Lämna städerna för bövelen
Lämna det urbana stresskaoset! Upplopp, våld och övervakning väntar. Upptäck tryggheten i landsbygden och småstäderna. Framtiden finns där.
Med risk för att kränka en massa människor vill jag här gå till storms mot staden. I vart fall staden av idag. Storstaden ska tilläggas. Att det ska behövas. Att folk i gemen inte ser det jag ser. Förvånansvärt är det. Å andra sidan inte. Med tanke på att folk mer än gärna myllrat till och i de stora städerna allt sedan den första skapades. Det ofrånkomliga snusket – såväl andligt som fysiskt – har inte avskräckt. Inte heller varje stor stads ofrånkomliga slut.
Förr eller senare faller städerna. Och på ruinerna av dem byggs nya. Det ligger väl i vår natur, flockdjur som vi är. Och visst är det så att fram till en viss gräns är "staden" (alltså en stor by där människor är ensamma tillsammans) till gagn för oss. Men när denna gräns passeras göder staden bara det värsta av mänsklig beteende.
Det förvånade mig inte när orden "get out of cities" började dyka upp på sociala medier. Ofta kopplat till nyheter från de amerikanska storstäderna där den ena vansinnigheten bytte av den andra. Det är inte bara Berlin vi kan kalla Babylon, utan varje storstad i väst har inslag av Weimartidens urartning.
Den som är klok lämnar storstäderna. Nu.
Senaste dagarnas våldsamma upplopp runt om i Frankrike borde övertyga dig som bor i Megalopolis att det är dags att sjappa. Du har ingen chans när det smäller. Du och din familj kommer vara körda. Tänk dig detta:
Upploppen som tidigare under dagen började i förorten några mil från din lugna gata har kommit närmare. För några timmar sedan hörde du polisbilar åka förbi mot oroszonen. Det var som att kolonnen av blixtrande blåljus aldrig tog slut. Men det blev tyst till sist. Väldigt tyst. Senast du var ute och tittade från balkongen hade det börjat brinna en bit bort, några kilometer bort bara. Men inga blåljus, inga sirener. På teve hör du om demonstranter som markerar mot orättvisor. Men allt är under kontroll, menar kvinnan i studion. Du funderar över vilka som satt i de där helikoptrarna som lämnade innerstan och flög över din gata för 20 minuter sedan. Kom de inte från regeringskvarteren? Du går ut på balkongen, spanar ut i mörkret. Det brinner ännu närmre nu. Du hör ljud. De kommer närmre. Runt hörnet, upp mot din gata, kommer några gestalter. De bär avlånga "saker" i händerna. Ett skott brinner av. "Sakerna" är gevär. Det kommer fler och fler och fler runt hörnet. Du går in. Din hustru sitter uppkrupen i soffan, dina barn sitter i hennes famn. De tittar på dig. Du tar upp telefonen. Du ringer 112. Ingen svarar.
Det är så det kommer att sluta för många stadsbor framöver. Andra kommer bara rånmördas eller våldtas och lämnas i rännstenen. Tror du mig inte? Titta på USA:s storstäder. Hur många år in i framtiden innan det, som allt annat, från USA är här? Som sagt, se upploppen i Paris.
Lämna städerna för bövelen. Eller strunta i det. Det är upp till var och en. Gör som du vill. Vi har ett eget ansvar. Somliga av oss också för våra barn. Så det man inte är villig att göra för sin egen skull kanske man bör göra för deras.
Gud skapade landet medan människan skapade storstaden. Och nu ska "vi" skapa framtidens stad, 15-minuters staden. Jag vet inte vad som är värst. Babylon Berlin eller WEF-Stockholm där "ingen äger något men alla är lyckliga". Också denna gång kommer utopin bli en mardröm. Det blir åter Babels torn när högmodet går före fall.
Lämna städerna för bövelen.
I utkanterna av de stora imperierna levde människorna enkelt, och knappt blev de varse när "deras" imperium föll. Jag vet att jag skönmålar det hela. Men jag vet också att det på den franska landsbygden varit lugn och ro. Kort sagt, ju färre icke-européer i området, desto lugnare och tryggare har man haft det.
Om vi sedan lägger till den nationella aspekten – alltså att landsbygden vi har i åtanke är fylld med nationella män och kvinnor och barn - ja då ökar tryggheten och förmågan till försvar exponentiellt.
Framtiden tillhör landsbygden och småstäderna. Om det är jag övertygad. Vill du inte hörsamma det så gör det mig inget. Jag vill dig väl, frände, och hoppas jag har fel med mina profetior. Och känner du att du velar, att du inte riktigt vet, kom och hälsa på här i Svenskarnas hus i Älgarås. Jag bjuder på kaffe, som vi gör här på landet, du tar med kaffebröd, så pratar vi i goda vänners lag.