Bertil, en bekant i Malmö, sade idag till mig under ett samtal att ett stort problem idag är att den gamla vänstern från 1968 tog sig in i myndigheterna på 70-talet. Och även om de inte sitter där än så råder deras anda. Ja, den andan har förvandlats för att matcha vår tids vänsterföreställningar. Samtalet kom upp p.g.a. en rättegång idag där en gemensam vän hamnat i kläm. Det är på grund av rättegången som det här skrivs så pass sent.
Bertil har aldrig nämnt något om den långa marschen genom institutionerna, men tydligen har han anammat idén eller tänkt ut den själv. Så speciell är den inte att en vanlig person inte formulerar idén som man kan se när man skådar samhället från ovan.
Den där marschen är viktig att begrunda. Det man bör förstå är att det inte så mycket handlar om personerna som sitter kvar; de har kanske gått vidare, gått i pension eller dött. Det är idéerna som sitter kvar i väggarna som är problemet. Vår tids stora stat eller djupa stat är full av PK-folk, som tror sig vara jätteviktiga för medborgarna, ja för hela världen. Och utan att förstå det stöttar de allt som håller upp en den stora staten och bekämpar allt som går mot den stora staten. De utgör arvet från den långa marschen.
Det där är vanliga historiska processer som ingen marsch kan styra. Ibland fungerar det, ibland inte. I vår tid fungerar det utmärkt eftersom den s.k. tredje statsmakten, har tagit en fel sväng. Media ska egentligen balansera processen när rättsstaten har hamnat i obalans, t.ex. när myndigheter har blivit för vänster (eller kanske höger) och kämpar ned individerna. Media bör då avslöja myndigheter, ta individers sida i rättsprocesser, skriva dagliga kolumner där staten utmanas.
Men i vår tid har media blivit än mer vänster än myndigheterna. Tala om obalans. Tack och lov är medborgarna och vissa kämpar ändå starkare än hydran av stat, media, NGO, influencers och annat. Donald Trumps seger i valet i USA visar på det. Däremot kommer det att bli en svår kamp för Trump, precis som under hans förra mandatperiod. Hydran är stor och stark - och har många huvuden.
Man kan läsa om den långa marschen genom institutionerna i en bra och upplysande artikel på svenska wikipedia. Många tänker att det är den italienska socialisten Antonio Gramsci som ligger bakom begreppet. Han har en viktig grund för tanken, men det konkreta uttrycket är, enligt artikeln, den tyska studentaktivisten Rudi Dutschkes påhitt, och begreppet är typiskt nog hämtat från de kinesiska kommunisternas långa marsch genom landet på 1940-talet, varefter de kunde slå sig fram till makten. 68-rörelsen, som Dutschke tillhörde, var som bekant främst maoister. Lär gärna mer om det här, vad gäller den svenska 68-maoismen (det finns några ex kvar).
Dutschke menade att man skulle kunna slå sönder institutionerna inifrån genom att ta över dem. Om inte vanlig revolution kommer igång, så får man väl hjälpa den på traven, tänkte väl Dutschke. Vad få tänker på är att den idén fullständigt misslyckades. Skälet är att institutionerna och historiska processer allt som oftast är mycket starkare än individers viljor, något det har skrivits om tidigare här på Tinget. Tvärtom Dutschkes idé så stärkte de långa marschens män tvärtom myndigheterna och staten. Vare sig de ville eller inte.
Nu är PK-gänget i myndigheterna och politiken och media väldigt trogna staten, och vår tids stat, vare sig nationalstaterna eller konglomerat som EU. Socialstaten ses som grundpelaren gentemot nationalister, liberterianer, konservativa och andra som ser den stora staten som ett farligt fenomen. Det är något att begrunda varje gång man konfronteras med statens medhjälpare. Något som händer nog så ofta. Man bör alltid ha Reagans ord i bakhuvudet: om det ringer på dörren och du öppnar varpå personen säger att han är statens utsände med avsikt att hjälpa dig, då ska du bli mycket rädd.
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Veckan som gick bjöd på ett härligt fyrverkeri. Det mest omtalade är förstås Trumps seger i presidentvalet på andra sidan Atlanten. Det har behandlats i ett par artiklar under veckan och på otaliga ställen på annat håll (även om Tinget står för de skarpaste analyserna). Vi får hoppas att hans seger i valet verkligen leder till något, vare sig det är en förnuftigare syn på migration i världen, en kamp mot den stora och djupa staten eller bara kamp mot ett farligt etablissemang inom politik och media.
Här på Tinget fortsatte vi vår ljudbokstagning med Carl Jonas Love Almqvist och hans essä “Svenska fattigdomens betydelse”. Det ska upprepas här att ordet “fattigdom” i essän är ett retoriskt drag. Han menar förstås något positivt med fattigdom. Almqvist vill syna den svenska mentaliteten, traditionen, folkkaraktären. Genren blev vanlig kring sekelskiftet 1900, men Almqvist, som skrev sin essä på 1830-talet, var före sin tid. Visst var det ett svenskt favoritämne långt före Almqvist tid; flera svenska kungar och tänkare har klurat över den svenska mentaliteten. Men Almqvist är en av de första som mer systematiskt och genomtänkt funderar över frågan. Och han lägger fram saken med stort hjärta.
Söndagsuppläsningen blev inget igår. Veckan före det kom Arthur Kemps bok Jihad - islams 1300-åriga krig mot den västerländska civilisationen till sitt slut efter några veckors uppläsning. I stället för en ny bok igår kom det en uppföljande artikel om islams roll i historiens stora biblioteksbränder. Det ska sägas här att islam inte har varit ensamma om att bränna bibliotek men att den religionens förkämpar i historien har haft sin beskärda del däri. Läs artikeln här.
Med det sagt måste vi börja avrunda veckans nyhetsbrev. I veckan fortsätter förstås CJL Almqvists essä om svensk nationalkaraktär på torsdag. Vad som kommer på söndag är ännu inte bestämt. Kanske dröjer det ännu en vecka med en ny ljudbok. Den som hänger med på ting får se. Lördagens vandring på gamla och nya stigar är heller inte ordnat än, så där går inte att avslöja något. På grund av inflyttning, medverkan på rättegångar och annat är allt här på Tinget fortfarande lite instabilt. Men det blir lite stabilare för var dag.
Men artiklar ska dyka upp på Tinget om allehanda intressanta ämnen inom politik, historia och kultur. Glöm inte att stötta oss genom att dela det som publiceras till vänner och bekanta, genom att prenumerera eller genom att swisha donationer. Utan dem som bidrar till Svea Ting kan vi inte hålla öppet i längden. Stort tack till alla som stöttar oss.
Jalle Horn
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.