Nyhetsbrev 16 september 2024
Nyhetsbrev 16 september 2024
Var det bättre förr? Frågan får sig en funderare i dagens nyhetsbrev.
Så var det måndag igen. Hmm, undrar om den återkommer imorgon, eller nästa måndag? Någon som minns filmen med den lysande svenska titeln Måndag hela veckan? Titeln i USA, Groundhog Day, är förstås också briljant - en fånig tillställning på en fånig dag i en fånig liten stad, saker som ändå förstås har sin särskilda charm när det kommer till kritan, vilket kommer i dagen allt eftersom Bill Murray tappar sin cynism genom filmens måndagar.
Men den svenska filmen fångar hela känslan på bästa sätt. Många avskyr måndagar eftersom hela arbetsveckan står inför en. Jaha, sluta arbeta då, om det är så avskyvärt. Själv har jag aldrig känt sådana bekymmer. En gång hade jag ett underbart lärarschema med en mycket tung måndag, varmed resten av veckan blev angenäm eftersom mycket var avklarat. Puh, brukade jag säga måndag eftermiddag, nu är det helg. Varmed tanterna (mina kollegor) grymtade. Men även med sämre scheman har måndagarna varit nog så bra för min del. Världen är ju vad den är, även måndagar. Så varför grymta - som en annan groundhog?
Görs den sortens komedier fortfarande? Frågan är lite (konservativt) elak mot vår tid eftersom Måndag hela veckan räknas som en av de bästa komedierna som någonsin gjorts. I stället för en sådan konservativ fråga - konservativ på det sättet att frågan ger känslan av att vår tid inte klarar vad man lyckades med förr - kunde man ju vända på steken och fråga: varför lyckades de inte göra så bra komedier förr i tiden, på 30- eller 40-talet?
Eller gjorde de ändå det? Frågan är omöjlig att arbeta med, helt enkelt. Det gjordes lysande komedi då och det görs säkert bra komedier nu för tiden. Och rätt vad det är görs tidernas bästa - mitt i den humorlösa PK-terrorns stortid. En galen komedi som The Hangover gjordes ju när PK stod i zenit för 15 år sedan. Eller är PK-trenden starkare nu…
Många svär sig alltså inte bara över måndagar utan över varför det inte kan göras som förr eller som det “borde vara”. Nu har ju den andra säsongen av Sagan om ringen-serien kört på i några avsnitt, och den fortsätter med sin mångkultur, sina Tolkienutsvävningar med mera. Och då hugger förstås Tolkienfansen, Peter Jackson-fansen, högermännen och andra som orcher. Serien töjer på ramarna för Tolkiens fantasivärld, alverna är för alldagliga, orcherna är för snälla, brudarna är för starka, estetiken är för o-jacksonsk, o.s.v. Det är inte som förr eller hur det borde vara, minsann!
Det är klart seriemakarna ska ha kritik, men när det kommer till kritan är det ett styck underhållning för stunden, inte Dantes gudomliga komedi. Och varför ska bara den serien ha kritik? Tolkiens böcker kan lätt kritiseras som sentimental smörja, om man vill. Peter Jackson kan göra oerhört löjliga scener (någon åker skateboard på en snabel, typ). Det är inte svårt att påpeka brister.
Själv tycker jag att serien är ganska underhållande, även om man tar sig för pannan ibland. Den får nog bli ämne för en granskande artikel en dag. Om den här veckan dock - det kan inte utlovas. Kanske bäst att göra när den här säsongen har kommit till sitt slut.
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Veckan som gick bjöd på en brokig blandning saker på Svea Ting. Ljudböckerna körde på som vanligt. I Bjälboarvet tätnar dramatiken medan den har kommit till sitt slut i Codreanus Fängelsedagbok. Där har Evola avslutat boken med några betraktelser över Järngardet. Mycket spännande för den som inte har läst eller lyssnat. Hugg in på fliken “ljudböcker” ovan.
Sedan hade vi lite renässansfrossa i helgen med dikter av Torquato Tasso och Lorenzo de’ Medici. Lorenzo är faktiskt inte den enda härskaren i historien som skrev högklassig poesi, men det är hur som helst alltid beundrande när en statsledare visar sig vara inte bara estetiskt bevandrad utan också en konstnär. Konst tar tid och kraft, något härskare behöver lägga på annat.
Lorenzo bjöd på en dikt om att njuta av tillfället, att leva ut sin lust, att bejaka livet - carpe diem, står det hos Horatius. Det går förstås inte att leva ett liv enligt den devisen, men man bör alltid ha tanken i bakhuvudet - tyckte i alla fall renässansens skalder som frossade i temat. Det finns mängder av dikter som uttrycker tanken om att vi måste njuta av livet, ty imorgon är du död, min vän. Det är bl.a. därför tänkare som Nietzsche älskade renässansen. Livsförnekelse var ingen dominerande idé hos den tidens poeter.
Idén finns även i Tassos dikt, som publicerades i fredags. Fast han lägger i stället tonvikt på hur människans naturliga livslust och kärlekstörst besudlas av sådant som heder, gott rykte, blygsel m.m. Det hela görs i en kontext av en pastoral värld, ungefär som i Edens lustgård där oskyldigheten lever, så det är ingen rigid tanke hos Tasso. Men det är ändå tänkvärt. Tyglar vi vår livslust och kärleksdrift för mycket? Eller är den kanske för fri? Riskerar vi att påverkas negativt av den sortens hederskultur som har kommit med invandringen? Frågorna är många och väcks till liv av Tassos underbart vackra dikt.
Renässansen är för övrigt ett ämne som också borde bli ämne för lämplig instans på Svea Ting, kanske podden På gamla och nya stigar. Där kommer ett nytt avsnitt ut i helgen. Planen är att göra ett nytt avsnitt där vi kommenterar serien om svensk historia som gick på SVT för några månader sedan. De avsnitt vi gjorde var nämligen mycket populära. Eftersom det inte är helt aktuellt tänker vi svepa igenom flera historieavsnitt på ett program, medeltiden till stormaktstiden.
Därigenom kan vi bjuda på lite svensk historia samtidigt som vi kommenterar SVT. Med ovannämnda tanke om att det är lätt att spotta ut sig kritik ska vi försöka vara lite nyanserade på den fronten, både risa och rosa. Men lätt blir det inte… Avsnittet är planerat att komma ut på lördag, så ratta in din favoritpodd då.
Vad veckan bjuder på utöver det, Bjälboarvets fortsättning och eventuellt en ny ljudbok för söndagar, det vet jag inte ännu. Planeringen rullar dessvärre på dag för dag. Men den som kollar in Svea Ting om dagarna fr ju veta det. Och det är ju bra. Det är i alla fall vad som bjuds på - och ett nytt avsnitt av Rings of Power, för den som ids titta. Fast den går på en annan kanal.
Jalle Horn
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.