Propagandamaskinen kring Trump och Harris
Medias reaktion på mordförsöket på Trump och framlyftande av Kamala Harris. Varför denna benägenhet för propaganda?
Efter att inledningsvis ha härmat amerikansk anti-trumpsk media genom att prata om smällar i stället för skott, när Donald Trump blev beskjuten den 13 juli, tog sig svenska tidningar dagen därpå samman och beskrev det hela som ett attentatsförsök av en mordlysten skytt.
Den andan av sanning höll i sig några timmar. Troligtvis tog normala journalister, som ville beskriva händelserna för att de var viktiga och sensationella, över maskineriet de där timmarna. Det gick nog inte att förhindra. Det var trots allt sommarens största och mest sensationella nyhet. Det förstod varenda svensk murvel.
Visst florerade från första början konspirationsteorier i varje svenskt blad om glassplitter, iscensättningar av Trump själv, att örat nog inte blödde, att skytten var republikan m.m. - svensk media har som bekant hat och konspirationer i blodet - men i grund och botten dominerade det enkla faktum att Trump blivit beskjuten med avsikt att döda.
Men redaktionerna tog snabbt tillbaka initiativet. Sanningen skulle inte få härska. Fakta om mordförsöket som så att säga skulle kunna skapa sympatier för Trump (även i Sverige) - och i allmänhet en högerpolitik höger om Moderaterna - måste blandas med lögner om hur förfärlig Trump är.
Redan dagen efter attentatsförsöket spydde t.ex. SvD:s nyhetschef Erik Bergin kaskader av politiskt hat över Trump (det går knappast att tolka det på annat sätt dagen efter ett mordförsök): “brott och brottsmisstankar /…/ republikanska planerna på att återigen försöka sabotera rösträkning /…/ unik åtalsimmunitet /…/ tack vare de tre konservativa domare han själv utsåg som president. Inget han gör vad gäller officiell maktutövning som eventuell ny president nästa år kan numera leda till åtal”.
Trump skulle alltså kunna låta mörda halva världens befolkning utan konsekvenser, ja till applåder av några domare i USA:s högsta domstol - det är vad Bergin antyder. Givetvis förstår han någonstans att det inte fungerar så. Men det är ju så skönt att ryckas med. Och ordern verkar ligga klar: reportrar ska skriva illa, beröm får inte ges.
Det har en av SvD:s egna reportrar vittnat om. USA-korrespondenten Malin Ekman sade i somras upp sig på grund av tvånget att inte förmedla en mångsidig syn på saker och ting, mest gällande Trump själv men mer allmänt om hela politiken i USA. En bild, en svart-vit bil, måste dominera. Ekmans modiga offentliga avskedsbrev kan läsas här.
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
“Ringa Georgia för att be om fler röster efter en valförlust?” fortsätter Bergin. “Det kan visa sig täckas av immuniteten. Använda justitiedepartementet för att attackera en politisk motståndare? Det kan också täckas in.” Att Georgias guvernör ljög om valets tillförlitlighet, att samtalet spelades in i hemlighet och lagvidrigt, att syftet var att läcka samtalet (med lögnerna) för att skyla över valfusk, att det läckta samtalet till Washington Post var redigerat (förfalskat alltså) för att smutskasta Trump - vad spelar det för roll för Sveriges mediaredaktioner när lögnens rike ska förverkligas? För att inte tala om tvärtom-lögnen: alla vet att USA:s justitiedepartement använts för att attackera Trump. Särskilt mycket lagom till valet, förstås.
En DN-ledare dagen efter illdådet var inte mycket bättre. Förvisso sägs: “Politiskt våld har aldrig någon plats. Det finns inga ursäkter för kulorna mot Trump.” Men vad dominerar ledaren? Just det, anti-Trump-propaganda. Här några delar av lögnaktigt hat:
Polariseringen i USA är just nu stenhård – konfliktnivån är den högsta på ett halvsekel. Det handlar inte bara om retorik, även om den är upptrissad. Institutionerna är också satta under tryck. Donald Trump har drivit på allt detta.
När han lanserade sin kampanj inför valet 2016 kallade han mexikanska migranter för ”våldtäktsmän”, medierna benämns ”folkets fiende”. Efter förlusten 2020 spred han lögnen att valet var riggat och försökte aktivt ändra resultatet – och uppviglade till stormningen av Kapitolium.
Expresidentens kampanj bygger till stora delar på konspirationsteorier, en uttalat ”vi och de” och löften om hämnd.
Donald Trump har skapat mordförsöket på honom själv, han uppviglade till stormning av Kapitoleum, hans kampanj bygger på konspirationsteorier - det är uppenbarligen vad DN:s ledare menar. Dagen efter ett mordförsök de försöker säga inte borde ha fått ske! Jojo!
Så där har det hållit på enda sedan de svenska nyhetsorganen återhämtade sig efter rapporteringen att Trump faktiskt var millimeter från att mista livet i ett politiskt motiverat mordförsök - givetvis skapat av åtta års lögnaktig hatpropaganda av allsköns mediafolk (och vissa andra, men det är media som lyfter fram budskapet). En del av propagandan har förstås varit de där löjliga och idiotiska orden om hot mot demokratin. Och lögnen att han ska avskaffa allmänna val. Liksom aborträtten. Det tog inte många timmar eller dagar förrän murvlarna föll in i den där kören igen. Kan man tolka det på annat sätt än att de vill att millimetrarna ska justeras nästa gång?
Ovan nämnda artiklar är bara ett par (osmakliga) i våra största dagstidningar, av otaliga artiklar. Propagandamaskinen har, otroligt nog, sedan dess trappats upp. Fast det började lite tidigare. Redan direkt efter debatten mellan Trump och Biden i juni påbörjades ett slags palatskupp mot Biden i CNN:s TV-studio. TV-snackarna högg som kobror när de kommenterade Bidens förvirrade uppträdande. Det kändes onekligen regisserat. Biden skulle bort.
Men alla i världen hade förstås inte meddelats det; på vissa håll dominerade ett par dagar narrativet att Trump mest ljög och att Biden kom med vettiga argument och var nog så tiptop. Man ska inte tro att det har med medias mångfald att göra, ty snart föll alla in i samma kör: Biden har - plötsligt, mycket plötsligt - blivit för gammal. Demensen har gått väldigt snabbt på slutet. Han ser sliten ut numera. Någon annan måste släppas fram.
Fortfarande i juni nämndes knappt vicepresident Kamala Harris vid namn i svenska tidningar. Hon var mer eller mindre okänd. Men när demokratiska partiet väl bestämt att hon måste bli presidentkandidat - annars skulle donationspengar frysa inne - var det som i svensk media att hon var den intressantaste personen i världen och en som troligen kommer att vinna över Trump. En fantastisk politiker! Alltmedan Sleepy Joe var så gott som bortglömd, insomnad! Så fort går det när man får “order”. Redaktionerna förstod vad som skulle prånglas ut.
Allt som nu sägs om Harris i tidningar, TV och radio är så tokigt att man blir skrämd. Propagandan vet inga gränser. Hon är erfaren (fastän hon inte åstadkommit mycket i sin politiska karriär); hon är tuff; hon är både svart och icke-svart; hon är ungdomlig men ändå gammal nog (59 år); hon är klok även om hon alltsomoftast svamlar värre än Joe själv; hon har Clintons, Bidens och Obamas bakom sig (fastän de verkar ha försökt spela ut varandra). Och demokratiska partiet - alla tiders. Trots att de har två statskuppliknande händelser på sitt samvete på mindre än fyra år. Först valomständigheterna 2020, sedan kuppen mot Joe Biden nu i sommar. Och om några månader kan vi räkna med ytterligare ett försök. Problematiseras det av svensk systemmedia? Nej! Förespråkar de indirekt statskupper mot demokratier? Öh!
Medan demokraterna således är finheten själv trots allt fuffens, så ska numera hela republikanska partiet dras i smutsen i svensk media, inte bara Trump. En viss Ehrencrona på SvD menar att partiet har blivit en sekt på grund av att ytterkanten marginaliserar de moderata republikanerna (som SD gör med Moderaterna, kan man kanske läsa mellan raderna), att partiet styrs oinskränkt av Trump (samtidigt som det käbblas rejält mellan fraktioner, hur nu det går ihop), att partiet nu består av “inskränkta extremister och anpassliga maktpositivister” (men vänta, det känns ju mer som demokraterna), att myndigheter ska politiseras (men vänta, det är ju demokraterna - klassisk sossepolitik, Biden vill ju t.o.m. politisera Högsta domstolen), att Trump-klanen har skapat de här förhållandena (ska man leta synliga klaner i amerikansk politik de senaste decennierna är det väl ändå Kennedy, Bush, Clinton, Obama, Biden). Och förresten, svenska journalister klagar alltid över amerikaners konstiga kärlek till Trump, men de glömmer förstås sitt idolskap till Obama i åtta år. Svamlet påminner om Kamala Harris’ word salad. Men hur svamlar man inte för att få pumpa agenda.
Svensk media gör kort och gott allt fel (i det här fallet åtminstone). Hur kan det ha blivit så? Nu har förvisso media alltid varit oanständiga, lögnaktiga, åsiktsmånglare, skrupellösa m.m. Det är förstås en del av spelets regler. Media är en tyckarapparat. Det gäller att spela på folks känslor. Det handlar om att sälja en produkt. Att ha en agenda gör det lättare för läsaren att orientera sig. Man är nära makten. Oanständighet är pirrande för både murvel och publik. Oärlighet och dilettantism fungerar tills man blir påkommen. Det är svårt att ta sig ur ett narrativ.
Det är självklarheter även om media då som nu försökt dölja spelets regler bakom en massa deklamationer om neutralitet och objektivitet. Skillnaden mellan nuförtiden och förr är att rösterna förr var flera och olika. Alla rapporterade, tyckte, ljög (och talade sanning, förstås) och hade agendor från sitt perspektiv. Nu är tyckandet mycket mer unisont - i det s.k. mainstreammedia, systemmedia, förstås.
Det unisona draget och svamlet visar att Hannah Arendts tanke - som berördes i den här artikeln - om självbedrägeriets tydliga roll i demokratier är viktig. Svensk media (och amerikansk för den delen) har hamnat i ett läge där de bedrar sig själva. Det räcker inte att ljuga utåt, man måste själv tro fullt på det man svamlar om. Och då blir det just svammel, eftersom det inte går att förfalska en fasad med frisk anda på ett seriöst sätt i evighet. Det blir mest som att trampa vatten.
Sådant är elementär psykologi. I självbedrägeriet ingår också att skyla över de tidigare felstegen, tidigare osanningar, varmed lögnen fördjupas alltmer - att måla in sig allt längre i hörnet. Till slut låtsas man inte längre om att man är inmålad. I fallet Trump är det uppenbart. Hur förfärlig kan karlen vara? Var hans politik någonsin minsta hot mot amerikansk demokrati? Givetvis inte! I Sveriges fall det känns samma sak iggen om det mesta som skrivits om SD samt andra partier och organisationer på högerkanten. På samma sätt blir det fel när systemmedia skriver om pride, invandring o.d. Ingen vill medge att det blev fel från början och att det bara stegrats.
I det läget måste den egna agenda till varje pris försvaras fullt ut och motståndaren demoniseras. Det är den s.k. polariseringen som dominerar de senaste 25 årens politik och åsiktsbildning. Även den nya högern gör sig skyldig till sådan polarisering, men dess polariseringstendens är oftast en reaktion på vad dess företrädare utsätts för. Polariseringen härstammar från etablerad politik och media. Och det är där den frodas.
Sedan finns det ett inre behov av att måla upp världen som svart-vit, att vara på rätt sida, att kunna ha Obama som idol men se Trump som den totala ondskan, att vara på den politiskt och moraliskt korrekta sidan, lite av en småborgerlig känsla. När den egna positionen karakteriseras av att trampa vatten, när den egna moraliska positionen är baserad på inre svaghet (det är synd om migranterna, vi har ond kolonisation på vårt samvete o.s.v.) behövs allt starkare och grällare uttryck för att beskriva världen. Det har beskrivits på ett lämpligt sätt här.
Sedan ska man inte förglömma viljan att fostra dagens och framtidens svenskar, vilket har antytts ovan. Att framställa Trump och republikanerna som inkarnationen av hemsk politik gör den svenska publiken rädd för uppkomlingar, alternativ och opposition. Den hållningen skapar ett stenhårt etablissemang som ingen får gå emot. När det gäller just DN och Svd är syftet att fånga den svenska medelklassens själar och få dem att rädas politiska alternativ. Få dem att godta statskupp, valfusk, lockdowns, tvångsvaccineringar, BLM om det behövs.
Givetvis finns också enklare förklaringar som kan vara tillstädes: mutor, ovilja att erkänna att man lytt order (däri ligger Malin Ekmans storhet, hon fick nog av att lyda dålig order), dumhet m.m. När svamlet är så ihärdigt och skorrande falskt - och Trump är bara ett av många fall i nyhetsbladen - är så enkla förklaringar ganska bekväma. Kanske när vissa i mediaetablissemanget ett ohyggligt hat mot svenskarna. Kanske är de köpta av Ryssland. Det känns åtminstone så ibland. Lögnlustan känns så desperat så varför inte…
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.