Homeros och Troja
Homeros och Troja
Lite om Europas första diktare, ett uråldrigt krig och fantastiska myter.
Äldst är ofta bäst. För nästan tre tusen år sedan levde – så säger legenden och traditionen – en gammal blind man från ön Chios. Sedan barnsben hade han lyssnat till och övat på de gamla berättelserna, som gick i arv från generation till generation. Han var sin tids främste aoid, en kringresande, professionell skald som för publik återberättade sagor och legender. Hans namn var Homeros.
Det är fascinerande att de äldsta litterära verk av en europé vi känner till räknas som - av otaliga forskare och skalder genom årtusendena - världshistoriens bästa. Iliaden och Odysséen är två epos som skildrar några händelser under trojanska kriget och dess efterspel. Således har vi att göra med en av mest omtalade myterna, en av de mest omsusade upptäckterna, de bästa diktverken någonsin, de första nedskrivna europeiska böckerna och den främsta skalden genom tiderna. Det är inte lite som faller på plats med Homeros.
Ändå ifrågasätts han ofta som författare, ja rent av hans existens. Det är den s.k. homeriska frågan. Redan under antiken, fast 500 år efter Homeros levnad, fanns det forskare som ansåg att de två verken var så olika att de måste ha olika författare. Här ska dock inte den frågan dryftas; vi kan väl nöja oss med traditionens kraft - att Homeros var författaren till de två mäktiga diktverken. En blind, kringresande mästerberättare från Chios kring år 800 f.Kr.
Just på den tiden lärde grekerna känna kunskapen om skriftspråk på nytt, en kunskap som varit bortglömd i området i flera hundra år. Nu hade de lärt sig tekniken av fenicierna och anpassat det feniciska alfabetet till sitt eget språk. Kom Homeros på den snilleblixten, att låta skriva ned gamla hjälteberättelser såsom han föredrog dem, kanske för att dikterna skulle ge honom evigt rykte och därmed en sorts odödlighet? Flera av de hjältar han sjöng om strävade just efter att bli berömda för evigt, t.ex. Akilles för sitt mod och sin styrka i strid.
Ty evigt rykte fick Homeros. Under antiken ansågs han som den överlägset bästa diktaren, och än idag hålls hans två bevarade två epos som sagt som två av världshistoriens bästa litterära verk. De två eposen, långa hjälteberättelser på vers, skildrar händelser som kretsar kring trojanska kriget. Iliaden handlar om en episod mot slutet av kriget medan Odysséen skildrar Odysseus hemkomst efter att ha irrat på haven i tio år efter krigets slut.
Undrar hur många sådana historier han hade på lager, den gode Homeros? Historierna kunde han säkert, men om han behärskade dem med samma lysande språk och vers som de två stora. Under antiken fanns en hel serie epos om trojanska kriget, vilket brukar kallas den trojanska cykeln, men det är bara Homeros två verk som har överlevt. Men det fanns också flera andra stora diktcykler när det begav sig. Inga har dock överlevt tidens tand, varken från trojanska kriget eller andra teman. Bara Iliaden och Odysséen. Det talar för att just de två verken var något utöver det verkliga - vilket brukar kräva en poet utöver det vanliga.
Trojanska kriget är en av många myter och sagor som grekernas berättelser om heroer – mytiska hjältar – kretsade kring, även om det inte skrevs berömda epos om dem alla. Andra var om Herakles stordåd, Theseus äventyr, Argonauterna som hämtade hem det gyllene skinnet m.fl. Staden Troja – som även kallades Ilion av grekerna, därav namnet Iliaden – var en hettitisk storstad i västra Mindre Asien, känd för sina stora försvarsmurar, som kanske greker från Mykene brandskattade runt år 1200 f.Kr. Homeros epos har således en historisk kärna. Vi vet dock inte exakt vad som hände då, annat än att alla civilisationer kring östra Medelhavet råkade ut för kriser av undergångskaraktär.
Nästan lika äventyrlig som Odysseus äventyr i Odysséen är hur Troja upptäcks. En tysk glad amatörarkeolog, som för övrigt talade hygglig svenska, ger sig tusan på att det har funnits ett riktigt Troja och att Homeros berättelse alltså var sann på sätt och vis. Heinrich Schliemann, som älskade sin Homeros, lyckades lokalisera det gamla Troja till västra Turkiet nära Dardanellerna, en hettitisk stad med namnet Wilusa (därav grekernas Ilion). På Schliemanns tid fanns byn Hisarlik, och under den kunde den finurlige tysken finna sitt Troja. En ofattbar bragd.
Men trots flera lager av sanning anser de flesta i vår krassa tid att det mesta vi känner om trojanska kriget består av myter och sagor. Grekernas krig mot staden - utgrävningar vittnar om många stridigheter, troligen för att staden låg mycket strategiskt nära sundet mot Svarta havet, varmed tull kunde uppbäras - har sin egen mytiska berättelse.
Den mytiska bakgrunden till trojanska kriget var enligt sagorna följande (detaljer skiljer sig åt i olika källor). Havsgudinnan Thetis har blivit spådd att föda en son som kommer att bli starkare än sin fader. För att sonen inte ska bli alltför mäktig låter Zeus henne gifta sig med en människa, den fromme hjälten Peleus, och tillsammans får de sonen Akilles, som blir grekernas bäste krigare. Till Thetis och Peleus bröllop uppe hos gudarna bjuds inte tvedräktens gudinna Eris in. Hon beslutar då att hämnas. Under bröllopsmiddagen kastar Eris in ett äpple på vilket det står ”till den skönaste”. Afrodite, Athena och Hera menar alla att äpplet tillhör dem, så man beslutar att låta den trojanske prinsen Paris bestämma vem som är vackrast. Fräcka som de är försöker de alla muta Paris. Athena lovar honom vinst i alla strider, Hera att han ska bli kung över hela Asien och Afrodite att han ska få jordens vackraste kvinna. Paris utser förstås Afrodite som skönast av gudinnorna.
Som vackrast bland människor räknades den spartanska prinsessan Helena. Innan hon blev gift med Menelaos hade alla greker som bad om hennes hand kommit överens om att de alla skulle hjälpa till att försvara den man hon valt ifall han blev förorättad p.g.a. sin hustru – allt för att förhindra framtida krig grekerna emellan. När Paris, från Troja, kommer till Sparta blir hon förstås förälskad i honom, och han för henne till sin hemstad. Menelaos och hans bror Agamemnon, kung av Mykene, påminner nu de övriga grekiska hövdingarna om deras löfte. Flera försöker slippa undan. Odysseus spelar galen och Akilles låtsas vara en kvinna; Odysseus förstår väl vilken sorts krig de har framför sig. Akilles har spåtts att antingen dö ung men i krigisk ära eller gammal och utan ära, så hans mor Thetis klär ut honom till en flicka. Till slut ställer dock alla upp, och alla grekiska kungar går i krig mot Troja.
Sedan drar kriget i gång. Det varar som Odysseus befarer i tio år. Iliaden återberättar ett skeende på det tionde året, hur Akilles efter diverse händelser dödar Trojas främste krigare, prinsen Hektor; Iliaden avslutas med hans begravning. Inte långt därefter dör Akilles (som förutspått) av en pil i hälen, hans enda sårbara punkt. Som en sista desperat handling att vinna kriget bygger grekerna på den listige Odysseus inrådan en stor trähäst och låtsas segla hem. Vid grekernas övergivna läger finner trojanerna utöver den väldiga trähästen en grek vid namn Sinon kvar. Denne drar en vals för trojanerna om att grekerna byggt hästen för att blidka gudinnan Athena för en oförrätt. De hade byggt den så stor att trojanerna inte skulle kunna få in den i Troja, eftersom den där skulle bli ett evigt skydd för staden. Övermodiga river trojanerna ner en del av muren, för in hästen och börjar fira vinsten i kriget.
Men inuti hästen är en mängd grekiska krigare gömda, vilka smyger sig ut på natten och öppnar alla portar, och flottan återvänder på natten när trojanerna är berusade. Nu stormar grekerna staden, dräper de flesta och jämnar staden med marken. Och Helena kan återbördas till Sparta.
Den episoden berättas alltså inte i Iliaden, som ju ligger före i kronologin, ooch bara helt kort i Odysséen. Vi har information om den delen av myten från andra källor, främst romaren Vergilius epos Aeneiden, ca 750 efter Homeros tid.
Under skövlingen av Troja ådrog sig grekerna gudarnas vrede, varmed de drabbades av olyckor under hemfärden eller vid hemkomsten. Svårast hemfärd fick Odysseus; det tog tio år innan han fick återse sitt hem och sin familj. Om hans hemkomst handlar förstås Odysséen.
Här ska inte innehållet i de två mästerverken tas upp. Det har skrivits hela bibliotek om Homeros och hans två diktverk. Vi nöjer oss med fascinationen om den galne Schliemann som i faustisk anda bara ska hitta platsen för det trojanska kriget, om de fantastiska myterna som ligger till grund för de stora mästerverken, och allra mest om den vidunderlige Homeros som blev Europas första berömdhet.