Nyhetsbrev 14 oktober 2024
Fortsatt stressig tillvaro, om att ett rike kan sluta finnas till samt om varnade och döva politiker.
I veckan som gick avhandlades på Tinget ett drama av 1700-talsdramatikern Lessing och det gamla beprövade ämnet kärleken. I Kemps bok om den muslimska världens krig med den europeiska världen har ljudboksserien återgett korstågen och ottomanernas slutliga seger över det bysantinska riket. I ljudboksserien om Bjälboarvet har ett nytt svenskt rike börjat se dagens ljus, Magnus Ladulås Sverige efter segern mot brodern i Hova och Tiveden. Ett par kapitel kvarstår dock.
Heidenstam har kanske tagit ut svängarna lite när han låter så mycket stå på spel i sin roman. Genom segern över bror Valdemar får Heidenstam det som om det innebar en slutlig kristen seger över hedendomen samt att riddarnas och prästernas välde segrar över en gammal ordning. Det ligger förstås en del i det, men givetvis har Heidenstam velat skriva en färgstark roman där sådana kontraster behövs för att ge glans och dramatik åt berättelsen. Han har som alla konstnärer gör kryddat sin historia.
Valdemar framstod i romanen som ett signum för det gamla: tillfälligt styre, levnadsnärvaro, hednisk utlevelse, frillor o.d. Heidenstams Magnus är mer kristet from, allvarlig, siktar på makten långsiktigt, har sin drottning och ej mer. Sedan vet vi dock hur det gick med den där långsiktiga synen på makt. Magnus söner hamnar sedermera i digra gräl, delar av landet ligger i inbördeskrig, äldsta brodern fängslar till sist de yngre och låter dem svälta ihjäl, och slutligen blir Birger (den äldsta) bortmotad av en fraktion kring maktrivalen Eriks son Magnus. Heidenstam hade för avsikt att skildra även den brödrakampen i en roman, men han låt det bero.
Trots maktkamp, inbördeskrig och religionsförändringar kvarstod dock hela tiden Sverige, ett svenskt rike, ett svenskt folk, trots olika kungaätter, olika viljor och olika landsändar. I Erikskrönikan från 1320-talet nämner författaren redan i inledningen ett land som heter Sverige uppe i norr med vackra mör, stolta riddare och skön natur. Tronen må vara osäker, men riket består.
Den turen hade inte det bysantinska väldet. År 1453 såg det slutligen sitt slut när ottomanerna lyckades erövra riket som varit i tusen år. En lång tradition, som i sin tur hade en tusenårig tradition från det romerska imperiet bakom sig, kom till ett slut. Den turkiska stormakten tog över väldet, Hagia Sofia gjordes om till moské, folket blev i längden muslimer, mer eller mindre alla.
Sådant bör man betänka även i vårt land där styresmännen de senaste decennierna har varit ofattbart aningslösa om hur tider och traditioner kan förändras. Vårt land har ändrats demografiskt och kulturellt oerhört fort de senaste årtiondena. Och alla varningar har viftats bort. När bosnierna kom, och redan före det, avfärdades allt tal om islam i ett framtida Sverige med att de bara är några tusen. Oroliga har varnat om kommande maffia och korruption, vilket avfärdades med att sådant inte hör hemma här. Men nu står vi där. Politiker har, påhejade av pajasprogressiv media, bara kört på med huvudet djupt instuckna i sanden och med fickorna allt fullare av pluringar.
I Sverige blev det inbördeskrig efter Magnus Ladulås död. I Bysans fanns inte ens plats för det efter 1453. Vilket hoppas dagens politiker på av sådana alternativ? Frågan är nog så berättigande. Det talas ofta om historielöshet i vår tid, och varje gång man hör kommentaren “det kan ju inte hända” förstår man hur rätt den iakttagelsen är.
Som vi påpekat i tidigare nyhetsbrev så utgick podden På gamla och nya stigar förra helgen på grund av flyttkaos. Maskinerna var nedpackade, studiokamrater hade inte möjlighet att medverka och fan och hans moster kämpade mot mig. Nu håller en nödvändig Tysklandstur gjord av familjära skäl (inte semester) på att äventyra nästa avsnitt på stigarna. Men jag ska göra allt i min makt för att skaka fram en mäktig vandring på gamla och nya stigar till lördagen. Men vad det i så fall blir om kan inte avslöjas nu.
Förra veckan bjöd på artiklar om kärlek och tysk dramatik. Kanske blir det en repris där, åtminstone delvis. Framför mig har jag ett drama av den österrikiska författaren Arthur Schnitzler. Wien kring förra sekelskiftet, då dramat skrevs, var skådeplast för en febril kulturell aktivitet samtidigt som det gamla habsburgska väldet var både alltför tyngt av ålderdom och plats för nymodigheter som Freuds psykoanalys och analytisk filosofi. Den kejserliga politiken satte politisk agenda samtidigt som dess roll på många sätt var överspelad. Det österrikiska imperiets bisarra karaktär har avhandlats i många riktigt bra romaner och skådespel från den tiden. Vi får hoppas att Schnitzlers skådespel bjuder på samma spänning.
Kärleken vete tusan om den kommer i repris. Men med tanke på att Amors välde är ett av de vanligast diskuterade och av konstnärer behandlade ämnet (bland annat Schnitzler) genom historien ska vi aldrig säga aldrig. Som nutida svenska politiker gör.
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Tyvärr måste nyhetsbrevet nu gå mot sitt 1453 eftersom plikter av privat natur kallar. Att flytta hem och företag samtidigt som man tvingas göra en resa gör att tiden krymper för en, vad än den stoiska Seneca sade om saken för 2000 år sedan, vilket dryftades för några nyhetsbrev sedan. Men förresten, 1453 ska vi väl inte likna det vid. Det är ju inte så att traditionen går i graven så som de bysantinska traditionerna gjorde efter turkisk erövring.
Nyhetsbrevet återkommer nästa vecka, om det så råder inbördeskrig i landet. Håll också utkik efter veckans ljudboksavsnitt och spännande artiklar.
Jalle Horn
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.