Nyhetsbrev 25 november 2024
Sverige mer nationalistiskt än man tror.
Hösten lever sitt liv medan jorden tillfälligt dör allteftersom vintern närmar sig. Vi fick till och med en försmak av Kung Bore när snö föll över landet, ända ned till sydspetsen i Skåneland. Undrar vad snöförnekaren, klimatförnekaren med andra ord, Björn Wiman på DN, tycker om det. Han och många andra har år efter år tjatat om att det är slut med snön, att Kung Bore är död, och att egentligen hela världen ska gå under. De tillber otvetydigt mörka krafter. Nå, de senaste vintrarna har visat motsatsen. Vintern lever, snön finns. Länge leve Kung Bore.
Vi återkommer snart till hösten. För några år sedan höll jag ett kort föredrag där tanken var att svensk nationalistisk känsla, liksom svensk lokalpatriotism, lever och frodas i det lilla. Alla svenska trädslag, blomsorter, äppelsorter, trollsländsarter, stensorter, maträtter med mera med mera lyfts fram av lokala entusiaster som vill visa fram det speciella med deras landskap. Indirekt träffar det förstås Sverige i stort. Det är trots allt svenska arter som visas upp, och entusiasterna lovprisar därmed även svenskt landskap och svensk kultur.
Hade det rört sig om mycket stora länder som USA, Ryssland, Kina eller Indien hade den lokala entusiasmen nog varit mest lokal, men i Sveriges fall måste man säga att regional särprägel utgör länkar i en klar helhet.
Vidare finns det många områden där det svenska och regionala lyfts fram på ett annat sätt än för kanske femtio år sedan. Då hade vi ett helt annat industriellt tänkande. Stadskärnor revs, plast prisades, miljonbyggen byggdes enligt enhetliga normer, till minsta millimeter, restauranger och barer stängdes, blåvita paket på konsum var idealet o.s.v. Den sortens tänkande har gått i graven - även om det i praktiken fortfarande görs.
Nu är man mycket mer försiktig med stadsplaneringen; man utgår gärna från stadens tradition (det är väl därför skönhetsråden alltjämt gör motstånd mot höghus i Stockholms innerstad, eftersom det skulle utgöra ett svårt brott mot den en traditionell skyline). Badrum byggs mer sällan i plast, och över huvud taget finns det en större medvetenhet vilka material som används, gärna typiskt svenska. Samma sak med former och färger. man ska gärna formge och färglägga enligt svenska traditioner. Inredning är kanske mest “drabbad” av de svenska traditionerna. Magasinen kryllar av exempel på hur du ska inreda enligt lokala färger och traditioner samt med lokala eller typiskt svenska material.
Restaurangnäringen har fått en renässans de senaste tjugo åren. Visst lanseras allehanda utländska smaker, dock inte enligt vulgärargumentet att invandringen har medfört det, utan för att duktiga, fantasifulla kockar vill skapa bra och intressant mat. Men det är onekligen så att många kockar har varit intresserade av det typiskt svenska i matlagningen och lanserat allehanda ingredienser, smaker och nyanser. För oss som inte springer på restaurang titt som tätt ser vi detta i affärerna. Borta är blåvitt-tänket. Självklart finns det massproducerad mat av dålig kvalitet, men det finns också ett större fokus än tidigare på typisk svensk mat och svenska smaker. Det är därför töntiga slogans på brödförpackningen gärna lyder något i stil med: “bakat med kärlek av skånsk råg”.
Även om vi står inför fortsatt massinvandring och politisk korrekthet upptryckt i nyllet, så finns det en stark nationalism i det lilla. Det bör man glädjas åt, och man kan känna viss tillförsikt inför framtiden när man vet att svensk nationalanda gror i myllan.
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Jag tar upp det här med anledning av att ett paket nyligen damp ned i brevlådan. Den ideella föreningen Svenska Vitterhetssamfundet (SVS) har funnits sedan 1907 och sedan dess gett ut svenska klassiska verk i vetenskapliga upplagor, hittills från Stiernhielm på 1600-talet till Fröding kring år 1900.
Vissa författare har andra parter tagit ansvar för, t.ex Strindberg vars samlade verk i textkritisk utgåva har ombesörjts av Stockholms universitet. Men SVS har ansvarat för att mängder av svenska författare har fått erforderlig forskning och sedan getts ut i minutiöst genomarbetade böcker. Det senaste bandet bjuder på 1700-talsförfattaren Olof von Dalins poesi åren 1751-52. Med tanke på att Dalin skrev poesi en stor del av sitt liv förstår man hur petiga SVS är. Flera av banden är faktiskt bara kommentardelar, som alltså ger kritiska anmärkningar och förklaringar, inte författarens text.
Ungefär 200 volymer har hittills getts ut, fördelade på 40 författare, plus en del andra skrifter. Fröding och andra kommer förstås ut i samlade verk av allehanda förlag ändå, men SVS arbete ligger ofta till grund för sådana utgåvor, och vissa av de författare som getts ut via SVS är små och obskyra författare, t.ex. 1700-talspoeten Johan Risell. 200 band på drygt hundra år låter kanske lite, men det rör sig om ett gediget vetenskapligt arbete av forskare som arbetar med annat också.
Det här är väl inget för den oinitierade. Alla vill inte läsa varenda dikt av en poet som Olof von Dalin och särskilt inte med skaldens stavning (“Hofwet från vår liufwa Ö”). Men det är ett stort patriotiskt arbete som görs för att bevara våra klassiska skalder på ett grundläggande sätt. Och sådana arbeten gör att andra förlag kan komma att ge ut skrifter av t.ex. Dalin till allmänheten, om än ett urval dikter i stället för alla.
På kulturens område görs således också ett stort nationalistiskt arbete för att bevara och levandegöra svenskheten.
Men hösten då? Ja, låt oss ta ett par höstdikter av den gode Olof von Dalin. Han var hovpoet och hade som uppgift att skriva tillfällesdikter till händelser kring hovet. I följande dikt ska hovet flytta från Drottningholm in till Kungliga slottet i Stockholm eftersom vintern kommer. Dikten är daterad den 23 oktober 1752 och har fått moderniserad stavning av mig.
Köld och frost och nordanväder,
all klimatens faslighet,
som uppbådar vinterkläder,
brasar, spjäll och himlen vet:
långa nätter, korta dagar,
skalligt land och brusig sjö,
allt i dag till staden jagar
hovet från vår ljuva ö.
Kalla Nord, man skulle mena,
du en liten avund har,
att vår Lovö mer allena
äga skall vårt dyra par:
du har segrat; men det klingar
nästan som det hårda band,
då en mor sin dotter tvingar
mot sin vilja ge sin hand.
Drottningholm, på allas vägnar
sjunger jag till slut ditt lov:
med en Gudakraft du fägnar
vett och hjärta, torp och hov:
så den ringa som den höga
kan i dig sitt nöje få,
både för sinne och för öga
har du allt vad önskas må.
Skall du nu så många sakna,
som ha trampat dina golv?
sku ej vackra ögon vakna
i ditt sköt mot klockan tolv?
Skall så skönt Minervas läger
ej var dag beskådat bli?
Dock, magnetens kraft du äger:
denna tid går snart förbi.
Rasa då kring hela norden,
kalla vinter, på ditt vis!
insvep himlen, sjön och jorden
i ditt mörker, snö och is!
du kan stackars lappar tukta
och vad mer är kring vår pol;
men tro ej, att vi dig frukta,
när vi med oss har vår sol.
Här på Svea Ting har vi fortsatt med ljudboksserien Den sexuella utopin vid makten av F Roger Devlin (nu efter teasern bara för prenumeranter). Frågorna som tas upp i boken gör sig dagligen påminda. Bara de senaste dagarna har jag läst flera artiklar om låg nativitet, incels och parsvårigheter. Nu kan man förstås läsa flera sådana artiklar varje dag i tidningar och annorstädes. Sex, samlevnad, förhållande o.d. är ett av de populäraste ämnena. Men om man slår ihop vad sådana artiklar säger uppdagas några viktiga frågor.
Kvinnor har det bättre än någonsin förr, och ett stort ansvar läggs på männen vid omsorg om barnen i form av t.ex. föräldraledighet. Vi är mer jämställda än någonsin förr. Ändå föds det färre barn än någonsin. Feministerna skyller härvid på dolda maktstrukturer, något som kommer att fortgå tills alla män mördas. Så låter nämligen den feministiska retoriken, som aldrig är nöjd.
Genom bl.a. sociala medier har vi bättre möjligheter än någonsin tidigare att få och upprätthålla kontakt med varandra (man och kvinna). Ändå är fler ensamma än någonsin tidigare. Vi har också bättre preventivmedel än någonsin, vilket sägs göra särskilt kvinnor tryggare än någonsin. Ändå mår fler unga människor, särskilt kvinnor, psykiskt dåligt mer än någonsin.
Vi lever alltså fullt ut i den feministiska och sexuella utopin. Ändå mår människor sämre än någonsin, skaffar mycket få barn, har svårt att träffas och vill knappt träffas. Det är få som slår ihop alla de här faktorerna, men de hör onekligen ihop, och frågorna måste ställas på rätt sätt om vi någon gång ska kunna ta itu med problemen.
Devlins svar är att det är fel på den sexuella utopin som utlovar fri sex, och det är fel på feminismen som utlovar befrielse genom att i allo skuldbelägga männen. Är inte det en bok som du vill läsa eller lyssna på? Teckna då en prenumeration på Svea Ting eller ge bort en till någon du känner, lämpligtvis en kvinna. Devlins första mening lyder: “Det här är en bok om de kvinnliga dygdernas förfall.” Ligger det något i det borde var kvinna fundera på vad Devlin säger. För den som vill läsa boken finns det ett fåtal exemplar kvar att köpa här.
I torsdags utgick den svenska klassikern som vi brukar ha på torsdagar. Nu på torsdag är ambitionen att köra igång en ny, men det är fortfarande inte bestämt vilken skrift. Den som lever får se. Vad som på lördag kommer på gamla och nya stigar är inte heller bestämt än. Den som lever… Nä, jag upprepar mig i stället från förra veckan.
Njut av hösten innan den tar slut och titta in på Tinget med jämna mellanrum.
Jalle Horn
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.