Bibliotek i brand
Om några kända biblioteksbränder i historien och om islams och andras del däri.
I väntan på en ny ljudbok för söndagar kommer här en liten artikel, en uppföljare till de senaste söndagarnas bok om islams krig med den västerländska världen.
Arthur Kemps bok “Jihad”, som kom till sitt slut förra söndagen, tar upp de krig genom historien som har funnits mellan den muslimska världen under expansion och den europeiska civilisationen. Den är väldigt neutral och berör bara de stora dragen. Bokens syfte var att ge lärdom till dem som i kölvattnet av muslimska terrordåd i Europa inte hade en aning om alla de krig som muslimer har fört mot europeiska välden.
Kemp tar upp de tidiga krig under islams första expansionsfas mot det bysantinska riket på 600-talet, varmed man erövrade Bysans besittningar i Främre Asien och Nordafrika. Han berör erövringen av den iberiska halvön på 700-talet och försöken att tränga in i Frankerriket där man dock stoppades genom försorg av Karl Martell. Kemp berättar om hur flera av Medelhavets öar kom under muslimskt välde och om piratverksamheten på Medelhavet. Vi får också veta om ottomanernas erövring av Konstantinopel, varmed det tusenåriga bysantinska väldet, arvtagarna till Romarriket, gick under, samt av Balkan enda upp till Wien och Polen.
Eftersom det är en mycket översiktlig bok behandlas inte allehanda inslag av erövringarna, t.ex. rivning av kyrkor och tempel, hur islamiseringen gick till, mötet mellan kristna och muslimska lärda med mera. En sådan detalj är biblioteken.
Uppslaget till den här artikeln kom från inledningen till en bok om poetik - om hur man skriver och förstår poesi - av Nizami Aruzi, en klassiker inom den persiska litteraturen. Där står det kort om vad som hände när araberna på 600-talet stormade in i det iranska (sassanidiska) väldet. De erövrade snabbt landet, ödelade palats och tempel samt utrotade i stort sett allt som hade med zoroastrismen att göra.
Ja, allt hedniskt skulle väck. Men gjorde processen kort med både den zorostriska litteraturen och stora delar av det allmänna antika arvet. Den dåvarande persiska huvudstaden Ktesifon hade ett av den antika världens bibliotek. Med all säkerhet fanns där många skrifter av grekiska och romerska författare; fastän perserna många gånger låg i krig med greker och romare genom århundradena fanns det ett stort intellektuellt utbyte. Araberna brände skrifterna eller slängde dem i Eufrat under räderna. Den persiska historikern al-Tabari berättar på 900-talet att kalifen Omar ska ha sagt de berömda orden: “Böckerna är inte önskvärda om de strider mot Koranen och om de överensstämmer med Koranen finns det inget behov av dem”.
Svea Ting behöver ditt stöd för att överleva. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Så gick en stor kulturskatt upp i rök. Givetvis är det synd med de grekiska och romerska skrifter som försvann under de räderna, men det blev ändå så till sist att den muslimska medeltida världen bevarade och förvaltade en viktig del av antikens vetenskap och filosofi. De till och med lät sig inspireras och uppläras av antikens tänkare, hur gudstrogna muslimer de än var. Mycket av antikens litteratur har bevarats in i vår tid, varav en del genom den muslimska världen.
Värre är det då med den iranska litteraturskatten. För det första försvann mycket i lågorna, inte minst den rika persiska lyriken och epiken. För det andra var mycket av den sortens litteratur ämnad att framföras muntligt; ofta bevarades sångerna också såsom muntlig tradition av professionella berättare och skalder. Den traditionen gick till stor del förlorad när araberna kväste den persiska hovkulturen och islamiseringen förtryckte den gamla kulturen generellt sett. Ett par tre århundraden senare uppstod en renässans för äldre persisk litteratur varmed en del skapades på nytt utifrån den gamla litteraturen, men mycket av det gamla gick ändå förlorat.
För det tredje tvingade araberna fram att arabiska blev förvaltningsspråk. I takt med att det persiska folkspråket fick en mycket svagare ställning blev litterärt skapande lidande. Samtidigt var arabernas eget skaldande ganska svagt under den tiden på grund av en del uttalanden om poeter i koranen; skaldekonsten stod över huvud taget inte högt i kurs då, vilket gjorde det ännu fattigare med dikt.
Kalif Omars ord om de hedniska skrifterna och koranen har även använts angående biblioteket i Alexandria, så de är del av en legendbildning och kanske inte helt sanna. Men man får sätta viss tro till dem. Araberna var inne i en väldigt stark expansionfas då, och erövringar var många och gick väldigt fort, så mycket kan ha hänt. Bland annat krassa beslut om att bränna bibliotek.
När det gäller det klassiska biblioteket i Alexandria så hade det förlorat sin stora betydelse sedan länge när araberna stormade fram i Egypten. Däremot fanns det andra egyptiska bibliotek, som mycket väl kan ha mött sitt slut då. Å andra sidan vet vi att det fanns en konflikt mellan kristna och hedningar i Alexandria kring år 400, vilket ledde till att det dåvarande biblioteket härjades, om än inte brändes. Biblioteken i området var således redan ansatta när araberna erövrade Egypten, men de kan ha satt in dödsstöten på 600-talet.
Vi känner till att det teologiska biblioteket i Caesarea Maritima (i Levanten) med ca 30000 volymer brändes under den tidiga muslimska anstormningen på 600-talet. Det var ett rent kristet bibliotek specialiserat för kristen litteratur och teologi, vilket innebär att inte bara hedniska böcker gick lågorna till mötes då, utan även kristna böcker brändes.
Det var som bekant en ytterst turbulent tid på 600- och 700-talet. Araberna, enade under islams fana (eller bok), expanderade oerhört snabbt när de på mindre än två århundraden erövrade det persiska Sassaniderriket, det mesta av Bysans utomeuropeiska områden och västgoternas rike på den iberiska halvön. Det bysantinska riket var arvtagare till romarriket, och förvaltade således den antika kulturen. Riket var vidsträckt när Muhammeds arvtagare satte igång den stora muslimska expansionen i Medelhavsvärlden. I Mellanöstern och Nordafrika, som araberna snabbt erövrade måste man räkna med att otaliga böcker gick upp i rök under den nästan tygellösa framfarten, även om vi inte har direkta källor om det.
Givetvis ingår sådant i alla erövringar och krig, precis som störtade palats, statyer, brända städer, plundring m.m. Bibliotek har helt enkelt haft olyckan att stå i vägen ibland. När de stora religionerna har varit farten har framfarten varit än hårdare. Både de germanska, slaviska och sydeuropeiska hednakulterna har tuktats och deras kultplatser härjats av kyrkans män, för att inte tala om indianerna på 1500-talet, varmed deras litteratur, både skriftlig och muntlig har blivit lidande.
Inom den kristna världen finns det också om inte stora biblioteksbränder så bildstormning och puritanska åtgärder varmed en del av kulturella uttryck har rensats i ortodoxins namn. Även reformationen har lett till biblioteksrensningar, framför allt klostren som stod i katolsk “tjänst”. Och inomkristna krigiska konflikter har åstadkommit hårda rensningar, ja även åtminstone en stor biblioteksbrand. Det fjärde korståget på 1200-talet urartade, vilket resulterade i att korsfarare seglade mot Konstantinopel och härjade i staden, varmed stadens kejserliga bibliotek brandhärjades.
Biblioteket, som erfarit tidigare bränder på grund av olyckor, fortsatte dock sin verksamhet. När det stod klart att Bysans kommer att falla, vilket skedde mot ottomanerna 1453, fördes ganska mycket intellektuellt material över till västra Europa. Men förlusterna i och med turkarnas erövring av staden är förstås oersättliga. Själva biblioteket ska ha stått kvar, men boksamlingen har väl bytts ut. Väldigt lite källmaterial från Bysans dagar har levt kvar in i modern tid. Ottomanerna har även syndat på biblioteksbrandsfronten vid flera tillfällen under sina krig med folken på Balkan och Centraleuropa.
Det var knappast korsfararnas avsikt att bränna böcker under räden mot Konstantinopel; biblioteket fattade väl brand som så mycket annat. Däremot brändes ett bibliotek i Cordoba på 900-talet med den uppenbara avsikten att förstöra antika verk i en akt av ortodox islam. Och även islam har sin erfarenhet av bildstormning och stridigheter mellan religionens olika grenar, vilket har gått ut över kulturella verk, både muslimska och andra.
Faktum är också att islam står för den absolut värsta biblioteksbranden av dem alla. När muslimska turkfolk påbörjade erövringen av Bengalen i slutet av 1100-talet var man väldigt hård mot de buddhistiska klostren, där mycket högre undervisning bedrevs och man således hade stora bibliotek. De muslimska erövrarna ska systematiskt ha förstört klostren i grunden och massakrerat de munkar som inte lyckades fly. Särskilt staden Nalanda blev offer under krigen. Staden brändes ned, klosteruniversitetet lades i grus, böcker och manuskript brändes eller förstördes på annat sätt, människor slaktades. Förstörelsen var total.
Vissa källor gör gällande attt så mycket som nio miljoner böcker och manuskript förstördes i Nalanda år 1193. Gud vet hur många människor!
Nu är det förvisso så att stäppens mongol- och turkfolken har varit osedvanligt hårda i sin krigföring. Djingis Khans offer fick erfara det, Timur Lenks offer fick erfara det och ottomanernas offer fick erfara det. Precis som Bengalens befolkning. Men den systematiska terrorn genom förföljelse av lärda buddhister samt förstörelse av kloster och universitet tyder på en vilja att utrota den gamla tron och förbereda marken för den nya tron. Just den här tidsperioden kring år 1200 innebar också nedgången för buddhismen i Indien.
Bibliotek har brunnit sedan städernas begynnelse, genom olyckor, krig och nitiska religiösa människor. Säga vad man vill om saken, men islam har haft en ganska stor del av biblioteksbränder.
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.