Lär av Heidenstam: det handlar om vilja

I dikten Medborgarsång tar Verner von Heidenstam strid för den allmänna rösträtten på ett mycket engagerande vis. Han använder diktens språk och rörelse för att övertyga. Smaka bara på detta:

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo till svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,
att medborgarrätt heter pengar.

Nog rycks man med. Nog sympatiserar man. Tillsammans har svensken gått framåt, odalmannen och herren. Om inte annat talar det till vår nationalromantiska ådra.

Jag menar att poeter som Heidenstam är profeter och präster. Ja, de talar Guds ord till oss lika sant som från Hans heliga böcker. Det finns också något i själva versen som gör att ens sinne väcks upp på ett sätt som prosan inte mäktar med.

Därför ska vi läsa (gärna läsa högt) våra diktares verk. Det finns gudomliga sanningar i deras ord. Låt mig bevisa det.

Sista strofen i Medborgarsång:

Det är skam att sitta, som vi ha gjort,
och tempel åt andra välva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja;
vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja.

Framförallt vill jag rikta uppmärksamhet mot de sista två raderna:

vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja.

Dessa rymmer en enkel sanning som var och en måste ta till sig. Nämligen viljans makt. Nödvändigheten att först vilja, verkligen vilja, för att sedan kunna agera.

Jag menar att svensken inte tillräckligt vill förändra sin situation. Precis som veklagande tjockisar hellre vill klaga än ta itu med saker och ting, så vill svensken i gemen egentligen mest klaga om sakernas tillstånd, inte ändra på dem.

För så fort något ska ändra så krävs det … vad? Att man tar ansvar. Att man gör något. Och det är jobbigt. Det krävs vilja för att handla och den viljan är svag hos många. Denna vilja är vad vi måste väcka i första rummet: viljan till förändring, viljan till överlevnad, viljan till något bättre.

När vi gjort det så kan vi bli det vi vilja. Det är lärdomen från Heidenstam.