Donald Trumps sista politiska rally
Populistdemokrati i stället för inoljat träskstyre. Och vilken retorisk förmåga.
I natt höll Donald Trump sitt sista politiska valmöte eller folkmöte, rally som jänkarna säger. I Grand Rapids, Michigan. Om han vinner sitter ha sin andra och sista mandatperiod, och om han förlorar är han nog för gammal om fyra år. Ordet rally är perfekt när det gäller Trumps valmöten, för bortsett från ordets betydelse av folksamling så har det även fler passande betydelser - just när det gäller fenomenet Trump.
Nog är många av hans valmöten som ett rallycrosslopp. De är väldigt långa och har alltid mycket publik. Trump spruttar på med dundrande fart som en annan rallyförare, och han virar och girar precis som i svenska och finska skogar. Faktum är att Trump pratar lite som en rallybil. Han gasar och bromsar, kör både mjukt och tungt. Donald Trump är en av vår tids största talare. Visst, han säger många halva meningar, antingen för att han kommer på något nytt han vill inflika eller för att han är lite slarvig, eller så är han snabbtänkt, eller kanske hans hjärna är funtad så.
Många halva meningar, således, och många resonemang som inte följs helt till slut. Samtidigt kan det vara lite tröttande när en talare dröjer för länge vid ett ämne. Ibland kör Trump bara vidare efter att han har kommit in på ett sidospår, utan att återknyta till huvudresonemanget. Men allt som oftast kommer han ändå tillbaka till ämnet efter en eller några utvikningar, vilket ger starka effekter på lyssnaren. Det sättet att tala, med utvikningar, avbrott, halva meningar m.m. är faktiskt hur vi själva talar och tänker. Så det är helt naturligt att det fungerar bra och fångar människor.
Vidare betyder rally att veva, slå - eller en slagväxling - som en tennisspelare eller slagskämpe. Och nog vet Trump hur man vevar på scenen. Allsköns människor får sig både en och två smockor. Han slog ju på sätt och vis igenom med en sådan snyting mot Hillary Clinton: Lock her up! Och han har avslutat rallyturné med ett elakt “low IQ-person” om Kamala Harris.
Dessutom bär ordet rally i sig innebörden att raljera eller retas. Stundom drar Trump verbalt till sina motståndare, stundom retas han med dem, t.ex. med Bidens ständiga sovande och glassätande som ett annat barn. Och hela hans sätt att framföra budskap retar gallfeber på det politiska etablissemanget och det journalistiska skrået.
De kallar det verbala grodor och hatar Trump för hans påhopp. Men faktum är att det fungerar, och det fungerar inte för att hans publik är rå, eller för att han själv är rå, utan för att det många gånger är sanningar. Clinton bröt onekligen mot mängder av lagar under sin tid som utrikesminister, och hon genomförde groteska aktioner utan hämningar. Hennes hån i och med Kaddafis död, efter de USA-ledda flygräderna mot landet, var ganska smaklöst, långt från statsmannamässigt.
När det gäller Kamala Harris får man intrycket att hon är direkt dum när hon pratar. Allt är utan innehåll. Hon säger faktiskt rätt komplicerade meningar, så hon är nog inte så IQ-befriad som Trump säger, men det hon säger tycks sällan ha någon riktig betydelse. “Word salad”, som de säger om hennes uttalanden i amerikansk högerpress. Man får intrycket av att hon är inoljad politiker in absurdum. Dessutom verkar hon okunnig om många saker och därigenom en person som är lätt att kontrollera.
Svea Ting behöver ditt stöd för att överleva. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Visst är Trump emellanåt vulgär när han raljerar som han gör med motståndare, det kommer man inte ifrån. Samtidigt hör t.ex. svordomar till dekorum (vad som passar) i det här fallet, en av retorikens viktigaste delar. I sitt sista rally erkände Trump att han ibland svär på scenen, vilket kan tyckas opassande, men att han gör det måttligt (dumb as hell, eller något i den stilen) och att det ändå är passande på det sättet att han talar som en riktig, levande människa, inte en väloljad politruk. Även för en politiskt korrekt medelklass framför teven är det ganska befriande att se och höra en mänsklig toppolitiker.
Till dekorum hör faktiskt också smockorna, hur långt under bältet de än kan tyckas. Donald Trump är onekligen populist, och hans publik och väljare är vanligt folk. Det finns en myt om demokratin och det offentliga samtalet som laddat med förnuft, med måtta, med tydlighet, med sanning och annat som skulle göra vårt styre till ett upplyst regerande. Det är en Myt med stort M. Folket är inte alls särskilt upplyst i vår tid utan älskar amsagor, särskilt i propagandistisk form. Propagandan mot Trump är tydlig i det fallet. Nittio procent av svenskarna tror att han är diktatorisk, världskrigsbenägen, vill profitera m.m. Men under hans fyra år vid makten fanns inget som tydde på sådant. Tvärtom skänkte han bort sin presidentlön, försökte avsluta konflikter, siktade mot fred i världen och var öppen i den demokratiska processen. Allt annat är medias lögner. Lögner som oupplysta svenskar (och amerikaner m.m.) tydligen vill ha och tro på.
Trumps smockor passar i den politiska kontexten. Folk vill inte ha oljesmorda politiker (även om de vill matas med lögner ibland, men det har andra orsaker), de vill se förändringar på riktigt, de vill se avslöjanden om misstänkt fiffel, de vill veta sanningar om politiken och politiker. Medborgarna är populistiskt lagda; de är ju populus i en stat som menar att politikerklassen inte ska vara en elit skild från folket, eftersom en sådan elit alltid förr eller senare ger sig själv privilegier, något som har blivit allt tydligare i våra dagar.
När Trump således inte drar sig för en uppercut i sina tal så fungerar det, och det fungerar på grund av att det hör till dekorum - förutsatt att man behärskar att säga det bra nog utan att det bara blir plumpt. Det är passande att ge korrekta smockor på motståndarna - eftersom de förtjänar det och folk måste få veta. Den politiska och mediala apparaten i vår tid avskyr den direktheten hos Trump. Det är inte för att de är särskilt fina i kanten utan för att de inte vill bli avslöjade (politiker) eller vara dem som avslöjar (media).
Trump behärskar det spelet till fullo, dels för att inte är rädd, dels för att han har den fräckheten i sig. Och han behärskar det som talare framför allt. Han vet när och hur han ska häva ur sig saker. Och det är en njutning för folket, som dels får sanningar (eller kanske osanningar, Trump har väl fel ibland) och dels får något som verkar vara en ärlig och mänsklig politiker framför sig.
Trumps största talang som talare är annars tempot och röstläget. Han är helt makalös på att byta tempo och skifta röstläge. Och det är alltid helt naturligt eftersom han är en naturbegåvning, vilket förstås ger maximal effekt på åhörarna. Det är underbart att höra Trump lägga emfas på saker, upprepa, göra pauser, fräsa till, tala snabbare ena sekunden och saktare nästa. Det finns tusen sätt att krydda sina tal med när det gäller tempobaserade finesser, och Trump använder dem alla.
Ännu underbarare är när han förstärker innehållet och budskapet med höjd och sänkt röst. Särskilt det tyst och lugnt sagda är oerhört effektfullt, i synnerhet efter att man gått upp lite i tempo och styrka för att plötsligt, lite eftertänksamt säga något viktigt helt tyst och stilla. Trump gör det väldigt ofta, på bästa sätt, och det gör åhörarna till en enda stor gemenskap.
Det finns ett oförglömligt ställe (här med lite lågt ljud men med text) i filmens värld där den effekten kommer fram på bästa sätt. I Kenneth Branaghs filmatisering (1989) av William Shakespeares drama Henry V, där Branagh både regisserar och spelar kungen i Shakespeares pjäs, finns ett av litteraturens stora peppningstal. Inför slutstriden med fransoserna håller den engelska kungen ett inspirerande tal på morgonen efter en orolig natt. Kungen/Branagh börjar lugnt, höjer och sänker tempot ibland och höjer rösten mot slutet när innehållet blir mer laddat. Och så plötsligt sänker han rösten och kippar nästan efter andan, nästan gråtfylld, och säger “we few, we happy few, we band of brothers”. Därefter höjer han tempot igen och snart även röststyrkan till ett nytt klimax.
I det ögonblicket blir alla del av en gemenskap, redo att dö i strid med kungen - band of brothers - retoriskt förenade genom orden och sättet att föra fram dem. Nu är förstås Trump ingen Shakespeare, men på ett liknande sätt förmår han genom sin naturgivna retoriska begåvning få sina åhörare att bli delaktiga i en gemenskap, en MAGA-rörelse.
Nedan är kungens tal i Hagbergs lite gamla översättning.
Min frände Westmoreland ? — Nej , bästa frände ! Om döden korat oss, vi äro fyllest Förlust för landet; om oss lifvet unnas, Ju färre män, dess större lott af ära. Guds vilja ske! — Nej, önska icke hit En enda man, jag ber dig, Westmoreland! Vid Zeus, jag är ej lysten efter guld, Det bryr mig ej hvem på min räkning lefver, Ej heller hvem som sliter mina kläder; Ej slika yttre ting mig bo i hågen. Men är det synd att vara ärelysten, Är jag den störste syndare på jorden. Nej, önska ej en enda man från England; Vid Gud, ej för mitt bästa hopp jag vill Så mycket ära dela med mig sons Belöper sig på en man till i hären! Nej, önska ej en enda hit, min frände; Låt heldre ropa ut kring hela hären Att den, som ej har lust att fäkta nu, Får gå sin väg; han strax skall få sitt pass Och kronor i sin pung till resepengar; Vi vilje icke dö ihop med den Som fruktar för att dö i lag med oss. I dag det är sanct Crispiani dag. Den som i dag med lifvet kommer undan Skall stå på tå när denna dagen nämnes Och räta sig vid namnet Crispian. Den som till qvällen lefver och blir gammal Skall hvarje år en helgdagsafton fira Och säga: Crispian det är i morgon ," Och stryka ärmen upp och visa ärren Och säga: "dem fick jag på Crispian." Glömsk gubben är; han annat allt skall glömma, Men komma väl ihåg, och det med tillägg, Hvad hjeltebragder han den dagen gjorde. Då skola våra namn, så välbekanta Som hvardagsord, — kung Henrik, Exeter, Warwick och Talbot, Salisbury och Gloster, — Vid fyllda bägrar friskt i minnet lefva. För sonen gubben sagan skall förtälja Och Crispiani dag ej gå förbi, Från denna dag och intill verldens ända, Att icke oss man kommer håg dervid, Vi få, vi lyckligt få, vi bröder alla; Ty den i dag med mig sitt blod förspiller, Skall bli min bror ; hur ringa han än vore, Skall denna dag dock gifva honom adel, Och herrarna i England, nu till sängs, Förbanna skola att de här ej voro, Och hålla munnen snällt, när någon talar Som stred med oss på Crispiani dag.
Donald Trump är nu uppe i mer än 900 rallies, många uppåt tre timmar eller mer. Man tror knappt att det är möjligt. Givetvis är äregirigheten och envisheten en del av hans koncept, annars hade ingen orkat det. Men självklart är känslan för sitt land och folk än mer avgörande. Lite envishet räcker inte mot återkommande mordhot och attentatsförsök, för att inte tala om det politiska och mediala etablissemangets processer.
Man kan tycka vad man vill om Donald Trump, t.ex. att han inte varit mästare i att uppfylla sina generösa vallöften (vilken politiker är det) eller att han är för mycket realpolitiker (vilken politiker är inte det). Men han har skapat en rörelse med stort hopp för sitt land, en nationalistisk rörelse även om USA demografiskt sett inte är som de flesta europeiska länderna. Det är också en populistisk rörelse i en tid när stor rättfärdig misstro råder mot etablissemang samt mot woke-kulturen och PK-kulten (ett maktanspråk som utnyttjas av etablissemanget). Det är dessutom en rörelse mot massinvandring, ett fenomen som håller på att spränga alla strukturer och traditioner i västvärlden. Slutligen är det en rörelse mot den djupa och stora staten, som vill ha mer kontroll och mer personal och mer befogenhet och mer reglering.
Donald Trump är på det sättet mycket mer än en populistisk politiker i vår tid. Han är en symbol för motståndet mot den stora staten, mot ett maktfullkomligt etablissemang, mot massinvandring, mot PK-andan och för ett starkt folk i sitt land (och respektive land).
Och så är han en fantastisk talare.
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.
(Vi tackar för allt stöd vi kan få)