I denna ljuva sommartid
En sång som egentligen börjar "Mitt hjärta..." och som finns i många versioner.
Nog är sommartiden ljuv. Även om det regnar ibland, bara är 18 grader varmt och man kanske rent av arbetar hela juni, juli, augusti. Värmen, lukterna, färgerna, livfullheten, vakenheten, uppsluppenheten är några saker som får oss att gå avslappnat, att njuta och förundras över tillvarons skönhet.
Det har man alltid tyckt och känt, åtminstone här i norr där kyla och mörker täcker naturens livfullhet för oss och själen hos oss i många månader. Även i sörländerna prisas förvisso våren och sommaren, men bara i de nordliga länderna förstår man fullt ut betydelsen av naturens och ljusets återvändo under sommarhalvåret. Det märks onekligen på folk och fä här i norr.
Det finns otaliga lovprisningar av sommaren. En av de vackraste och mest uttjatade är psalmen “I denna ljuva sommartid”. Eftersom den just är så uttjatad ska här ges lite variation av den. Och lite djupare kännedom om den sköna visan. Allra först det vi är vana vid, med Nathan Söderbloms musik.
I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står, se, hur för dig och mig hon får så underbara håvor.
Resten kan läsas till exempel här.
Texten alltså. De ord vi vanligtvis sjunger är av Britt G Hallqvist, en av våra stora översättare. Hon har dock bearbetat den ursprungliga översättningen. Det är mycket vanligt. Våra officiella psalmböcker har ständigt redigerats för språkets skull och för menighetens skull - och säkert för att kyrkomännen känner ett behov av att pilla på saker.
Den nuvarande psalmen sjungs ofta på avslutningar och andra somriga tillfällen. Då sjungs oftast bara några få strofer, oftast de fyra första som beskriver just sommarens skönhet. Och det är kanske lika bra. I vår bråda, otålmodiga, himmelsrädda tid orkar väl ingen sjunga de 10-15 strofer som psalmen från början var utrustad med.
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss.
Psalmen har, som de flesta gamla psalmer, bearbetats flera gånger. Den svenska texten - den vi är van vid - skapades först av Joachim von Düben d.ä. Han gav 1725 ut boken Utvalda andliga sånger, vari ingick en översättning av Paul Gerhardts psalm “Geh aus, mein Herz, und suche Freud” (Gå ut, mitt hjärta, och sök glädje). von Düben var friherre, hovman och ämbetsman, en av Gustaf Horns viktigaste mannar. Men hade också som hustru Haqvin Spegels dotter Margareta. Spegel var ärkebiskop och författaren till ett av våra största religiösa verk, Guds verk och vila, så genom giftermålet förstår man närmare von Dübens religiösa sida.
Texten redigerades av prästen Christoffer Olofsson Angeldorff på 1800-talet, och den har under 1900-talet fått lite olika skepnad i sångböcker, och som sagt sin nuvarande form i vår tids psalmbok från 1986 som nummer 200 (fast med alla ändringar av psalmboken är det svårt att hålla reda på), av Britt G Hallqvist. Psalmboken följer Nathan Söderbloms tonsättning från 1916, men den sjungs ofta i flera andra varianter (se mer om den saken nedan), bland annat följande vackra koralmelodi från Malung i Dalarna.
Men det finns andra översättningar. Den västgötska kyrkomannen Johan Warholm gjorde kring år 1900 en översättning av Paul Gerhardts dikt (den tyska texten finns här). Warholm har behållit titeln “Sommerlied”, som på svenska alltså får heta “Sommarsång”. Hans översättning är också något längre än psalmbokens, 12 strofer (av originalets 15). Den sångtext vi är vana vid kastar oss snyggt rätt in i temat, den ljuva sommaren, men Warholm har varit mån om att vara trogen originalet och börjar “Mitt hjärta, njut med fröjd och frid”.
Gerhardts dikt - han är f.ö. den viktigaste evangeliska psalmförfattaren bredvid Luther - är från 1653, under barockens stilperiod. Hans dikt är full av barockens stilmedel, vilka knappast i sin helhet kommer fram i översättningar. Ett vanligt stildrag var att smyga in s.k. akrostikon i texten, där ords första bokstav tillsammans bildar ett namn eller något viktigt. Gerhardt ska ha varit mästare på det. Den sista strofens första ord i varje rad bildar t.ex. ordet “vuipem”, vilket var en titel, i sin förkortade form, Gerhardt hade. Och på flera ställen syns ett PG eller Paulus G med mera. De var finurliga på den tiden, men det är knappast något som går att fånga i översättningar.
Inte heller kommer Gerhardts allitterationer o.d. fram i de svenska texterna. Däremot flera andra stilmedel, som till exempel att början visar jordens överflöd och skönhet, att mitten berättar hur den sjungande därmed tänker på Gud och hans storhet, och att slutet visar hur jag i paradisets evigt gröna trädgård får vara. Ibland fångar översättningarna även Gerhardts överflöd av retoriska medel som i det finstilta förgyller texten. Eftersom Warholms översättning är svår att finna återges den här i sin helhet (utan moderniserad stavning). Sedan kan läsaren själv jämföra den med psalmbokens variant.
Mitt hjärta, njut med fröjd och frid
I denna ljufva sommartid
Det goda, Gud dig gifver!
Se ängen utaf skönhet full,
Se, huru hon för mänskors skull
Så härligt smyckad blifver!
Sig träden prydt med löfrik dräkt,
Och af sin gröna skrud betäckt
Föryngrad synes jorden,
Och blommorna så fagra stå,
Att äfven Salomo ej så
Som dessa klädd är vorden.
Mot skyn är lärkans vinge lyft,
Och dufvan skyndar ur sin klyft
Att sig i skogen gömma.
I natten hörs en näktergal
Uppfylla skog och fält och dal
Med sina toner ömma.
På åkern säden står så strid,
Att ung och gammal glad därvid
Med tacksamt hjärta tänker
På den, som städse full af nåd
Så mycket godt af sitt förråd
Åt människorna skänker.
Då jag nu detta ser och hör,
De stora verk, som Herren gör,
Min själ med fröjd uppfylla.
När allt bär fram sitt lof till Gud,
Vill äfven jag med sångens ljud
Af hjärtat honom hylla.
Jag tänker: då så god han är
Och låter oss på jorden här
Så mycket godt erfara,
Hvad outsäglig frid och fröjd
Skall icke uti himlens höjd
I Herrens tempel vara!
Hvad ljus skall icke stråla klart
I paradis, hur underbart,
Hur skönt skall där ej klinga,
När tusende serafers kor
Åt honom, som i höjden bor,
Sitt offer samfäldt bringa!
O Gud, att där jag kunde få
Inför din tron med glädje stå
Och bära mina palmer!
Då ville jag på änglars vis
Upphöja dig, ditt namn till pris,
Med tusen sköna psalmer.
Dock, medan ännu jag är här
Och denna kroppens boja bär,
Vill jag ej stilla tiga.
Min tunga skall ej vara stum,
Men upp till dig från hvarje rum
Skall högt min lofsång stiga.
Min ande med din vishet led,
Och sänd mig nåd från himlen ned
Att blomstra till din ära!
Gif, att din kärleks sommarglöd
Må väcka mig utur min död
Att trones frukter bära!
Mig med din Andes kraft bekläd,
Och gör mig till ett ädelt träd,
Som skörd för himlen gifver!
Förlän, att i din trogna vård
Jag till ett blomster i din gård,
Din sköna lustgård, blifver!
Till paradis mig kora ut,
Åt kropp och själ till lifvets slut
Din nådeskraft förläna!
Så vill jag, tacksam för allt godt,
Som jag utaf din godhet fått,
Till evig tid dig tjäna.
Den musik vi känner är som sagt skapad av Nathan Söderblom, ärkebiskop, akademiledamot, fredspristagare och mycket annat (t.ex. tonsättare). Det är annat än vår tids obehagliga stollar i ledande kyrklig position.
Men även musiken till psalmen har en stor mångfald. Tyskarna känner uppåt fyrtio tonsättningar. Vanligast är en melodi av August Harder från omkring år 1800. Men han skrev melodin till en helt annan text, till en dikt av poeten Hölty som var verksam i slutet av 1700-talet. Först långt efter Harders död använde en organist Harders melodi till Gerhardts text. Den sjunger tyskarna än. Här med en gosskör beledsagad av en s.k. Posaunenchor, en bleckblåsensemble med ett par trumpeter samt trombon, tenorhorn och/eller bastuba som grund.
Den svenska översättningen har inga fyrtio tonsättningar, men den finns i några varianter. Söderbloms musik har både ett allvar och en mycket vacker sommarstämning; den är perfekt som psalm till Gerhardts poem. Men Anders Öhrwalls version är på sitt sätt ännu mer stämningsfull med sin dansanta, graciösa musik. Den passar särskilt bra till de inledande somriga stroferna.
Öhrwall var en av våra främsta körledare, känd framför allt som grundare och ledare av Adolf Fredriks Bachkör, som var (och kanske än är) en av världens bästa körer. Särskilt vacker blir kompositionen med en liten ensemble som beledsagar kören genom det fina stycket. Men oftast hör man den i kyrkorna sjungas med ett piano i bakgrunden.
Ovan har nämnts den spännande sättningen med svensk folkkoral. Många har experimenterat åt det hållet fast med mer moderna tongångar. Bengt Ollén har gjort en sådan variant som hämtat spännande inspiration från hedniskt håll, känns det som. Vidare har Sofia Karlsson gjort en intressant version i folkviseton.
En mycket spännande tonsättning till “I denna ljuva sommartid” kommer från Utah i USA. Amerikanen Clark William Lawlor har komponerat ett mycket vackert körarrangemang till just den svenska texten - inte till Gerhardts tyska text, alltså. Man hör inspirationen från de svenska versionerna och kanske annan svensk körmusik. Det svenska körundret är ju ett begrepp, som säkerligen även har tagit Utah med storm.
Man hör hur de anstränger sig för att sjunga rätt på svenska. De har troligen fått hjälp, men helt rätt har det inte blivit. Det är inte lätt att fånga det rikt ljudande svenska språket, med sina otaliga vokalljud. Men det gör inte kompositionen och den amerikanska körsången sämre. Med sanslöst vacker musik ger den liv åt den svenska texten. Och sommaren.
Vill du stödja Svea Ting? Det gör du bäst på följande sätt.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Swisha en gåva till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.