Fröjda dig i dag åt livet

Om att gripa dagen och bejaka kärleken - enligt en dikt av Lorenzo di Magnifico.

I gårdagens lilla text återgavs Torquato Tassos underbara dikt om guldålderns fria och naturliga kärlek, innan heder, vanära och annat kunde lägga hinder för man och kvinnas tycke för varandra. En sådan fri kärlek finns förstås bara bland nymfer och herdar i Arkadien, i den pastorala drömvärlden. Overklig kanske, men vacker är den, precis som Tassos dikt visar.

I dikten finns också ett av renässansens populäraste teman, att gripa dagen, att leva medan tid är - “fröjda dig i dag åt livet”, som det heter i dagens dikt. Kärlek och andra drifter närmast tvingar oss att leva ut vår livslust. Det är en evig visdom att inte förneka den kraften i oss utan bejaka livet. Givetvis inte hur som helst - men likväl, bejaka livslusten. Fånga dagen, som Horatius säger i en dikt.

Den tanken återkommer i otaliga dikter från renässansen. Poeterna närmast frossar i temat, inte bara i den glättiga södern, även här uppe i norr. Varför skulle vi vara annorlunda? Shakespeare, till exempel, har odödliggjort tanken i flera av sina sonetter. Men som allt på den tiden var det italienare som visade vägen.

1400-talets viktigaste släkt var nog den ledande familjen i Florens, Medici. Intressantast av dess familjemedlemmar var väl Lorenzo de’ Medici, ofta kallad Lorenzo il Magnifico. Staten Florens var en republik, så han härskade inte som kung, men han var i praktiken härskare. Han skötte också familjens bankirfirma liksom andra företag de hade. Han ansvarade för statens krig, allehanda byggen i staden, ja allt möjligt.

Lorenzo var till fullo uppfostrad enligt den tidens hovmansprinciper. Han behärskade idrotter, filosofi, statsmannaskap, flera konstarter och mycket annat. Han ordnade med mecenatskap åt åtskilliga konstnärer, däribland Botticelli och Michelangelo. Och han författade egna verk.

Lorenzo skrev många sorters dikter, men hans mest berömda poem är stycket “Trionfo di Bacco e di Arianna”, Bacchus och Ariadnes triumf, som skrevs till ett karnevalståg 1490. Diktens motiv bygger på den antika myten om Dionysos (Bacchos) och Ariadne. Ariadne har blivit lämnad på ön Naxos efter att ha hjälpt atenaren Teseus att komma undan döden på Kreta. Då uppenbarar sig guden Dionysos med sitt följe, mästerligt gestaltat av Tizian på bilden ovan. Dionysos blir helt betagen av hennes skönhet och kastar sig ut ur sin vagn mot henne.

Il Magnifico vill hylla ungdomen, livet, skönheten och kärleken i sin dikt (nedan översatt av Ane Randel). Det är en uppmaning till de unga att älska nu, ägna sig åt fest och glam, inte tänka på guld, ty med morgondagen kommer ålderdomen. Dikten sjöngs under karnevalen, där budskapet passar, men tanken om att passa på att njuta av livets sötma eftersom man kan dö imorgon var som sagt ett vanligt tema då, inte bara under karnevaler.

I dag är det lördag. Så det är väl bara att sjunga med den gode Lorenzo - och följa hans bud.

Ungdom, skönast av behagen, 
lätt på foten, det är givet, 
fröjda dig i dag åt livet, 
ty en skalk är morgondagen.

Här sig Ariadne smyger 
ömt till Bacchus, svedd av flamman.
I en tid, som gäcksamt flyger,
skalkas de beständigt samman.
Där små nymfer hålla gamman
med de andra, det är givet.
Fröjda dig i dag åt livet,
ty en skalk är morgondagen.

Djupt i grottor, genom lunder
muntra fauner för de ljuva
ställt försåt med tusen funder
för att var sin sötnos kuva.
Eldade av Bacchi druva,
käckt de skutta, det är givet.
Fröjda dig i dag åt livet, 
ty en skalk är morgondagen.

Och små nymfer alltför gärna 
vilja gå i deras snara, 
ty att sturskt mot Amor spjärna,
slikt gör lantlig oskuld bara.
Under lek och låt de para
sig tillsamman, det är givet.
Fröjda dig i dag åt livet,
ty en skalk är morgondagen.

Se på åsnan med fastaget,
en silen, som, full och präktig,
girar fram med ekipaget,
ren av år och ister dräktig.
Gubben flinar, knappast mäktig
sitta upprätt, det är givet.
Fröjda dig i dag åt livet,
ty en skalk är morgondagen.

Näst i tåget kommer Midas.
Allt hans guld som stoft försvinner.
Strunt i skatter, som förspridas!
Mänskan leds, ju mer hon vinner.
Vem är glad, när strupen brinner,
evigt törstig, det är givet? 
Fröjda dig i dag åt livet, 
ty en skalk är morgondagen.

Lyss till festens glam och famla
icke efter morgondagen.
Män och kvinnor, unga gamla,
le åt skönhet och behagen.
Festens rus, så bjuder lagen,
dränker sorgen, det är givet.
Fröjda dig i dag åt livet,
ty en skalk är morgondagen.

Ungersven med åtrådd kvinna
prisa vinets gud och Eros!
Dansa, sjung, må hjärtat brinna
av allt ljuvt, som lusten ger oss.
Ingen ledsen här! Vem ser oss
trötta av att dyrka livet?
Fröjda dig i dag åt livet,
ty en skalk är morgondagen.

Ungdom, skönast av behagen, 
lätt på foten, det är givet, 
fröjda dig i dag åt livet, 
ty en skalk är morgondagen.