Låt oss tala om historia. Dess stora, elementära drag.
Om epoker och eror. Till exempel ”Kali Yuga”. Ni kanske hört talas om den. Eländets usla järnålder som varar – ja, hur länge? Även i övrigt kloka herrar säger att den ska vara länge än, i hundratusentals år. Andra säger att Kali Yuga redan upphört.
Jag sällar mig här till det läger som säger ”Kali Yuga är över”. Till folk som Shri Yukteshwar och Drunvalo Melchizedek.
För att utreda denna monumentala fråga på endast ca. 1000 ord, låt oss säga så här: ett så kallat platonskt år varar i 25 920 år. Och det omfattar åtta yugas och tolv astrologiska epoker. Här fokuserar vi på indelningen i yugas.
För att förenkla kan man säga att det nuvarande platonska året började för cirka 14 000 år sedan med den hyperboreanska guldåldern, den nedåtgående Sat Yuga. ”Nedåtgående” (eng. ”descending”) betyder att det, i den cykel som det platonska året går i, är den fas då tiderna blir successivt sämre. Människan blir kosmiskt-andligt avtrubbad.
Sedan följde silveråldern på Atlantis (Treta Yuga). Den slutade 10 000 f Kr med Atlantis fall.
Sedan kom Dwâpara Yuga lett av det forna Indien, en epok som slutade 3 000 f.Kr. med Bhâratakriget som symbolisk händelse.
Sedan kom den nedåtgående Kali Yuga.
Kali Yuga var en hård tid, en andlig ”järnålder” – men se, halvvägs genom den kom skiftet mellan fallande och stigande yugas. Nu började allt, i andlig mening, bli bättre. Det visas till exempel när vi på 500-talet f Kr såg uppenbarandet av olika gurus för att något skingra mörkret (Zarathustra, Lao Zi, Confucius, Buddha, Orfeus, Pythagoras, Daniel, Śankara). Och dessa andliga traditioner visade oss vägen genom de följande århundradena, och ledde oss slutligen till 1899 e Kr när Kali Yuga tog slut och vi såg början på den uppstigande (eng. ”ascending”) Dwâpara Yuga.
Vi befinner oss nu i denna "bronsålder" (andligt sett) – en tidsålder som möjliggör elektricitet och kristallteknologi, en tidsålder som ser befrielsen av väst genom nationalism, andlighet och medveten strävan. Det är en tid av särart och JAG ÄR (= I Am, q.v. Johannesevangeliet), en tid som i sitt innersta revolterar mot den tanklösa universalismen och imperialismen i Kali Yuga. Det är en tid på väg mot en ny silverålder, och sedan en ny guldålder.
Vi är nu i Dwâpara Yuga. Och är oundvikligen på väg till Treta och Sat Yuga.
Den här eran, den uppåtstigande Dwâpara Yuga, är en tidsålder som möjliggör den medvetna övermänniskan.
Alltså, så här.
De moderna übermensch-idéerna dök upp precis när Kali Yuga tog slut, såsom Also Sprach Zarathustra som kom ut 1884. Och New Age-idéer dök upp samtidigt med Blavatskys skrifter som avgörande impuls. Och vi fick Wagner, nationalromantik, ”Lebensreform” mm.
Precis som Bhâratakriget markerade början av Kali Yuga, markerade världskrigets era (FVK + AVK) slutet på det.
Så här är det alltså. Antar jag. Kali Yuga är över. Och mer om detta kan läsas på min blogg. Här om själva kalkyleringen, och här om den doktrinära betydelsen av det hela.
Påpekas bör, att de artiklar jag just länkade till är på engelska. Men skrivna av mig.
[Bilden som illustrerar detta inlägg är eget foto ur Drunvalo Melchizedek, The Ancient Secret of the Flower of Life, 2000. Mer om denna bok i de länkar jag just gav.]