S på lekis och dekis

Angående Socialdemokraternas utkast till nytt partiprogram.

Photo by Sigmund on Unsplash

Socialdemokraterna har pysslat ihop ett nytt partiprogram. Lekisnivån i det nya S gör sig ständigt hörd. Det är inte bara Magdalena Andersson som talar som en femåring. Hela partiet gör uppenbarligen det. Men det är hon som mest har trätt fram som den stora dagisledarinnan (bland barnen alltså). På pressträffen där programmet presenteras öppnar hon upp med de sedvanliga dagisfraserna, hållet på en femårings nivå. Om inte svensk politik och opinion vore så pinsamt dum så skulle dagisnivån framstå som en gåta. Men nu är det ju som det är.

Partiprogrammet är för tillfället ett utkast, men troligen kommer det definitiva se likartat ut. Redan lanseringen av programmet med sina slogans får en att tänka att det nog är gjort på närmaste dagis.

Du ska leva ett bättre liv i ett rikare land.
Du har rätt till ett fungerande samhälle.
Du ska leva i trygghet och säkerhet.
Du ska vara del av en stark samhällsgemenskap.

Redan den fåniga du-uppmaningen känns konstig, och utsagorna är så triviala att man storknar. Eller kan det vara så att S har kommit till insikt? Kanske erkänner sossarna att de har försökt göra Sverige till ett tredje världen-land. Jo, tack, jag vill leva i ett fungerande samhälle och tar för givet att vi har det, men visst, S (tillsammans med många andra partier förstås) har gjort vad de kan för att slå sönder en fungerande stat.

Givetvis är det inte så att sossarna skulle erkänna några fel. Alla problem har alltid skuld hos någon annan. Det mesta i programutkastet har därför klara markörer mot Moderaterna och Sverigedemokraterna. Till höger och vänster sägs hur “marknadifiering” (M) skapar orättvisa och hur “auktoritära” rörelser (SD) skapar ofrihet. Socialdemokraterna ska minsann garantera att medborgarna istället vinner frihet och rättvisa. Jojo!

De nya sossarna går faktiskt tillbaka till Palmes syn på saker och ting och talar sig varma om “demokratisk socialism”, ett av hans favorituttryck, givetvis för att betona socialismen. Staten får just en tydligt positiv roll i det nya manifestet. Redan i inledningen ekar det gammelsocialism:

Socialdemokratin vill avlägsna de ekonomiska, sociala och kulturella hindren för människors frigörelse. Den vill bryta de maktordningar som begränsar människans frihet och trygghet. Den bekämpar koncentration av politisk och ekonomisk makt från flertalet till fåtalet. På detta sätt vill socialdemokratin förverkliga idéerna om frihet, jämlikhet och solidaritet på demokratins grund.

/- - -/

Internationell solidaritet och ett principfast arbete för fred, gemensam säkerhet och nedrustning är grundläggande för arbetarrörelsen. Alla folks frihet och hela världens fred är målet.

Givetvis slås det fast att partiet har sin grundsyn i reformism och rättsstat, men hoten från “auktoritärt” och kapitalistiskt håll målas upp som så farligt mot ett stabilt och rättvist samhälle att en stark (socialdemokratisk) statsmakt minsann behövs - och där politiska beslut, regleringar, fackförbund och offentlig välfärd utgör en motkraft mot den demoniska kapitalismen och som garant för rättvisa.

På pressträffen stod utöver Maggan och Hans Dahlgren det nya stjärnskottet Lawen Redar. Vi minns alltför väl hennes krav för några månader sedan på att Sveriges befolkning måste blandas och att staten ska garantera det, i syfte att motverka segregering och främja integration. Det är medlet, den stora starka staten, som ska garantera “rättvisa”. Med tvång om så behövs!

Och så feminismen förstås. S är ett feministiskt parti slås det fast, precis som man tidigare har gjort. Könsmaktsordning härskar än, förslavar kvinnorna och ligger i vägen för sann frigörelse. ja mer än så. Efter några inledande floskler i avsnittet om den organiserade brottsligheten går man minsann direkt på pudelns kärna:

Mäns våld mot kvinnor är en maktutövning som står i direkt motsats mot dessa principer [rättsstaten]. När relationsvåldet ökat i omfattning har det inneburit att samhället brustit. För den som drabbas innebär det ett stort lidande och livslånga konsekvenser. /…/ Det är inte bara mäns våld mot kvinnor som utmanar rättsstaten. Organiserad brottslighet som samhällsproblem har under en längre tid växt fram i Sverige. 1990-talets rånarligor och MC-gäng har följts av en brottslighet som över tid ökat sin ekonomiska omsättning och blivit allt grövre. Våldet har trappats upp med skjutningar och sprängningar, uppklarandet har blivit lägre och de kriminella brottsutövarna yngre.

Grunden för organiserad kriminalitet ligger i mäns väld mot kvinnor, får man intrycket av, eftersom det är det första som tas upp i avsnittet. Och vad gäller resten står det inte ett ord om invandringens betydelse för den grova och organiserade brottsligheten - eller för den delen våld mot kvinnor. Kan det blir mer förljuget och dumt?

Givetvis kläs allt i fina ord - om än ofta femåringslöjligt framfört - men bakom det anar man vad som lurar: den stora staten. En typisk rubrik lyder: “Demokratisk kontroll i stället för marknadsmisslyckanden”. I stället för demokratisk borde det väl stå “socislitisk”. Vi minns som sagt Lawen Redars idéer om tvångsintegration, idéer som lanserades samtidigt som några kommuner satsade på sammanslagningar av skolor för att tvinga invandrarelever och svenska elever att gå i skolan tillsammans.

I början av utkastet står det fina och tomma floskler om den demokratiska socialismens mål. Och på slutet står det en massa tomma floskler om hur politiken ska förverkligas, eller snarare vilka mål man har och ansatserna för att uppnå dem - inte sakligt förverkligande. Under avsnittet “Vår politik” står det en massa punkter under olika kapitel (demokrati, kultur, arbete m.m.). Allt låter förstås mycket fint, men det är som om det ihopspånat på dagis eller någon av de lägre årskurserna i skolan. Så trivialt, banalt och många gånger verklighetsfrämmande är det.

“Arbete åt alla betyder att alla som har möjlighet ska kunna delta i arbetslivet. Det höjer livskvaliteten och bidrar mer än mycket annat till en jämnare fördelning.” Jaså, säger ni det, vad fint. Och så följs flosklerna av en massa utopiska punkter: full sysselsättning, stopp för dödsolyckor på jobbet etc. Klipp och klistra-nivå!

Någon gång ska väl svensk politik växa upp, tycker man, alltsedan barnsligheten tog plats i och med att Bengt Westerberg lämnade valresultatsoffan i SVT-studion när Ian Wachtmeister äntrade rummet hösten 1991. Eller om det var när Mona Sahlin började träda fram som ledarkandidat några år senare. Eller om det var när Miljöpartiet började nosa på makten i slutet av 90-talet.

Om det väl händer, ja då är det väl äntligen dags för Socialdemokraterna, våra låtsasdemokratiska socialister, att göra som det grekiska S gjorde för ett antal år sedan, eller som tyska S är på väg att göra nu - mer eller mindre raderas. Allt som behövs är ett suddgummi. Sådana där som de har på lekis eller första klass.

Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.

• Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.

• Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.

• Dela den här artikeln med dina bekanta.

• Dela Svea Ting med dina vänner.

• Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.