Huggormsstaten - vår tids plåga
Insikter om varför motstånd mot svenska staten är viktigt, enligt Sture Dahlström.
I dag är min födelsedag. Det firar vi med ett kåseri om den svenskaste av svenskar, åtminstone i fiktionens underbara rike, och hans kamp om det svenskaste vi har: friheten. Vill du stödja ett födelsedagsbarn, rulla längst ned för att se hur du kan bidra.
Jag träffade en dfs-are häromdagen och samtalade om Sture Dahlström efter att ha sett hans imponerande samling av författarens alster. Jag menade att svensken en gång om året måste ta fram sin heliga Sture i form av Huggormens tid och läsa. Tvångsläsning!
Det är oväntat få svenskar som känner till författaren Sture Dahlström. Man tycker att hans burleska, bizarra skrönor till berättelser borde ha slagit hårdare. De är nämligen mycket underhållande, och dess knasiga hjältar är på ett konstigt sätt svenska idealtyper. Visst, han är väl läst hos en hel del svenskar, men att betydligt fler läser Kerstin Ekman, PO Enqvist & co är en gåta. Särskilt skånska dfs-are borde omhulda den store Sture eftersom han gick hädan blott ett stenkast från deras hus, i Lövestad i Sjöbo kommun.
Å andra sidan har jag blivit lite förundrad genom åren då jag har hört en och annan bekant med vissa PK-symptom plötsligt häva ur sig att “Sture Dahlström, det är ju min favoritförfattare”. Kanske bär de alltså mest en PK-mask, eller kanske är de splittrade i själen - kanske finns det räddning. Sture Dahlströms böcker är nämligen långt ifrån politiskt korrekta.
Här ska inte utläggas beat-stilen i hans böcker, de skrönartade intrigerna, de många bizarra huvudpersonerna, jazztempot och allt vad man kan företa sig. Vi kan nöja oss med att säga att de flesta har en anarkistisk ådra, och att några av dem är mycket underhållande. Och att de rör sig bortom det politiskt korrekta. Vi ska bara beröra Huggormens tid i all korthet - den roman som borde vara tvångsläsning för gemene svensk.
Egentligen rör det sig om en dubbelroman eftersom båda har samma huvudperson och handlingarna går in i varandra. Tango för enbenta kom 1981 och Huggormens tid 1985, men den senare är betydligt fräsigare och anarkistiskt vassare. Redan i den första romanen grundar huvudpersonen med det svenskaste av namn, Karl Andersson, sitt rike Nya Herulien i djupaste Värend i Småland, friaste av platser på jorden (Värend alltså). Men det är i den andra romanen som Sture/Karl gör något av sitt herulerrike.
Herulerna var ett av de germanska folkslag som gjorde sig hörda under folkvandringstiden när det knakade i fogarna på Romarriket. Enligt legenderna ska de ha härstammat från Skandinavien. Danmark, Blekinge, Halland, Småland är möjligheter som har nämnts genom århundradena. Ja, varför inte Värend!
Efter dem uppkallar således Karl Andersson sitt nya rike, som han försöker bryta loss från Sverige (Sverige AB som Radio Svegot brukar säga). Nya Herulien är inget stort land, närmare bestämt bara hans lilla skogsgård i Värend. Men det är ett stolt rike med en stolt härskare. Och Karls frihetstörst är enorm - eller egentligen bara normal i ett land där medborgarna har blivit något av zozze-zombies.
Märkbar är i alla fall frihetslustan. Vid ett tillfälle tappar Karl zombie-kontrollen och kör en bulldozer in i Systembolaget så att folk kan hämta sin rättmätiga del dricka som svenska politiker har berövat dem i årtionden. Han grundar också partiet Dackes drabanter varigenom han hoppas lotsa sitt rike ut ur terrorstaten.
Han skriver sånger för självständighetens lov. I “Varghambo” bedövar medialuder det stackars folket med dumheter (i DN den här veckan tror t.ex. på allvar en journalist att Parisförortens människor med härkomst i mellanöstern och Afrika ska rädda Frankrikes demokrati från “onda” nationalister, herregud vilka tokerier) medan överhetens varg hugger folket i halsen. Känns det igen? I en Blindbocks-tango förses Stockholmsborna med hänglås för hjärtat. I “Nya Internationalen” manas folket till kamp upp mot staten.
Karl Anderssons direkta problem är att myndigheterna - huggormen - vill ogiltigförklara hans gårdsköp. De vill förstås åt hans frihet och hans egensinne, ja hans inre styrka och självständighet. Han ska böja knä. Myndigheterna har minsann ordnat en lägenhet åt honom i stan. Varför? Jo, där kan de mycket lättare kontrollera honom, göra honom till en undersåte.
Städer är härliga på många sätt, men de har detta bedrägliga i sig i vår moderna tid. Man tvingas lätt att bli undersåte. Det är därför lantborna och småstadssvenskarna i så hög grad röstar på SD. De misstror de andra partierna för att ta ifrån dem självständigheten, friheten. De vågar stå upp mot PK-terrorn. De vet att de annars blir mähän. Det är givetvis därför PK-trupperna (som Gelin i DN) kommer med ständiga utfall mot landsbygdens fria människor, vare sig de finns i Frankrike eller i Sverige. Man vill häckla dem tills de faller på knä och underordnar sig PK-doktrinerna, tills de blir svaga och ofria.
Det är ett ojämnt krig han för, den gode Karl Andersson, men han gör vad han kan. Han minerar till exempel gården, alltså gränserna till sitt Nya Herulien, och för sitt enmanskrig mot en ohygglig motståndare. Här ska man ha klart för sig att det inte rör sig om en roman som liknar Turners dagböcker eller Jägaren. Det är tokroliga, lite absurda skrönor. Men hela tiden är förstås frihetskampen mot besten där. Och den är allvarlig.
På den tiden var invandringen knappt ett problem, särskilt inte jämfört med i vår rubbade tid 30 år senare. Sture Dahlström brydde sig knappast om invandringen och i den mån han brydde sig uppskattade han den säkert. Men så levde karlen inte i Rosengård och dog 2001. Gud vet vad han skulle ha tyckt om han levt än i dag.
Således svensk, gör din plikt och införskaffa ett exemplar, på bibliotek eller antikvariat, av Huggormens tid. Där finns en ideal man för frihetskampen. Även om du kanske inte i allt vill efterlikna den förunderliga Karl Andersson, svenskast av svenskar.
Vill du stödja Svea Ting? Det gör du bäst på följande sätt.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Swisha en gåva till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.