Almqvists svenska folkkarakteristik
Hans nationalism gick utmärkt att tala om för bara 30 år sedan.
De senaste torsdagarna på Svea Ting har bjudit på Carl Jonas Love Almqvists essä Svenska fattigdomens betydelse från 1838 i form av en ljudboksserie. Det är en av många svenska folklynnesböcker som försöker ge en viss karakteristik av det svenska folket. Det är en fantastisk liten skrift med mängder av fyndiga och tänkvärda betraktelser.
En medveten bild av Sverige går tillbaka till åtminstone 1400-talet i till exempel “Frihetsvisan” och inledningen till de medeltida rimkrönikorna utformad vid Karl Knutsson Bondes kansli. De ger dock ingen bild av själva svenskarna. Då får man gå till 1600-talet, då viss folkkarakteristika ges i några skrifter. Bland annat berörs då den berömda svenska avundsjukan och upptagenheten vad som finns i andra länder (som alltså skulle vara bättre).
Mer utvecklade nationella tankegångar uppstår dock först på 1800-talet med moderna medborgaridéer. Almqvist är en av de första som mer grundligt försöker ge en bild av svensken, vad han har för grundstämning, lynne, känsla m.m. Den där besattheten för det främmande och utländska menar Almqvist därvid är en överklassidé, importerad på sitt sätt genom övreståndsklassens kontakter utomlands, och för att det anses finare. Det anser han inte har med det svenska att göra.
Faktum är att Almqvist är en av de första också i att göra en sådan dikotomi, mellan folket, bondeståndet i första hand, och “herrskapet”, där herrarna har avslägsnat sig från det svenska, “nationligheten”, till den grad att det inte längre känner svenskt. Det är själva det individuellt-lokalt grunddraget som gör en människa till intressant och äkta, menar Almqvist. Folket med dess särpräglade svenska drag är således det riktiga uttrycket för vad som är svenskt.
Herrskapet må gärna syssla med utländsk bildning och skönhet, men den måste göras “på grundvalen av svensk känsla”, säger Almqvist, inte blott genom det “utrikes angenäma”. Då hemfaller man åt en form av kosmopolitism som föraktar det egna, står rent av i antipati till folket omkring sig: “hon lyssnar inte till naturens ljud omkring sig, fattar dem icke, värderar dem ej, och är icke hemma”.
Svea Ting behöver ditt stöd för att överleva. Längst ned står hur du kan stödja oss: prenumeration, swishdonation, artikeldelning mm.
Det betyder inte att bondfolket är gott svenskt i alla lägen. När herrskapet inte vill eller förmår ge folket lite allmänlighet från världen utanför blir folket för enskilt och jordiskt varmed sinne för högre värden blir krasst och oskönt. En sådan svensk är inte heller någon intressant person i Almqvists ögon, hur svensk hon i grund och botten än är. Stånden måste komplettera varandra, menar Almqvist, de måste kunna umgås naturligt enligt de “hemligaste, men mäktigaste sammanhang”. Annars riskerar parterna att hamna i konflikt och uppror med varandra.
Vi ska snart återkomma till det där men först bara säga något om vari det svenska grunddraget enligt Almqvist består. Här ska bara påpekas att han skriver utifrån en europeisk horisont men inte hela världen eftersom Sverige alltid haft ett förhållande till kontinenten men knappast resten av världen. Syd är i den kontexten Frankrike och Italien, inte afrikanska länder.
Svenskt grunddrag är att vara ämnad till fattigdom, proklamerar Almqvist. Det fyndiga häri är förstås att det låter negativt, men rätt förstått blir det en bra och ädel egenskap. Och detta är viktigt, svensken själv måste förstå denna fattigdom korrekt för att kunna vara sant svensk, sant ädel. Då har han “vunnit kärnan för sin nationalitet, och är oövervinnelig”.
“Att vara fattig, det betyder att vara hänvisad på sig själv.”
Så lyder Almqvists berömda maxim om svenskheten. Svensken äger förmågan att vara kunna vara fattig när det gäller, att utgå från den egenheten när han ska förverkliga och åstadkomma något i livet. Det handlar inte om att söka fattigdom och elände, t.ex. att späka sig, d.v.s. söka fattigdom, kärvhet för kärvhetens skull. I stället handlar det om att bejaka det öde vi råkar ha. Almqvist jämför fyndigt Skandinavien med Kamtjatka, halvön längst åt nordöst på den eurasiatiska landmassan. Den vet vi alla är karg och frånskild andra sammanhang. Men likadant är det med vår halvö. Vi är också åtskilda det övriga Europa på ett särskilt sätt. De andra länderna har alltid varit starkt knutna till varandra och kunnat dela håvorna som söderns länder bjuder på. Men skandinaverna, även om vi alltid har befunnit oss i ett europeiskt sammanhang, har tvingats rå sig själva.
Och det är fattigt jämfört med den rika södern (förhållandet gäller såväl jordiska som andliga saker). Jorden är karg, vintern är lång, här finns mindre färgprakt - och framför allt ingen hjälp att få: vårt öde är att klara oss utifrån den fattigdom vi är födda till att ha. Därigenom blir vi starka och ädla - och svenska. Fattigdomen är rent av så inpräglad i oss att vi inte kan - eller vill - hantera pengar och rikedom. Den sipprar snabbt mellan våra fingrar. Vi trivs bäst med att ge bort dem. Präglade av fattigdomens väsen står vi rätt oberoende av penningen och dess makt. Vi kan gärna bli rika, men vi vill inte låda vid skatterna utan vara fria gentemot dem. Svensken står sig stark på egna ben.
Det om själva essäns innehåll, dess essens åtminstone. Men det Almqvist säger om herrskap och bondfolk stämmer alltför väl än idag - inte minst om själva svenskheten. De lärda och bildade, de i etablerade mediekanaler, de i politiken m.m. har kommit att förakta sitt folk. De har inte blivit kosmopoliter, men de har tagit åt sig sådant som politisk korrekthet, woke, cancel culture etc, och det försöker de tvinga på alla i vårt land. Särskilt nationalism anses fult. Detta låtsasherrskap är absolut inte svenskt i Almqvists ögon. I hans mening är de ointressanta personligheter. De är förkonstlade.
Och skillnaden mellan de båda grupperna har i vår tid blivit påträngande. “Herrarna” föraktar folket, ser ned landsbygdens svenskar, känner inget för deras svenskhet. “Bondfolket” i vår tid är å sin sida klart friskare, inte skitnödigt, som det heter på bonnaspråk. De köper inte PK-tokeriet, eller klimathysteri och annat som ska dyvlas på dem. Framför allt vill de räknas som just svenska och inte tvingas på det främmande, vare sig det rör sig om fysiska människor i form av massinvandring, eller knasiga idéer utifrån. Det är den enkla förklaringen till att så många utanför städerna röstar på Sverigedemokraterna.
Tack och lov kan man räkna med att vår tids kosmopolitiska fluga kommer att dö ut. Att det sunda, kärnsvenska kommer att övervinna sådan sjukdom. På 1980- och 90-talet var det inga problem att lyfta fram Svenska fattigdomens betydelse och andra nationalistiska alster. Almqvists essä kom ut som egen bok och i antologier om svenskhet. I inledningen till en sådan bok lyfts han fram rent av som lite vänster och som demokrat, bl.a för att han lyfter fram folket mot ett alienerat herrskap.
Tyvärr är det ingen från “herrskapet” som vill skiva något sådant idag eftersom det skulle diskvalificera dem själva. De vill ju inte visa fram sig som alienerade, förkonstlade, föraktande utan som idel goda och fina. Och det är därför folket i sin tur äcklas av dagens “herrskap”. Folket ser givetvis rakt igenom all förljugenhet.
Tyvärr är det en ganska obehaglig åtskillnad mellan parterna i vår tids Sverige, och Almqvist nämner att den faran alltid är oroväckande; se på Polens öde, säger han (Polen löstes på 1700-talet upp p.g.a. den där hemliga gemenskapen mellan folk och herrar var upplöst). Samtidigt är naturen oftast mycket starkare än tillfälliga föreställningar. Och valet i USA visade tydligt att amerikaner vill höra att de är just amerikaner samt att det som betydde något var hårda politiska frågor; de ville inte veta av PK-tokeri. Samma tendenser finns här i Sverige.
Det är väl dags att vi blir så pass svenska igen att vi erkänner fattigdomens väsen i oss och låter de där tillfälliga PK-idéerna sippra mellan fingrarna på oss och snabbt glömmer bort dem.
Vill du stödja Svea Ting? Det görs bäst på följande vis. Ditt stöd behövs.
Teckna en prenumeration. Info finns i fliken “prenumerera” på sveating.se.
Donera genom Swish till 0735200402. Märk din swish med “gåva”.
Dela den här artikeln med dina bekanta.
Dela Svea Ting med dina vänner.
Skriv i kommentarsfältet vad du uppskattar (eller inte) med den här artikeln och Svea Ting - bara möjligt för prenumeranter.