Tar man inte seden dit man kommer bör man inte vara välkommen mer

Det finns inga "enkla" lösningar på "svåra" problem. Tur då att våra problem inte är särskilt svåra till att börja med.

Jag är tydligen populist enligt gängse definition, kanske har jag hittat hem ideologiskt till sist. Å andra sidan, vem är inte populist? Bland andra den som vill ha makten för sig själv, sitt parti eller sin klass. Därför försöker man få oss att tro att allt är otroligt svårt och invecklat. Till skillnad från populisten, som menar att saker inte behöver vara så svåra och att "sunt förnuft" är något man kommer långt med.

"Populistiska argument bygger ofta på enkla lösningar på svåra politiska problem genom en ideologi som vill ge tillbaka makten till folket", berättar Wikipedia för mig om populism. Det är lätt att förstå varför politiker avskyr oss. Tänk om vi bevisas ha rätt, då vore ju hela politikerkastet utan arbete.

Vilka är då dessa "svåra" politiska problem man idag nedsättande kallas populist om man hävdar att det finns enkla lösningar på? Elefanten i rummet är så klart invandringen, flyktingmottagandet, folkutbytet eller vad vi ska kalla det. Detta är ett i princip olösligt politiskt problem, om vi ska tro på politikerna (för vilka det är viktigt att det är svårlösligt, så de kan få försök på försök på försök att lösa det).

Jag såg ett klipp från Italien där en afrikan som just kommit till landet slagit ihjäl en katt och var i färd med att tillreda den över öppen eld. På gatan. Mitt i stan. En kvinna, en italienska, stod upprörd bredvid och läxade upp mannen … som käftade tillbaka.

Hon förklarade antagligen för honom att "vad fan håller du på med din jävel, du kan inte bara ta en katt och laga till mitt på gatan" varpå mannen svarar något i stil med "varför inte, det är ju mat som springer runt och jag är hungrig".

Som han gjorde, gör man där han kommer ifrån. Afrika. Inte överallt antagligen, men på många ställen. Och när han kommer till Italien (säkert vidare i Europa) så tar han med sig seden varifrån han kommer.

Vi skiljer oss nämligen åt. Jag själv tar seden dit jag kommer medan de tiotals miljoner som strömmat in i Europa under senare år, tar med sig seden varifrån de kommer och fortsätter i samma gamla spår. Apologeter har de i en bottenlös kloak av multikultiliberaler och vänsterblivna som hatar det egna arvet.

Sanningen är ju att lösningen är enkel. Om du måste gå kurs för att inte våldta kvinnorna i det land som öppnat sina gränser för dig (ja, sådana kurser har genomförts) så borde du inte ha släppts in alls. Om du ägnar dig åt att, tillsammans med hundratals andra som dig, sexuellt antasta kvinnor och unga flickor på öppen gata som vore det en lek, då ska du hem till ditt skithålsland igen. Om du slår ihjäl och tillagar katter på öppen gata så hör du inte hemma här. Om du är gäst och beter dig som ett avskum genom kriminalitet eller bara tölpaktighet så ska du ut. Om du plundrar välfärden så ska du väck.

Eller har jag missat något? Våra politiker gör ju inte så. De tillåter att främlingar våldtar och sedan blir medborgare så att det allmänna för tid och evighet ska ta hand om dem. Du kan komma som gäst och begå vilka hemska brott som helst och få bli kvar. Ja, detta har vi alla koll på.

Vad är det som är så svårt. Inget. Inget alls faktiskt. Populisten har rätt. Den som inte tar seden dit den kommer kan fara åt h-vete. Varför ska vi som folk och land acceptera sådant som ingen normal människa hade accepterat av en middagsgäst hemma. Inte fan hade Annika Strandhäll accepterat att en gäst våldtog hennes döttrar? Inte fan hade Maggan Andersson låtit den som stal med sig matsilvret efter middagen komma tillbaka och stjäla mer? Inte hade Johan "flåset" Pehrson låtit någon pedofil klä ut sig till kvinna och sitta och läsa sagor för barn … eller hmm, stryk det sista.

Vi är lurade, så sorgligt är det. Det är enda svaret på frågan varför allt det som sker tillåts. Vi är lurade att tro att det är svårlösliga problem vi står inför. Och dessa problem är så komplicerade att bara politikereliten har vad som krävs för att lösa (nåja, försöka lösa) dem.

Det hela är en gordisk knut. Allt som drabbar oss, allt vi står inför, allt vi läser om är en enda stor gordisk knut och lösningen är enkel. Vilja, kallt slipat stål och en arm som vågar hugga. I samma ögonblick svensken förstår denna djupa sanning så är saken klar. Må den dagen inte dröja.