Det förbannade 1900-talet
Hur politisering och skuldkänsla har kommit att dominera den moderna världen på ett förfärligt sätt, som en förbannelse.
Många beklagar sig över vår moderna tid. Vissa anser de är födda i fel tidsålder, att vår era är för krass eller gudlös. Andra Jeremiakopior beklagar sig över människans hänsynslöshet och ondska, bl.a. i form av folkmord eller förstörelse av jorden. Ytterligare en grupp, säkert den största, klagar på den moderna ungdomen, ett efterkrigsfenomen som blir större och osnutnare för var år (ungdomarna alltså, vars ungdom dröjer till uppåt 30 år). Och så har vi de konservativa - som har klagat i alla tider. Jeremia är vi allihopa.
Själv anser jag att det finns god anledning att beklaga sig över den moderna epoken, och nu menar jag just 1900-talet (och de senaste 25 åren). Mer om det snart. Men först måste man förstås konstatera att vår moderna tid har bringat stor salighet också. Framför allt är levnadsstandarden den stora framgången för den moderna människan.
Hög levnadsstandard
“Freden, vaccinet och potäterna”, ska Tegnér ha sagt om välståndets orsaker. Det stämmer väl i viss mån om vi vränger till orden lite. De senaste 150 åren har inneburit en större tillgång på föda och frånvaro av svält, särskilt i Västerlandet. Industrialisering av jordbruket må vara fult och storskaligt samt utarma jorden, men det har onekligen gett oss näring mer än tidigare. Och industrialisering och marknadsekonomi har gjort att fattigdom har minskat. Det har förvisso skett fruktansvärda svältkatastrofer under 1900-talet, men de har främst drabbat tredje världen eller haft politiska orsaker, t.ex. i Kina och Sovjetunionen.
Vidare är medicin och modern läkekonst, bl.a. vaccin (även om vissa invänder mot vaccinens fördelar), en orsak till ökad levnadsstandard. Barn och kvinnor dör sällan numera i barnsäng. Alldagliga sjukdomar som influensa leder endast vid sällsynta tillfällen till döden. Moderna mediciner må vara obehagliga på många sätt, men de räddar onekligen liv. Till medicinens värld kan vi väl foga - ungraren Semmelweis upptäckter talar för det - ökad renlighet i form av renare dricksvatten, bättre personlig hygien och moderna avloppssystem.
Även preventivmedel har en djup förbannelse över sig eftersom våra moderna samhällen riskerar att utrota sig själva med dess hjälp. Men moderna preventivmedel och modern abortteknik har gjort att kvinnor inte “tvingas” till ständigt återkommande graviditeter och att föda 10-15 barn, vilket få kroppar klarar av. Kristinas öde i Vilhelm Mobergs utvandrarsvit var inte helt ovanligt förr.
Svea Ting behöver dig för att fortsätta publicera artiklar om kultur och politik, podden “På gamla och nya stigar” samt ljudböcker. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
En del av ovannämnda saker har förvisso fungerat i mindre samhällen, till exempel hygglig hygien, preventiva åtgärder för ständiga graviditeter, medicinska ingrepp, åtgärder mot svält. Men i stor skala, i våra stora samhällen, har modern odling, läkekonst, renhållning, industri o.d. onekligen varit nödvändiga för att skapa vår höga levnadsnivå.
Vidare har förstås teknikens utveckling underlättat oerhört för människan och hjälpt till med välståndet. Transporter, industri, apparater, spisar, kylskåp, lampor m.m. - allt sådant är fantastiska hjälpmedel för ett bättre liv. Särskilt som de är tillgängliga för gemene man. Drömmar om vita rymdimperier (högerdrömmar) eller en rosa fredlig värld (vänsterdrömmar) vore otänkbart utan att bejaka all modern medicin, teknologi, eller för den delen andliga föreställningar som ateism o.d.
En förbannelse vilar över den moderna världen
Trots alla dessa fantastiska fördelar vilar det något av en förbannelse över vår moderna värld - särskilt här i väst. Vad som orsakar den förbannelsen råder det förstås delade meningar om. Alla tycker förstås inte att det finns anledning att beklaga utvecklingen, men 1900-talet har trots allt sett vansinniga krig, atombombningar, kärnkraftsolyckor, folkmord över hela världen, vilsna människor, alienerat samhälle, gudlöshet och allmänt vansinne. Har vill jag bara beröra några punkter till olycka, saker som sällan nämns i sammanhanget.
Dagens liberala och socialdemokratiska diskurs vill väldigt gärna trycka på att det skulle ha att göra med demokratisk brist, vad det nu innebär. Därmed vill de ha det till att ett demokratiskt styrelsesätt - fast de talar om demokrati mer som en världsåskådning - bringar fred, frihet, välstånd och allt annat positivt. Ungefär som socialistiska förespråkare alltid sagt, att deras politiska system leder till, ja just det, fred, frihet, välstånd och allt annat positivt.
Den diskursen är givetvis en bluff. Helt klart är den där liberala och socialdemokratiska diskursen ett statsprojekt, inte ren ideologi. Dess förespråkare vill ha en ordentligt tilltagen välfärdsstat med marknadsekonomisk bas. Det är staten som är det viktiga, inte människornas politiska frihet. När de sedan målar upp den där demokratin, precis som socialisterna alltid har gjort på ett motsvarande sätt, som en världsåskådning, blir resonemangen direkt idiotiska. Vad har Semmelweis upptäckter i mitten av 1800-talet om renlighet på sjukhus med demokrati att göra?
Och fred? Den moderna tidens äldsta och djupaste demokrati, USA, har orsakat miljontals människors död genom krig och utrikespolitiska medel. De må tala sig varma om insatser under andra världskriget, men handlingarna i Vietnam och Mellanöstern vittnar klart om förhållandet mellan demokrati och fred.
Parlamentarism, yttrandefrihet, upplysning och annat typiskt modernt har förstås lett till bra saker - men också till dåliga saker. Många människor är till exempel mycket villrådiga och vilsna, och de vill kanske inte alls ha med politik att göra, vilket de tvingas till. Vidare finns det stora begränsningar i den där parlamentarismen, yttrandefriheten har uppenbara restriktioner och hur upplysta dagens människor egentligen är kan man fråga sig både en och två gånger.
Politiseringens förbannelse
Nu ser vi vari en viktig del av den moderna förbannelsen ligger. Det moderna samhället är ett ytterst politiserat samhälle. Dess stora vetenskaper är sociologi, nationalekonomi, statsvetenskap, samhällsplanering. Medborgarna ska politiseras; politik ska vara deras främsta intresse, åtminstone ska den vara ständigt närvarande. Vid politiska val förstås, men även till vardags bombarderas vi av nyheter och åsikter i radio, teve, tidningar och internet.
De stora 1900-talsideologierna har det alla gemensamt: socialismen, fascismen, liberalismen, dagens nationalism - allt i samhället ska handla om politik, allt är i grunden politik, alla människor ska politiseras. Ideologi är vår tids trossystem, inte religioner - och ja, dagens islam (och kanske var det alltid så) är helt och hållet politik och ideologi. Vår tids ledarkast är politiker. Förr i tiden var många med politiskt inflytande militärer, kanske en och annan även en stor religiös man; nu är de bara politiker.
Allt ska politiseras. Under 1900-talet har de ledande vetenskapsgrenarna försökt infoga humanvetenskaperna i samhällsvetenskapen. Det gäller såväl marxismen som positivismen. Naturvetenskaperna lever i viss mån sitt eget liv, men i grund och botten ska de också vara hjälpvetenskaper till samhällsapparaten.
Till politikens hjälp står sedan byråkratin, som blir lite av eget (gigantiskt) väsen i modern tid. Allt i samhället ska helst bli del av den byråkratiska apparaten. Man kan knappt skaffa en katt eller kanin längre utan att den ska märkas och vaccineras samt ägaren gärna gå katt- och kaninkurs, helst med en dos amerikansk DEI som grund. Förr ålåg det var och en att lära sig hantera bil och båt. Nu ska allt sådant kontrolleras av staten. Hela privatlivet ska byråkratiseras.
Politiska åsikter har ersatt tro och hemfrid
Åsikter tar allt större plats i människors intressen, vare sig de vill eller inte. Feminism, könsiver, klimatlära, jämställdhet - allt sådant har ersatt (åtminstone strävar efter att ersätta) människors fokus på gudar, natur, poesi, skönhet, hemgöra och allt vad en människa i lugn och ro vill syssla med. Politiska budskap skriks ut till höger och vänster. Att stå för en politisk idé, att stå upp för en Greta och hennes åsikter, är idealet i vår tid. Förr fanns det ett bildningsideal som gällde individen, nu är bildningen klart kopplad till samhället och politiken.
Vår tids nationella rörelse talar sig förvisso varm om folkets konst, gemenskapen som sådan (utan byråkrati och parlament), familj som samfundets hörnsten. Det är ett bra ideal. Men lyssnar man på den nationalistiska opinionen handlar det i stort sett bara om politik. Den tyska nationalsocialismen bör kanske räknas som en vulgärvariant av nationalismen (den är ganska svår att fånga). Där är det hur som helst helt uppenbart att kulturen och individen ska underordna sig politiken fullt ut; det viktigaste är att medborgarna är ideologiskt korrekta, inte bildade eller religiösa.
Det kan vara svårt att se hur den moderna världen kunde vara annorlunda än att ha politiken som gud - när de andra gudarna inte hörsammar oss som förr. Och det är det som gör vår tid förbannad. Den innerliga politiseringen och ideologiseringen är en förbannelse.
Då finns det förstås inte plats för några konkurrerande gudar. Vår tid är onekligen gudlös, hur mycket kristna och muslimer än opponerar sig. Gud står inte i första rummet, det gör samhället och ideologin. Till och med påven verkar ha hamnat i den positionen. Politik fanns även förr förstås, men till och med den absoluta konungen - Karl XI och XII samt deras utländska motsvarigheter - stod under Gud.
Man kan försöka krångla sig fram till att Gud har ersatts med Friheten, vilket modern politik garanterar medborgaren. Men vad är det för frihet, egentligen? Modern politik må stadfästa den i grundlagen, men resten av politiken med dess byråkratiska apparat går ut på att lägga band på friheten. Och den marxistiska friheten är bara en messiansk dröm.
Avförtrollning
Gud har liten plats i det moderna eran. Och det beror nog i grund och botten på det Max Weber såg som en avförtrollning av den moderna världen. Byråkrati och vetenskap ska styras av rationalitet och effektivitet, inte respekt, tro, magi, helighet, inte ens plikt. Alla starka värden rationaliseras bort, för att inte tala om Gud som på sin höjd blir en personlig instans hos privatpersonen. De svenska filosoferna Hägerström och Hedenius är typiska moderna profeter för en icke-gudlig hållning; moral är bara en sorts känsloyttringar.
Den nya prästen blir i stället psykologen - i grund samhällsvetare med lite humanism och naturvetenskap som hjälpvetenskaper. Målet är att den mentalt illamående personen ska bli en del av samhället igen, precis som brottslingen. Rationellt och effektivt!
Weber såg avförtrollningen som en del av vår förbannelse. Nihilism blir det naturliga målet för en sådan värld, och därmed tomhet och andlig upplösning. Och då ska man ha klart för sig att Weber mest såg byråkratins frammarsch. Hade han sett 1900-talets obehagliga politisering av samhället hade han nog gått i kloster.
Allt avförtrollas. Weber såg sexualiteten som en sista instans för magi och bortomvaro, något vetenskapen och byråkratin inte riktigt kommer åt. De dagarna är förbi för länge sedan. Kön och sex är idag fullständigt ideologiserat och därmed politiserat. Den moderna vänstern har därvid gjort sin moderna plikt. Faktum är att de exploaterar sexualiteten - liksom kvällspressen. Kvällspressen exploaterar sexualiteten så mycket de kan, och det fungerar så bra att tidningarna kan ha alla sådana internetartiklar låsta i vetskap att folk betalar för exploateringen.
Skönheten har i modernismens tid fått stryka på foten. Den är dock svår att knäcka. Konst och skönhet är intressanta företeelser. De lever sitt liv lite utanför den rådande moderna hållningen men är lite för svåra att problematisera i den här lilla essän.
I grund och botten är dock alla mysterier avpolletterade. Stil är till exempel närmast att betrakta som ett kulturens mysterium, något som fogar ihop gemensamheten. Numera är i jämlikhetens namn stil och takt passé. Var och en gör som han och hon vill, inte för att man vill manifestera sin frihet utan snarare av lättja, egalitär känsla, och för att det inte spelar någon roll. Det enda som skulle väcka anstöt vore om någon gick naken på stadens gator.
Skuldens förbannelse
Samtidigt som värdena har upplösts - eller kidnappats av politikens exploatörer - har dock ett värde bitit sig fast, den värsta förbannelsen i Västerlandets moderna era. Det värdet har också blivit drivkraften för politiken och dess förmåga att snärja och just exploatera sina medmänniskor/undersåtar: skuld.
Allt bygger på skuld i vår tid. Alla stora bokslut under 1900-talet har kantats av skuld. Versaillesfreden avkrävde Tyskland skuld för händelserna under kriget, inte bara krigsskadestånd och justerade gränser utan just skuld. Tredje rikets fall kantades av ännu mer skuld, vilket tilltog på 60-talet när förintelsen började exploateras för att tvinga fram mer skuld. Vietnamkriget har dryftats i konst och akademi, allt som oftast med skulden som ett täcke över det.
Kolonialisering, slaveri, Afrikas fattigdom, orättvisor i världen - allt som har funnits och som anses hemskt i svaghetens moraliska lins ska tolkas genom skuldens raster. Inte den vita mannens börda, utan den vita mannens skuld. Det är vår tids absolut största förbannelse i vår epok här i Västerlandet. Övriga folk i världen är tack och lov någorlunda förskonade. Tyvärr utnyttjas dock den skulden å det grövsta av de andra folken.
I tidigare epoker skulle ingen härskare få för sig att motståndaren som man slagit skulle beslås med skuld. Kanske avrättning eller avsättning, kanske förslavning, oftast gränsjusteringar och andra uppgörelser. Men aldrig skuld!
Kanske härstammar skuldviljan (ty det är en vilja) från bristen på de värden och den magi som fanns före avförtrollningen av tillvaron. Kanske är det en svaghet som kommunism och socialdemokrati använder som politiska verktyg i en av politik genomsyrad tillvaro. Kanske är det den där nihilismen som Weber, Nietzsche och andra såg i vår moderna tid.
Oavsett kan bara konstatera att skuldkänslan har haft en fruktansvärd inverkan på människorna och deras samfund under 1900-talet. Faktum är att skulden används mer än någonsin. Det är fundamentet i hela den politiskt korrekta attityden. Allt som handlar om invandring, klimat, orättvisor, feminism, könskorrigering m.m. utgår från föreställningar om skuld - att det är någons fel och skuld att det är på ett visst sätt. Idén om skuld har i mycket blivit själva drivkraften för att bedriva politik i vår tid.
Patriarkatet, amerikansk kapitalism, europeisk kolonialism, västerländsk industrialism, eurocentrism - de har skulden till alla orättvisor. Och med skuldkänslan som verktyg (gärna pålagt politisk motståndare) avkläds västerlänningen sakta sin värdighet. Ty nihilismen vill ju åt just värden. Skuldkänslan är den avgud som finns kvar när de andra gudarna har dragit sin färde. Skuldkänslan (och anklagelsen om skuld) är den moraliska instans som lever kvar när moralen av byråkratisk-rationella filosofer har förpassats till de simpla känslornas skräphög.
Nationalism eller trollkarl leder vägen
Hur ska då förbannelsen kunna brytas? Givetvis är resonemangen ovan för stora och svepande för att man ska kunna ge enkla svar på det. Men kanske är vår tids nationella rörelse ändå på rätt spår. Dess ideal är familjen snarare än hela samhället. Folket med dess etniska grund är grunden för gemenskapen. Den önskar rätt till hemskolning, d.v.s. lösgörelse från klåfingrig byråkrati och ideologi. Den kämpar för folkets återvunna värdighet. Allt sådant tyder på mer småskaligt tänkande, att det regionala ska härska, att de mindre, naturliga entiteterna är det som bygger upp samhället, och att en annan gemenskapskänsla än den byråkratisk-politiska håller ihop människorna.
Annars kan vi bara hoppas på att en trollkarl ser dagens ljus med makt att bryta förbannelsen och leda oss hem.
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.