På grund av “affärsresor”, ett par turer till rikets olika hörn, blir dagens nyhetsbrev mycket kort och publiceras i sista timmen.
Jag hoppas hur som helst att helgens vandring på gamla och nya stigar var till förnöjelse för dem som lyssnat. Och för dem som inte tagit del av avsnittet ligger det kvar tillgängligt för alla under “podcast” ovan. Platon är bredvid Friedrich Nietzsche den mest underhållande filosofen. Man har inte tråkigt när man läser honom, inte bara för att det är tänkvärda saker som dryftas, förstås, utan för att han skriver så angenämt. Någonstans i programmet konstaterar vi att det känns allt som oftast väldigt lätt att läsa Platon.
Vad gäller innehållet är det alltid tänkvärt, genom alla tider. Hans karakteristik av demokratin i hans dialog Staten - den av hans skrifter som avhandlas i programmet - är t.ex. nog så träffande för vår tid, precis som den var för hans egen tid. Även om vissa resonemang är rätt knasiga - man måste läsa Platon med glimten i ögat - så är det mesta som tas upp väldigt intressant. Det finns mycket att fundera på.
För den som inte lyssnat behandlar boken (Staten alltså) hur en idealstat skulle kunna styras, aller snarare borde styras. För Platon gäller att filosoferna ska hålla i rodret, d.v.s. de mest förnuftiga. Huruvida det verkligen är mest kan man kanske ifrågasätta, men det menar i alal fall Sokrates, som är Platons språkrör i dialogen.
Annars tycker jag att ett av de bästa politiska systemen, i alla fall en detalj i en politisk process, har lanserats av den norsk-danska dramatikern Ludvig Holberg. I en lustig roman låter han på ett ställe en mycket lämplig procedur råda. Den som kommer med ett politiskt förslag har en snara runt halsen. Om de andra i församlingen inte tycker att det är dugligt så öppnas falluckan. Vore inte det passande när en miljöpartist föreslår något.
Kanske en blandning mellan Holberg och Platon vore något. Om filosoferna, intelligenta och förstående, ratar ett förslag, så kan det ju inte vara så värst smart. Fallucka!
Tillbaka till verkligheten. I förra nyhetsbrevet stod de tyska delstatsvalen i TRhüringen och Sachsen i fokus. Då klagade jag över att svensk media hade nämnt händelserna inför valen väldigt ytligt, närmast inte alls. Nu klagar jag likaledes att det redan är bortglömt i svensk media. Efter ett par dagar tappade man intresset för tysk politik. Då var det bara Ryssland och USA som gällde, bredvid inrikes trams. Vad ska man säga.
Därför blev jag nyfiken och kikade på första bästa tyska mediakanal, Welt, som är väldigt etablissemangs-PK. Helt i fokus står visst migration och det senaste valet. En stor sak är att inrikesminister Faeser har beordrat inresekontroll längs alla gränser. Med andra ord, AfD och BSW (wegeknechts parti) har gjort succé. Regeringen, med sossen Scholz vid rodret, är livrädda och inser att en hård migrationspolitik, åtminstone vad som syns, är det enda som kan rädda katastrofregeringen från totalt fiasko. “Det som länge gällde som omöjligt är plötsligt möjligt”, kommenterar en från kanalen den nya politiken. Känns det igen? Jodå, här i Sverige har man (väntsern i politiken och media) sagt att sådana åtgärder vore helt mot internationella konventioner, mot diverse lagar, helt oanständigt o.s.v. Man när vänstern måste rädda ansiktet så…
En annan spännande nyhet som nämns är att den statliga kanalen ARD har fifflat med grafiken i teve. Stapeldiagrammen när en opinionsundersökning redovisas ger AfD 17% av rösterna, men sossarnas stapel med 15% är minsann högre. Till och med stapeln för tyska Miljöpartiet med 11% är aningen högre. Hmm, känns det igen? Jag antar att det är likadant i hela Västeuropa, ett evigt fifflande från den vänster som uppenbarligen har shanghajat det som kallas oberoende public service. Saken är den att man i tysk politik diskuterar samarbetslösningar efter delstatsvalen (och inför kommande riksdagsvalet nästa år), varmed man givetvis vill fulpåverka tittarna. Bra i alla fall att det uppmärksammas. ARD fick pudla lite. Men som om de bryr sig! Hur länge tror du, kära läsare, att det dröjer till nästa fulpåverkan?
Den kommande veckan här på Svea Ting bjuder nog inte på mer tysk politik; två nyhetsbrev i rad kan väl räcka. Men kanske någon tysk poet, kompositör eller filosof. Vi får se. Inte heller blir det ett avsnitt av På gamla och nya stigar. Det kommer först om två veckor. Då är ett förslag att vi än en gång ska kommentera SVTs programserie om svensk historia, fast med lite högre tempo. Vi får se.
Däremot rullar ljudböckerna Codreanus Fängelsedagbok och Heidenstams Bjälboarvet vidare. I den första har vi kommit till synpunkter på Codreanus Järngarde av Julius Evola. I den andra boken tätnar intrigerna. Hur ska det gå för Birger Jarls två äldsta söner Valdemar och Magnus? Den som lyssnar får se.
Det var tyvärr allt för den här gången. Tiden är mycket knapp, en måndag som denna. Åtminstone för mig. Men häng med i veckan på Svea Ting. Där händer det nog ett och annat.
Jalle Horn
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.