Svenskar! Svenskar!
Svenskar! Svenskar!
I dag vore det våran dag
om inte lynnet sov sin dova sömn
där björnasärken en gång fredat.
Svenskar! Svenskar!
Vakna väl innan sömnen
tömmer våran sveasjäl
som i nuets strider blöder;
kraftiga strömmar rinner
och fyller famnar på giriga rävar
som plundrat vårat rika arv.
Svensken ligger uppå båren
och bär sin sargade själ
som väntandes saknar
våra sommarvindar.
I längtan färdas tanken hem längs rikets
karga kuster och sköna slätter,
där folket vinkar sveavimplar
och hyllar kungens segerfärd.
Men synen möter endast:
våran sveafackla vackla,
släckas av nya blodabad,
där männen bundna leds på rad
till stupet däri ormens regnbågsetter
fräter synen för vår samtid.
Där möter samma öde våran framtid
om inte våra ögon öppet ser
att dagen den är vår.
Svenskar! Svenskar!
Vakna innan blodet
dränker våra kvinnor och barn,
innan det sänker vår moral
till den dystra dekadens
som bestänker och förgör
själens vistelse i vår jordakropp.
I sekler har vi stridit för vår frihet,
men i dagens Sverige
har folket tappat tron och mod
att stå upp för denna sanning
och vår ödmjuka storhet.
Vi ser hur förrädare
öppet bjuder in till det förfall
som våldför sig på våra
kära släkten och trakter
och kvar står svensken
och ger allt den äger och har
till andra makter
som vill ha mer och tar
medan vi ser på
då våra fickor våldtas.
Svenskar! Svenskar!
Vi har glömt vem vi är
och gömt oss bland liken
som leker med vårat rike.
Svensken slumrar
i den djupaste sömn
medan själen kväder
om vår saliga sanning.
Den väntar på oss
att vända om och vakna upp
till ljuset denna arla morgon
då gyllentuppen
väcker våra sinnen,
denna dag då sista striden
möter våra sveasöner.
Då våra minnen tänds
slutar facklan vackla
och vi fylls med heder och håg
och fäders ådror leder
våra hjärtan rätt.
Svenskar! Svenskar!
Besegra hären
som strider om själen
och fatta taget
om ditt eget hjärta,
innan det slår sina slag
åt mörkrets makter
som fortsatt väller genom
rikets glömda gränser.
Landet är under ständigt angrepp
medan männen i kjolar
välkomnar blodiga åar,
där söner och döttrar dränks
och våra kvinnor skänks
bort för att bygga trasiga broar.
Dessa bovar bjuder
våra fallna fjollor på
bakelser och påtår,
men få förstår att det leder
till vårat förfall.
Svenskar! Svenskar!
Vakna innan det är för sent,
innan vårat väsen
hänger på fiendens pålar
i ett främmande blodstänkt land,
som vi en gång kallat vårat,
innan vi är blott ett minne
som blänker i en bortglömd pöl.
Svenskar! Svenskar!
I dag är dagen att påminnas
om det vi nu har glömt,
att vi är fria folk
som alltid drömt
och fäktat fanan
för vår frihet.
Det våra hjärtan bultar för
är just denna sanning;
frihet för folksjälen.
Svenskar! Svenskar!
Vill vi leva och dö i Norden
får vi även strida för vår frihet
på denna ärorika arvejorden.
Var är den trohet
som vi svurit i sånger
sedan vi var små?
Var det endast lögn
när vi sjöng:
”Med Gud skall jag kämpa,
för hem och för härd,
för Sverige,
den kära fosterjorden.”
Svenskar! Svenskar!
Vår frihet väntar
på vårt mod,
att i vårt nya intåg
åter bli suveräna svear.
KPJ Sundquist,
6 juni 2022