Nyhetsbrev 4 november 2024
Imponerande skolböcker för 115 år sedan. Och ska trumpen trumfa imorgon?
Skolan är ett kärt ämne för journalister och allsköns tyckare - som jag själv på måndagar. För att inte tala om pedagogerna på högskolorna, bland världens mest meningslösa yrkesgrupp. Om någon läsare arbetar där så får den personen ursäkta mig. Jag talar bara av viss erfarenhet. Förra veckan var skolan på tapeten i och med vanligt skolgnäll, i det fallet för att människor inte tycks kunna skriva eller läsa ett meddelande korrekt, vilket tyder på viss halvanalfabetism (eller bara lat oaktsamhet). Nu blir det annat från skolans värld.
Det är alltid härligt att bläddra i gamla skolböcker. Det händer kanske att man blir förfärad - pedagogikskrået ryser nog - men allt som oftast häpnar man. Var de så mycket duktigare förr? Var arbetstempot så pass högre? Var kraven så annorlunda? Var inställningen helt annan? Frågorna flyger genom huvudet på en.
Bara att titta på ens egna gamla böcker från gymnasiet framkallar beundran för den tiden: mer och tätare text, längre resonemang och förklaringar. Svårare räkneuppgifter. Redigare frågor. Jag minns när de i slutet av 90-talet skulle förnya en skolbok i historia. De valde mer eller mindre att bara stryka halva texten (utan redigeringar) och kasta in mängder av bilder. Det är säkert lite överdrivet, men på den vägen har det gått. Det ska vara enkelt och tillrättalagt, gärna så att vår egen Maggan ska klara av materialet.
Det gäller för gymnasiet, och något liknande gäller kanske för högstadiet. Däremot vete tusan om klass 1-6 har ändrats nämnvärt. Jag kan inte minnas att vi konfronterades med särskilt avancerade saker. Det kändes mest som lek av något slag. Dramapedagogiken slog ju igenom på 70-talet, säkert med förödande effekter (i längden) på läskunnigheten och framtida pedagogik. Dock satt vi tysta och stökade inte. Men studier…? Då kan det nog vara högre krav på en del skolor i dagens Sverige. Vänner har vittnat om hur deras barn drillas ordentligt med läsning och annat.
Men de riktigt gamla skolböckerna då? Framför mig har jag Läsebok för skolan från 1909. För femte och sjätte årskurserna. För folkskolan, alltså, samtliga svenska barn. Vilket innehåll! Man tappar nästan andan. Där finns texter om geografi, folk, historia och religion. Från hela världen. Och där finns noveller och dikter som ger en konstnärlig förståelse av den sakliga texten. Och diverse illustrationer förstås - men inte för mycket.
En härlig sak är att kapitel om t.ex. Gudbrandsdalen, Lofoten och Jyllands hedar fångar det åskådliga, det som människor verkligen erfar när de besöker området ifråga i stället för en mer naturvetenskaplig betraktelse.
Det som mest överraskar den med fjällnaturen obekante främlingen, är höjden av fjällåsarna, vilken ofta når tre, ja, ända till sex hundra meter. Fjällens översta kammar, som stundom ligga över trädgränsen och även under sommaren här och där täckas av snö, giva, när man ser dem nedifrån, intryck av att vara tvärt avskurna upptill.
Eleven ges en gedigen och levande blandning av naturlära, samhällslära och humanistisk förståelse. Boken är nog så pedagogiskt planerad. Den börjar som sig bör i Norden och rör sig sedan genom olika europeiska länder, som för en somc reser söderut, för att till sist berätta om främmande kontinenter. Lämplig naturlära och historia fördjupas när vi stöter på det, t.ex. vulkaner och kända vulkanutbrott när vi når Vesuvius. Och samhällslära presenteras på ett mycket sympatiskt sätt. När vi är nere i Italien står det bland annat så här i avsnittet “Bland italienska bönder”.
Visserligen är den italienska hälftenbrukarens hemman stundom obetydligt nog. Men han är dock, även han, en fri man och vet, att den skörd, som han med plog och spade framlockar ur jorden, tillhör honom såsom den ene bolagsmannen. Och vad mer är: han vet, att i de tegar, som han erövrar från träsket eller skogen eller stenbacken, blir han i verkligheten på visst sätt delägare, ja, ej blott han utan hans barn och efterkommande till evärdliga tider.
Eleven lär sig härigenom om seder, arbetsliv och tradition i främmande land liksom ett redigt språkbruk. Den som anmärker på att språket känns lite styltigt ska komma ihåg attt kommateringen för hundra år sedan var strikt grammatisk, vilket har ändrats. Språket är inte svårt och stelt. Det var kort och gott så det var i skrift. Det är inte annorlunda än att man måste lära sig 17 kasus när man ska lära sig finska. Så är reglerna.
Den levande och mänskliga tonen är annars det mest tilltalande. Några kapitel om islam har en saklig men samtidigt positiv framställning om Muhammed samt muslimsk kulturhistoria och islam i övrigt. Författaren väjer dock inte för att påpeka att islams anhängare har utgjort en stor fara för européerna och den kristna världen, och att det har utkämpats svåra och avgörande “strider mot denna den kristna bildningens och frihetens fiende åt öster” (syftande på osmanerna).
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Medan femte avdelningen (för femte klass) innehåller mer geografi så äger den sjätte avdelningen mer historia, vilket ju är svårare eftersom historia är mer abstrakt. Härligt är en försvenskning som i vissa fall har förlorats i vår tid. Vi kallar förvisso fortfarande franska kungar vid namn Louis för Ludvig, som sig bör. Men boken går så lång som att kalla martin Luther för Mårten. Svenskt ska det vara.
En annan härlig ingrediens som tyvärr helt har gått förlorad i vår tid är annars förståelsen för den konstnärliga framställningens förmåga att förgylla och levandegöra, varmed man får svårare att glömma saker. De stora svenska skalderna kommer gång på gång till tals för att åskådliggöra händelser och personer, varmed den svenska poesiskatten hålls levande för folket. Imorgon är det val i USA och självklart tas den amerikanska frigörelsekriget upp i Läsebok för skolan. Boken återger i det sammanhanget lämpligtvis Johan Olof Wallins hyllningsdikt till George Washington och amerikanernas frihetskamp (här återgiven från en gammal utgåva med äldre stavning; läroboken har moderniserad stavning).
Svensk! fatta glaset i din hand, Och klinga med Amerikanarn För Fadren af hans Fosterland, Den gamle tappre Samfundsdanarn! Så högt i Ärans Pantheon Som du din store WASA ställer, Så han sin store WASHINGTON — Och bådas bröst af stolthet sväller. O Frihet, ur Guds hjerta ledd Att strömma i hvar menskoåder! För dig har hafvet ingen bredd, Och jorden inga Antipoder. Ehvar du lyfter Kämpens arm Mot dem som menskorätt förtrycka, Går pulsen hög, blir själen varm, Och ropet skallar: Seger! Lycka! Du var det, af hvars riddarslag Han dubbades, den ädle Hjelten, Som med tyranners nederlag Förherrligat Virginska fälten. Du var det, på hvars bud Han kom, Slog fienden! och så till dalen Med Fabii lager vände om, Den borgerlige Generalen. Du var det, hvilkens höga tolk Han blef, och kändes på accenten, När Han gaf lagar åt sitt Folk, Den Konungslige Presidenten. I fridens Råd med samma mod Satt nu den Vise i sin Toga, Som det, hvarmed den T a p p r e stod Vid Trenton, Yorktown, Saratoga. O! när i glömskans djupa famn Så mången storhetsbubbla brister, Och månget firadt furstenamn Sitt sken på Minnets stjernhvalf mister: Då skall Han, krönt af seklers lof, Bland de odödeliga throna, Den Konungen förutan Hof, Förutan Vakt och prakt och Krona! Vår känsla vallfar till Hans stoft, Till Hjeltegrafven, der Han hvilar . . . Der sprids ej veka blommors doft, Der vexa icke tårepilar, — Men nit för Frihet, Lag och Stat, Men tro och vänskap åt all verlden, Och arfvet af evärdligt hat Till våldet, träldomen och flärden!
Någon kanske invänder mot boken genom att säga att lärandet i skolan torde ha varit väldigt enahanda med en lärare som läste texten högt eller tvingade eleverna att läsa högt. Och givetvis fanns det säkert en och annan sådan situation. Vem har inte träffat tråkiga och dåliga lärare. Men varje lärare, med lite pedagogisk känsla, stannar givetvis upp läsandet allt som oftast för att förklara, förtydliga, fråga och tusen andra saker för att underlätta inlärningen och göra timmarna mindre enahanda. På vänsterkanten skriker man sig hesa om kadaverdisciplin i skolan så fort en lärobok öppnas. Kanske är det för att de hatar skolan i sig mer än bara pedagogiken.
Så stundar då snart valet i världens än så länga mäktigaste land. Över hela jorden talas det om vem som blir nästa president. Överdrifterna går förstås varma i vår tid när opinionen är så polariserad, uppskruvad och ensidig. Skulden till det har förstås gammelmedia med sin dumdryga och fanatiska inställning. Korkmedia i USA målar upp Trump, republikanerna och högern i allmänhet som ondskan på jorden, varmed alternativmedia tvingas försvara högerfalangen - mot idel lögner. Och Sveriges officiella journalistkår ljuger med i fårflocken - eftersom de är ett gäng dumma får. Svarta får. Ty de äro icke goda.
Högermedia har förstås mer rätt när de säger att det politiska livet i väst, bl.a. yttrandefrihet, är i fara om Trump förlorar än gammelmedia som ljuger när de säger att Trump kommer att ta bort yttrandefrihet och införa diktatur. Den största faran kommer nog inte att komma från Kamala Harris regim om hon vinner valet utan från media som kan rättfärdiga sina lögner och vinner stora maktfördelar genom att så uppenbart ha ljugit fram Harris till seger (om hon segrar). Media och den politiska makten kommer att ännu mer gro samman i ett scenario.
Det finns alltså all anledning att vara mycket bekymrad om Harris vinner. Man måste räkna med en stor dos valfusk - det har redan rapporterats om hundratusentals falska röstsedlar, domare som låter röster räknas ett par veckor efter valet o.d. - men den stora påverkansoperationen kommer från media och high tech-företagen. Precis som i förra valet. Trump beljögs att ha fått stöd av Ryssland och Hunter Bidens dator med mycket besvärande innehåll om Bidens förhållande till Ukraina och Kina, tystades lögnaktigt ned. Den s.k. tredje statsmakten ville att osanningen ska härska och att korruption ska råda. Antagligen eftersom de i korruptionens namn vinner förtjänster därmed.
I Sverige körs samma lögner, dag efter dag. Antagligen av ungefär samma skäl. Ett annat skäl är den idiotiska viljan att tukta och hunsa sitt folk. Och tro mig, folk vill hunsas och tuktas. De vill få skrika - som de blivit tillsagda - att Trump våldtar kvinnor till höger och vänster, att han vill ha världskrig, att han måste avrättas snarast, att alla ryssar måste ha nackskott. Jag har hört den tonen stegra något oerhört de senaste månaderna. Skälet är enkelt. Folk ser på SVT och TV4, de läser AB och SvD (slumpmässigt upprapat av mig, det kan vara andra medieorgan).
Tack och lov tar allt färre del av idiotmedia. Där står räddningen.
Men vem vinner imorgon? Det mesta talar för Donald Trump, som faktiskt leder - och har gjort det i flera veckor - i de flesta opinionsmätningarna. Även om svenska medier säger att motsatsen. Mer än så vågar jag inte säga nu. Glöm inte att man i SVT:s studio för fyra år sedan sent på kvällen sade att det är klart, att Trump har vunnit eftersom han ledde alldeles för stort i de delstater där man dröjde med att räkna färdigt röster (hm, undrar varför). I en normalt fungerande demokrati får inte en kandidat 90 % av rösterna av ett slag, vare sig det är kvarvarande poströster, militärröster eller invandrarröster. Ja, det ska vara journaliströster då! Men de är nog inte några stora anhängare av demokrati.
Nå, imorgon smäller det. Då blir det valvaka för egen del, kanske med champagneöppning. Ni läsare får vaka eller sova bäst ni vill. Än så länge lever vi i ett fritt land.
Jalle Horn
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.