polisingripande i Chicago. Nyheten har spritt sig runt världen. Inte som George Floyd-incidenten, som fick tokspinn och därmed resulterade i full galenskap. Men man gör vad man kan för att uppmärksamma händelsen på sitt särskilda lilla sätt.
Några svenska medier har nosen i vädret och hakar på. Expressen har en video från någon amerikansk kanal som tydligt går i den avlidnes favör. Och i DN ger journalisten Ossi Carp sin syn på saken. Hur det vinklas råder inget tvivel om:
Händelsen hade redan uppmärksammats för den oproportionerliga responsen /…/ filmer som antyder att Reed först skjutit mot och skadat en polis i handleden /…/ fyra poliser sedan besköt honom med inte mindre än 96 skott på 41 sekunder
/…/ Reed kliver ut ur sitt fordon och faller huvudstupa till marken, men att poliserna ändå fortsätter skjuta. /…/ av materialet att döma presenterar de sig inte ens som poliser.
Observera retoriken: oproportionerlig, antyder, handleden, inte mindre än, huvudstupa, ändå fortsätter skjuta, inte ens som poliser - alla de ordvalen är valda för att väcka indignation, inte för att återge någon sanning.
Man kan ifrågasätta mycket av polisens insats, inte bara att det känns som en avrättning utan att en kvinnlig polis springer omkring som en yr höna och att ett par poliser känns oprofessionella på annat sätt. I mediavärlden har man dock främst reagerat på polisens som det tycks överdrivna våld: 96 skott av flera poliser, varav 3 efter att gärningsmannen har fallit ihop på marken. Och man klär som sagt sina ord på bästa sätt.
Men samtidigt. Det råder knappast tvekan om att de är poliser (de är civilpoliser); de har bl.a. sirener på i bilen och talar som poliser. Reed sköt först och träffade en svart polis. Och amerikansk polis har förstås order om att ta det säkra före det osäkra. Om det så blir till något som liknar en avrättning. Det är väl därför så få poliser blir dömda trots många fall med dödlig utgång.
Hittills har det i Sverige bara blivit notiser, men i USA har journalisterna hetsat på. Polisen borde aldrig ha stoppat bilen, man använde övervåld, fördomsfullhet angående förarens hudfärg skapade övervåldet, alltför många incidenter utan dömda poliser inträffar, snyftreportage med den anhöriga görs, “offret” var en fin kille som ville bli sportreporter o.s.v.
Det är uppenbart att journalister söker en ny George Floyd och ett nya BLM-händelser. Det har de gjort i flera år. Det lär det inte bli så här gången, men det intressanta är varför media vill ha det. För egentligen borde journalister, tillhörande medelklassen och därmed lite oroliga för mörkhyade upplopp, inte vilja veta av några BLM-aktioner, som lätt kan spåra ur, vilket ju hände i USA för några år sedan.
Så varför hugger de som kobror på sådana här historier?
För det första är det förstås vanlig medialogik, åtminstone nuförtiden. Polisers tillsynes övervåld mot ensam mörkhyad man! Det kan ge rubriker, klick och uppföljningsartiklar (och videos) om “problematiken”. Washington Post är en tidning som har blåst på stort och försökt uppförstora nyheten.
Kan man få till en nytändning av BLM-händelserna så är ännu mer vunnet. Då har tidningarna flera månaders nyheter att fylla tidningar och program med. Det är givetvis en dröm för mediahusen - om så hela samhället ska brinna. Här kan tilläggas att det säkert finns en del lömska skurkar inom mediasfären som faktiskt vill se hela det västerländska samhället brinna och gå upp i rök. Det kan vara dem som vill hämnas, kommunister, islamister, agenter från Ryssland och Kina m.m.
För både BLM och media är annars melodramnarrativet om den stackars svarta/invandraren grundläggande. Det rör sig inte helt om den klassiska melodramen à la Borta med vinden utan sorten med den ensamme hjälten eller svage mot de många starka skurkarna, som i Star Wars eller Die Hard.
Vidare ingår det i den sortens melodramatik snyftet mot den drabbade och att han framför allt ska vara orättvist drabbad. Således struntade man fullständigt i att George Floyd var en skurk. Tvärtom hyllades han som en hjälte. I fallet ovan talar det mesta för att Dexter Reed också var en skurk, men i vilken grad vet vi inte än.
Melodramdrömmen är här att hela samhället ska gå igång på händelsen ifråga - och givetvis att media ska var en tändande faktor. Media ska avslöja, de ska teckna bilden av ett offer och av en skurk, och det ska leda till indignation och att hela samhället reser sig mot förtrycket. Det är inte för intet som många inom media har anknytning till 68-vänstern och dess arvtagare. Revolutionsromantik är här a och o.
Det är samma logik som har lett till några absurda årtionden där all tänkbar galenskap har skett i antirasismens namn. Svenska kvinnor har gruppvåldtagits på omänskligt sätt, deras barn har rånats, klaner tillåts styra och ställa, hela samhället går åt fanders. Det spelar ingen roll enligt svaghetsmoralen. Där är invandraren den svage och mest drabbade medan rasismen och svensken (öppen rasist eller strukturrasist) är skurken.
Allra mest är dock svaghetsmoralen den stora skurken här - skurk eftersom det är en i högsta grad farlig moral. Sund moral har inte sådant som grund utan tvärtom i styrka - att både individ och gemenskap ska vara starka och välmående. Det är svaghetsmoral som gör att DN-reportern skriver som han gör (bortsett från att han i det här fallet mest verkar apa efter amerikansk media), det är den som gör att svenskar blir offer i sitt eget land, det är den som gör att städer tillåts brinna, vilket skedde med BLM-demonstrationerna i USA.
Helt aktuellt - det är svaghetsmoral som gör att mordet på en vit man framför dennes son i Skärholmen av ett gäng (av allt att döma) invandrarbanditer inte leder till direkta upprop och därefter upplopp mot den sortens förövare. Den där vita mannen räknas inte till de svaga, tvärtom är det förövarna som räknas till snyftskaran.
Därför är det bra att Jimmie Åkesson uttalar sig på följande sätt:
Internationella konventioner, unkna gamla argument om socioekonomiska faktorer eller debilt prat om brottsförebyggande fritidsgårdar tycker jag ska åka i papperskorgen direkt. Det duger inte att rapa floskler, det är dags att Sverige förklarar fullt krig mot varje enskild individ i dessa kriminella gäng.
Svaghetsmoralen måste förpassas till papperskorgen.
Det är ingen svaghetsmoral. Det är hög krigsmoral. Den här texten låter som om det var svaga svenskar som styrde agendajournalistiken. Propagandamassmedierna ägs av internationell makt som vill krossa vitheten i hela västvärlden. En längre text än så behövs inte om saken.