Skolsång som den borde vara
Om patriotism i boken "Sångboken - sånger för skolan".
För ett par nyhetsbrev (de på måndagar) sedan belystes skolan, bland annat genom en gammal läsebok för skolan, som användes för drygt hundra år sedan. Imponerande var särskilt nivån på de texter som användes, både språk och innehåll. Här på Tinget har vi också vid flera tillfällen tittat på gamla sångböcker för skolan. Sådant kan aldrig göras tillräckligt, så här kommer en liten text med förhoppningsvis nya insikter om musiken i skolan förr i tiden.
Det finns ingen anledning att klanka ned på dagens musikundervisning. Tillsammans med musiklivet i övrigt i landet - körer, kyrkan, kommunal musikverksamhet, musikkårer m.m. - läggs fortfarande grunden för god musikalisk verksamhet. Sverige är fortfarande ett av världens ledande musikländer, i allt mellan opera och pop. Och det skapas fantastisk barnmusik i vårt land.
Däremot måste man inse att den gamla traditionen har varit en viktig faktor i att skapa det svenska musikundret de senaste femtio åren. Kyrkans roll är förstås helt väsentlig här, liksom den nära kontakten med Tyskland sedan reformationens dagar. Reformationspsalmen och menighetens delaktighet har fostrat folket i musik i hundratals år. Det ger i slutändan resultat. Den svenska psalmboken är onekligen vår största poesibok och vår största musikbok, åtminstone vad gäller räckvidden. Våra främsta skalder och musiker har alltid varit med och skapat psalmer åt folket. Och folket har vackert sjungit dem, varmed de lärt sig hålla ton och ge musikaliskt uttryck åt gripande text.
Trots sekulariseringsfasen på 1800-talet och än mer på 1900-talet har församlingarna ändå lyckats bibehålla den musikaliska traditionen och gett ständigt nya generationer möjlighet att syssla med musik, både i körer och ensembler. Man ska heller inte förneka frikyrkornas roll, som nästan är än viktigare från och med förra sekelskiftet. När statskyrkan på sätt och vis blivit för rigid för att plocka upp en stor del av folket axlade frikyrkorna den rollen. Sången spelade därvid en viktig roll, inte minst i Frälsningsarmén. Man kan jämföra med de amerikanska negro spirituals som sjöngs i alternativa församlingar, sånger som har spelat stor roll för rockmusikens utveckling. På samma sätt har frikyrkorna en viktig bakgrund till det moderna svenska musikundret.
Bredvid kyrkan (kyrkorna) är skolan den andra stora grunden för vår tids svenska musikskapande och utövande. I brist på kunskap görs ibland narr av gamla sångböcker för barn och skola (och därmed musikundervisningen). Visorna är för tillrättalagda, för puritanska, för nationalistiska, för allvarliga - den sortens fördomar är tyvärr alltför vanliga i vår tid. Vad de fördomsfulla inte vet är att det är mycket dugliga personer som ligger bakom de gamla sångböckerna för skolan, precis som det har varit med dem som utarbetat våra psalmböcker. Och vad gäller allvaret ska man veta att nonsens- och plojpoesi alltid har hört till barnlitteraturen, och särskilt då i den moderna världen efter traditionen från föregångare som Lewis Carroll (Alice i underlandet). Precis som berättande för barn alltid har varit väldigt fantasifullt; sagor är ju grunden för barnböcker.
Barnvisorna för hundra år sedan var således lika knasiga som de kan vara i dag, bara med en annan attityd till innehållet. En modern visa som “Hajarna” skulle för hundra år sedan ses som ett för stort brott mot dekorum, det passande. Men “Mormors lilla kråka” är väl nog så knasig (om nu inte kråkan i visan är en flicka).
De som satte samman - och tillika komponerade många av visorna - sångböckerna förr var fantastiska pedagoger och musikskapare. De var absolut inte några stockkonservativa damer och herrar. Det första stycket i Sångboken - sånger för skolan från början av 1900-talet lyder:
Det under de senare åren allt oftare framförda kravet på föryngring av skolans sångrepertoar måste anses vara fullt berättigat. Även sången lyder utvecklingens lag, och de melodier och rytmer, som tilltalat äldre skolgenerationer, intressera merendels föga vår tids ungdom. Jämte det klassiskt vordna av äldre sång måste skolan därför bjuda de unga ett värdefullt och för dem lämpligt urval av samtidens sång. Det är eljest fara värt, att dagsländornas oftast banala melodier och olämpliga texter bliva deras enda musikaliska egendom.
Herrarna Frans Erlanson, Felix Körling och Axel Fr Österberg - bokens tre redaktörer - hade dock insikten att likväl behålla viktiga delar av det gamla. Barnen måste ändå fostras enligt vissa viktiga värden. Ett sådant värde var förstås vördnaden för hemlandet. Bredvid alla nya sånger, evigt unga barnvisor och sånger ur traditionens djup (Alice Tegnérs visor är väl fortfarande bäst i landet) finns därför också en mängd visor med patriotisk och hembygdromantisk tendens.
Innan vi tittar på några sådana visor ska bara sägas att redaktörernas avsikt förstås också har varit musikpedagogiskt - lite svårare text och musik för varje årskurs. Redaktörerna har inte bara varit goda komponister (Körling var t.ex. känd kompositör av både barnvisor och konstmusik), de var också mycket bra musikpedagoger.
Varje nytt kapitel, för varje ny årskurs, innehåller lämpligtvis en patriotisk sång. Boken börjar med klass tre. Där finns Rickard Dybecks “Du gamla, du fria”, som här betitlas “Fosterjorden”. Det tog ganska många årtionden tills den slog igenom som nationalsång, men nu måste den ha blivit etablerad som det eftersom den står först.
Fjärde skolåret börjar med en annan välkänd text, “Sverige är mitt allt på jorden” av Harald Jacobson och musik av Henrik Heimer. Man har tagit med två strofer av texten.
Sverige är mitt allt på jorden. Intet är som Sverige skönt. Med de vita fjäll mot norden, Furugördlat, norrskenskrönt. Där gå fria, stolta strömmar, Klar och blå är insjöns våg; Där bo fädrens stolta drömmar Än i trogna söners håg. Sverige är mitt allt på jorden, Intet är som Sverige kärt. Första stegen, första orden Där av far och mor jag lärt, Där jag levt i stilla hagar, Styrt i sagans rike in, Där jag drömt i unga dagar, Drömt om hjärtevännen min. Sverige är mitt allt på jorden, Intet där som Sverige rikt; Gav det stundom bark på borden, Var det dock i tro sig likt. Det har bästa malm i bergen, Bästa malm i bröst också, Och i fanan bästa färgen, Solens gull på himlens blå. Hell dig, Sverige! Hell dig, kära, Bragdekrönta fosterjord! Jag vill kämpa att din ära Kring all världen varder spord. Vart mig vägen än må bära, Blott hos dig är hjärtat fritt! Månget språk kan tungan lära, Hjärtat lär sig endast ditt!
Femte klass börjar med ytterligare en känd visa, “Fosterlandet”, av Axel Lundegård. Den har förärats två tonsättningar, som båda finns med i sångboken för svensk skola. Det sjätte skolåret, slutligen, börjar med Wilhelm Stenhammars tonsättning till Heidenstams välkända dikt “Sverige”.
Sista kapitlet heter “Sånger för skolans högre klasser samt fyllnadssånger (åtminstone i den sjätte upplagan från 1935). Det kapitlet börjar inte med en patriotisk sång utan med “Ack, Värmeland, du sköna”. De anser väl att den fosterländska fostran är ganska färdig. Däremot finns givetvis fosterländska visor med. En sådan är “Hymn till fosterjorden” av prästen Gustaf Malmberg, tonsatt av Andreas Hallén. Första strofen får avsluta dagens lilla vandring genom forna tiders sångbok för skolan.
Vi älska Sverige med dess klara sjöar, dess fält och skogar, havets skär och öar i vårars sol, i sommardagar ljusa, i vintrars snö, när höstens stormar brusa. Vi älska Sverige. O, vårt fosterland, du binder oss med kärleks starka band.
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.