Akta dig: Man blir det man omger sig med

Du väljer själv med vilka verktyg du ska möta världen varje dag. Leende eller hängande läpp? Tydligt är att dysterkvistarna gör allt för att att fortsätta vara dystra. Låt oss bringa dem på skam.

Att världen är en sorglig plats kan vi nog alla vara överens om. Att livet är tungrott med jämna mellanrum säger ingen emot. Som dissident är det etter värre än för andra, eftersom vi också (frivilligt) bär den klarsyntes förståelse av omvärlden (med ansvaret som kommer) som extra börda.

Det gäller alltså att vara uppmärksam på att man själv och ens nära klarar av det. Inom yrken där man besöker människans mörkaste platser uppmanas man att se efter varandra och vara uppmärksam på kollegors beteenden och humör. Tanken är att man snabbt ska kunna se och ta itu med begynnande psykisk ohälsa. Det är klokt. Vi dissidenter borde ta lärdom av det.

Många mår dåligt; många är ledsna och bara för att man hittar till vår gemenskap så betyder det inte att allt bara blir bra. Den moderna människan är kantstött. Det kan till och med bli sämre för somliga när de "vaknar upp" till insikten om hur djupt förräderiet mot vårt folk är och vad "makten" har för planer för oss i slutändan.

Klart man blir hart när självmordsbenägen när man lyssnar och läser vad WEF-gänget vräker ur sig. Vem vill bo i en lite skrubb i en 15-minuters stad, äta insekter och vara beroende av ett digitalt ID med sociala poäng för att kunna röra sig "fritt", arbeta och handla mat?

Photo by Nick Pryde on Unsplash

Det är en gammal sanning att man blir som man umgås, samt att man gärna söker ett umgänge som förstärker ens sinnesstämning. Alla vet hur överdjävligt det är att umgås med en pigg och energisk träningssugen fan när man bara vill äta chips och titta på teve. Han eller hon slutar ju inte tjata, och till sist tvingas man hänga med och röra på sig. Snart nog mår man dock mycket bättre och suget är borta.

Man blir som man umgås. Man blir det man läser. Man blir den rekreation man ägnar sig åt. Umgås du med deppiga typer som ägnar sig åt att fara ut om hur jävligt allt är ackompanjerat av klirrande vinglas och framför telefonens skinande skärm, ja då kommer du må åt helvete dåligt och sakta men säkert förtvina bort. Snart nog blir du en existens som bara hankar sig fram, något liv har du inte och till gagn är du inte heller. Grattis, du har blivit värdelös och ditt "bidrag" kommer vara att sprida negativismens virus vidare.

Bli inte sådan och har du någon sådan i ditt liv, gå en annan väg på vilken hängläppen inte får slå följe. Du kan välja att beträda äran och hjältarnas väg, den finns där, om än gömd bakom törne och vassa stenar. Du väljer själv, människa, hur din nästa minut ska tillbringas. Och nästa, och nästa.