Varför drabbas jag inte av klimatångest?
Varför drabbas jag inte av klimatångest?
Jag är orolig över en hel del i vår värld. Men någon oro över klimatet finns inte i mitt bröst. Hur kan det komma sig, med tanke på att det är vad som kablas ut som den stora faran just nu?
Jag är ganska okunnig om vetenskapen kring klimatet. Det är nog du som läser detta också. Sanningen är den att de enda som är kunniga på området är människor som studerat ämnen jag knappt kunnat uttala under många år. Det är meteorologi, hydrologi, oceanografi, klimatologi och så säkert avancerad matematik och kaosteori och så vidare. Tanken är att jag inte ska behöva djupdyka i detta eftersom de gjort det. De är experter och sådana ska man kunna lita på.
Men kan man det?
Både ja och nej, tror jag. I mångt och mycket vet de vad de gör, och lika lite som de behöver ifrågasätta min expertis när det gäller vissa saker, behöver jag ifrågasätta dem. Dock tror jag att de i många fall – speciellt på senare tid – hamnat i klorna på ett etablissemang som kräver vissa resultat. Och är det något vi människor är bra på så är det att ljuga för oss själva för att inte råka illa ut kortsiktigt.
Att inte vika sig för grupptrycket eller påtryckningar från krafter som kan släcka din karriär och få dig sparkad är i princip omöjligt för gemene man. De pallar inte. Speciellt eftersom det är så lätt att spela med. Du kommer inte drabbas illa om du slirar på sanningen så länge du gör det för den "goda saken" (i detta fall kanske titta åt andra hållet om mätmetoder för temperaturer ändrats så det verkar betydligt varmare). Jag menar, FN-experterna som för 40-50 år sedan sa att vi borde varit mitt upp i en istid nu … eller att atmosfären skulle vara borta … eller vad det nu var, de drabbades ju inte av att de tack och lov hade fel. När Greta Thunberg för 5 år sedan sa att vi skulle vara döda om några år, så drabbades hon inte av några konsekvenser när det visade sig att vi alla lever och har hälsan.
Den som däremot andas något av det motsatta blir kölhalad, satt i stupstocken, avstängd och uppsagt och Gud vet vad.
Så kan man lita på experterna. Nej, inte förbehållslöst i vart fall.
Sunt förnuft då? Ja, i många fall visar det sig snarare vara önsketänkande baserat på individens egen starka förhoppning. Man ska inte underskatta människans förmåga att bedra sig själv åt någotdera håll.
Ska sanningen fram så kokar det oftast ner till ens tro. Klimatalarmisterna "tror" på den information deras experter presenterar om den nära förestående undergången medan andra, på andra sidan, "tror" på vad deras experter säger. Gemene man är ju lika okunnig om vetenskapen bakom som jag.
Frågan är alltså egentligen:
Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär
Låt mig svara genom att förklara varför jag själv inte är orolig i överkant när det kommer till klimathysterin som drabbad världen.
Jag läser följande på Historiska Museets hemsida:
"I och med att det blev varmare så smälte isen som täckte Sverige och människor kunde börja leva här. Landskapet var från början kargt men så småningom växte lövskog upp. Temperaturen i Sverige steg långsamt och för ungefär 8000 år sedan nåddes den högsta medeltemperaturen. Då var det så varmt att det fanns pelikaner i det som nu är södra Sverige. Efter hand sjönk temperaturen igen. För cirka 3000 år sedan var det fortfarande varmare än det är idag."Tilläggas kan att det varma klimatet då gav liv och växtlighet som gjorde att människor och djur möjlighet att frodas. Ännu ser jag heller inga pelikaner i södra Sverige.
Photo by Melissa Askew on Unsplash Löften om undergång har levererats av experter under hela mitt liv. Än så länge har de inte slagit in. Man ska inte ropa varg, helt enkelt, då kommer folk sluta tro.
Att rädda klimatet (om de ändå sagt miljön) verkar mest innebära att betala höga avgifter till stater eller ge bort frihet till dem. Jag har svårt att se hur det hänger ihop, varför jag är skeptisk.
Naturen är en hård donna som är likgiltig för död och lidande. Arter utrotas, landområden sjunker och kontinenter flyttas omkring. Att försöka upprätthålla någon form av status quo, till råga på allt när det gäller klimatet, är dumt.
Photo by Charlotte Collins on Unsplash Klimatprofeterna själva bekymrar sig inte nämnvärt utan åker runt i sina jetplan och sjösätter sina jakter. De samlas på lyxig resort med löjligt stort entourage, och sedan diskuterar de hur de ska döda kor som fiser, omvandla åkermark till träsk och odla kött i labb som de äger aktier i. Själva äter de ekologiskt och naturligt, dock.
Jag kan göra listan hur lång som helst. För mig är det uppenbart att det ligger ett par hundra begravda här. Jag är inte orolig för klimatet, däremot för miljön. Jag är orolig över mikroplaster och kvinnligt könshormon som vi får i oss, jag är orolig för gifter i maten och dricksvattnet, jag ogillar alla kemikalier som är överallt. Till skillnad från klimatet är dessa rädslor jag har något vi skulle kunna göra något åt. Men klimataktivisterna, WEF och varenda filantrop tittar åt andra hållet.
Så jag får göra vad jag kan på egen hand. Har stoikerna lärt mig något är det att inte oroa mig över det jag inte kan göra något åt, och kan jag göra något åt något som behöver göras något åt - ja då gör jag det.