Kvinnor i skogen

Är rage rituals där kvinnor går till skogs och lever ut sin frustration något dåligt?

Photo by Johannes Plenio on Unsplash

För en vecka eller två sedan uppmärksammades (åtminstone i USA) några klipp från skogen. Efter att en tidning skrev om en ny trend, så valde vissa högermän som kämpar mot PK och woke-världen att förlöjliga den trenden - där rika, “liberala” kvinnor i USA ger sig ut i skogen för att genom något slags ritualer göra sig av med ångest, negativa känslor, arbetsöverskott, frustration, förtvivlan och liknande.

Troligen rör det sig just om ensamstående, barnlösa kvinnor med ett relativt ansträngande och välbetalt jobb, och högst troligt röstar de för fri abort, stor invandring, klimatpolitik (fast de måste förstås själva ha bil), transpolitik, kvoteringspolitik, feminism, höga skatter och annat som hör den socialistiska och liberala sidan av politiken till. De har råd att delta i sådan event, som förstås är svindyra (upp till tusentals dollar), eftersom kvinnorna i fråga har pengarna och är villiga att betala priset. Det är inget konstigt med det, bara normal marknadsekonomi.

Kvinnorna går således till skogs eller något annat avsides område och genomför sina ritualer - rage rituals. Man släpper loss sitt raseri genom att slå sönder grenar mot mark och klippor, stampa febrilt, slå nävarna i ursinne, skrika ut sitt hat och så vidare. Samtidigt tänker man på orättvisor man råkat ut för, personer som har svikit och liknande obehag. Målet är att nå en sorts urladdning av negativa energier för att kunna låta positiv energi komma fram på ett bra sätt i “rätta” sammanhang.

Händelserna har säkert rönt en hel del positiv kritik men alltså också negativ sådan från visst högerhåll. Och det är sant att kvinnorna säkert är “liberala”, överarbetade, ensamstående, kanske barnlösa, dras med mentala problem p.g.a. sin livssituation m.m. Kvinnorna som deltar i rage rituals är onekligen ett tecken på sjukliga symptom i vårt samhälle (vårt eftersom vi har samma rådande omständigheter i Sverige som i USA). Vissa knaprar nog piller för att orka med, de försummar moderskap och familj, de arbetar osunt.

Dessutom är det en ond spiral - kvinnorna som mår dåligt röstar på partier (och står upp för idéer) som de tror ska befria dem från deras situation men som bara drabbar dem mer. Mer invandring ger mer våld mot kvinnor, högre skatter är till för att uppbära ett samhälle av ensamstående, fri abort ger möjligheter men också större barnlöshet. Exemplen är hur många som helst. Vänsterpolitik är ett dödligt hot mot kvinnor.

Somliga anti-wokare menar nu alltså att kvinnornas skogsgång är trams och att de borde få barn i stället, eller låta bli att skilja sig, eller se till att finna sammanhang där de inte blir mentalt nedkörda, eller… Det verkar ligga något i det där att män är lite rädda för (och samtidigt nyfikna på) kvinnors hemliga raseri, tillfälliga utanförställande, märkliga sammankomster, särskilda kunskaper. De gluttar på händelserna med stora ögon och gnäller sen. Historien är faktiskt full av sådant.

Vårt häxfenomen förr i tiden kan inte ha annat än ursprung i ritualer och tillhörande kunskap ägnade för enbart kvinnor. Både sägner och skrock om Blåkulla samt hårdföra häxprocesser handlar om nyfikenhet och rädsla för häxeri, alltså kvinnor som genomför ritualer. Teatern (ja kanske inte i vår tråkiga tid men förr) har alltid innehaft kvinnor som hamnat utanför samhället, och teatern har alltid varit både lockande och moraliskt avskräckande. Den har förbjudits av moralister, den har anklagats för sedligt fördärv, men den har alltid lockat människor, både för underhållningen och dess värld av utanförskap (bl.a. vågade kvinnor). Kvinnor som gick upp på sätern vissa delar av året - vad gjorde de där egentligen? Fy skam! Men livfulla historier!

Den antika tragediförfattaren Euripides drama Backanterna - ett avsnitt finns På gamla och nya stigar - handlar om hur härskaren Pentheus vill förbjuda kvinnliga Dionysosriter. Den grekiska kulten - och det fanns säkert liknande på annat håll - gick ut på att kvinnor just gick till skogs där de gav sig hän guden så att de kom i extas och bland annat åt rått kött. Säkert dog en och annan kvinna vid de där tillfällena, ofarliga var de nog inte. I Euripides pjäs (baserat på en myt) blir Pentheus så nyfiken att han vill se de hemliga riterna - som han samtidigt vill förbjuda. De extatiska kvinnorna upptäcker honom, sliter ihjäl honom (däribland hans mor) och spetsar hans huvud på en påle. Här blev det farligt för den nyfikna, moralistiska mannen.

I Aten - Euripides var atenare - fanns också den eleusinska mysteriekulten. Även den var enbart för kvinnor, och även den lockade vissa mäns nyfikenhet som smög sig in på förbjudet område för att se vad damerna höll på med (alla vet vi ju vad man önskar se). Långt inne i lagen fanns det nog ett dödsstraff för den nyfikna glutten, men oftast fick man nog stå ut med den offentliga skammen.

Män har förstås alltid haft sina särskilda ritualer. Bara boxningsklubben har något rituellt över sig. Boken och filmen Fight Club skildrar just hur det råa kurret blir en rituell verksamhet för att befria sig från frustration och idioti i en tillrättalagd värld med bisarra krav. Men det behöver inte vara våldsamt. Fotboll, fiske, fallskärmshoppning etc - hobbies som mest män ägnar sig åt - har bland annat syftet att komma bort (skogen) och känna adrenalin (ge utlopp), rena sig från frustration (hantera vardagsproblem med arbete och familj).

Hur rätt anti-wokarna än har om att det är något problematiskt med dessa liberala kvinnor och vår osunda värld, så visar de onekligen upp den gamla vanliga rädslan för kvinnor som “går till skogs”. Faktum är att antitraditionalismen har tagit kål på den sortens ritualer och kultur som gav människor - både män och kvinnor - möjligheten att gå utanför sina inrutade sammanhang, nå större helheter, se djupare skikt av tillvaron m.m. Och dessutom - barn i all ära, modersrollen stabiliserar tillvaron oerhört mycket, men även mödrar känner frustration och har alltid gjort det. De gamla kulterna och häxturerna var inte blott för oskulder utan även för mödrar.

I vår tid har det länge klagats över förlorade ritualer och en alltmer organiserad och tillrättalagd värld - livlös i längden. Det är därför vissa böcker/filmer har tagit världen med storm. Två exempel är Donna Tartts Den hemliga historien (om några studenter som lajvar Dionysosriter när de lär sig klassisk grekiska och filosofi) och Fight Club. Båda verken ger liv åt rituella företeelser, vilket skapar magi och liv på nytt i en trist och halvdöd värld. Att kvinnor går till skogs borde, särskilt av högerfolk, ses som något positivt. Minst av allt borde man anklaga företagarna och kunderna. Då gör man det som vänsterfolket lever av.

Kanske har sådana tillställningar en förmåga att snedvridas så att kvinnorna som slår sina grenar i marken bara tänker på hat mot män, när det egentligen finns tusen situationer som har skapat kvinnans frustration. Men kvinna och man är en grundläggande del av världen, så det är inte konstigt att de hamnar i manshat där ute i skogen. Och är det inte så att en och annan man ser sin donna när han går loss på säcken.

Således - mer rituellt liknande situationer: kvinnor i skogen, aktivklubbar o.d.! I Uppsala finns (fanns?) Flogstaropet där studenter i området Flogsta går upp på taket eller ut på balkongen på kvällen för att skrika ut sin frustration över att man alltid sackar efter med studierna eller varför nu skriket görs. En bra ritual. Och om man gör sig löjlig över priset på rage rituals, så är manliga hobbies nog så dyra. Vad kostar ett fallskärmshopp egentligen? Idrotta mer, säger vissa, men en studie har visat att träning inte ger samma effekter för kvinnor som för män. Återstår att gå till skogs! Eller ta kallbad! Eller koka häxbrygder! Eller…

Fina familjen, gulliga barn, hemmagjord hallonsylt, Bullerbyn är underbart, men ibland måste män, kvinnor och barn ge sig iväg och få syn på den där rasande guden. Annars riskerar finheten, gulligheten och hemmagjord Bullerby att bli låtsasgullig - det vill säga livlös.